Annons:
Etikettdebatter
Läst 3370 ggr
Ikajo
7/15/13, 10:10 AM

Våldtäktskultur

Det är ett uttryck som kommer upp då och då. Det används för att beskriva ett samhälle där våldtäkt är mer eller mindre normalt. Det är den kulturen som gör att vi talar om för kvinnor att de måste skydda sig mot våldtäkt. Att de måste undvika att hamna i en situation där de kan bli utsatta för våldtäkt.

Problemet med det här är att det allvarligt begränsar kvinnors rörelseutrymme. Det finns få situationer där man skuldbelägger offret så hårt som i ett våldtäktsfall. Hon sände ut fel signaler, klädde sig på fel sätt. Sa inte NEJ tillräckligt tydligt.
Alla kvinnor berörs av ett samhälle som talar om för henne att hon måste skydda sig från att bli utsatt för brott. Även den som aldrig blivit utsatt för brott måste akta sig så att det inte händer. Man gör val för att inte utsatta sig. Man tar inte risken.

Det andra problemet med våldtäktskultur som ofta får mothugg är det faktum att den gör alla män till potentiella våldtäktsmän. Det kanske låter väldigt hårt men det är fortfarande ett faktum. Om kvinnor måste skydda sig mot våldtäkt från alla män betyder det automatiskt att alla män är potentiella våldtäktsmän. Vare sig det är sant eller inte blir det resultatet av en våldtäktskultur som uppmanar kvinnor att undvika utsätta sig för våld.
Istället för att uppmana människor att vara säkra på att de fått ett JA så ska de hela tiden vänta på ett NEJ. Och är inte NEJ:et tillräckligt tydligt, då är det fritt fram är göra vad man vill.

Det är inte bra, det är inte rätt, det hjälper definitivt ingen!

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

Annons:
scheindel
7/15/13, 11:53 AM
#1

Jackson Katz säger det betydligt bättre än jag i det här TED-talet:

http://www.ted.com/talks/jackson_katz_violence_against_women_it_s_a_men_s_issue.html

jag har tänkt mycket på det där med våldtäktskultur men jag har egentligen inget riktigt genomtänkt och bra svar. en sak som jag kan hänga upp mig på är att unga flickor får höra om hur försiktiga de ska vara så att de inte ska bli våldtagna och de får det (åtminstone fick vi det) itutat i sig så grundligt att den där försiktigheten blir som en självklar del av deras vardag i åratal framöver. 

jag är 32 och det är fortfarande samma noggranna övervägande om risker och försiktighetsåtgärder för mig när jag är ute ensam om kvällarna eller när jag umgås på tu man hand med män jag inte känner väl. jag kan vara rationell och tänka att sannolikheten för att något ska hända är liten, men den där otryggheten, det där "tänk om-" ligger ändå och gnager i bakhuvudet, för jag har fått lära mig att det är otrygga situationer för kvinnor. det är begränsande.

det jag stör mig på i allt det här är just att det ständigt fokuseras på hur kvinnor ska skydda sig -istället för att fokusera på att män ska ge fan i att våldta kvinnor. jag menar, hur j-a svårt kan det vara? jag antar att anledningen till att våra lärare sa till oss att vara försiktiga istället för att säga till pojkarna att inte våldta oss var att de trodde att det var självklart. 

men det är ju tydligen inte det, eftersom nästan alla som begår våldtäkt är män och nästan alla offer är kvinnor. och det är inga sinnessjuka galningar, utan som regel ganska vanliga killar -klasskamrater, vänner till familjen, kolleger. det är inte särskilt sunt att behandla alla män som potentiella våldtäktsmän, för de flesta är inte det, men hur får man fram ett otvetydigt budskap till rätt personer om att tvinga till sig sex inte är ok, så att kvinnor ska slippa ta ansvaret för att undvika våldtäkt genom att begränsa sin egna frihet genom försiktighetsåtgärder?

det där med att man ska ge sitt medgivande eller säga tydligt nej är ett problem, för alla vågar inte säga nej. jag har själv funnit mig i en situation där jag har låtit mig övertalas att ha sex trots att jag inte velat, för jag var rädd för att det skulle bli värre om jag började kämpa emot. situationen uppstod inte på något sätt på grund av min oförsiktighet utan det var en kille som stod familjen nära och därmed fanns i huset (när jag fortfarande bodde hemma) utan att jag hade något inflytande över det. 

man kan ju argumentera att det var ett val jag gjorde och att det därmed var frivilligt. hur mycket det verkligen fanns ett hot och hur mycket som var överdriven rädsla hos mig på grund av allt jag hört om vad män gör mot kvinnor har jag svårt att avgöra. men man kan inte förvänta sig av kvinnor att ignorera sin rädsla och inte välja det minst smärtsamma när de har att göra med en man som är större och starkare. 

män måste kunna ta så pass mycket ansvar för sin sexualitet och sitt beteende att kvinnor inte behöver göra sådana val. för det är männen som våldtar som är problemet, inte kvinnorna som blir -eller är rädda att bli- offer. fokus måste ligga på mäns beteende när det handlar om sexuellt tvång, inte på kvinnors.



Ikajo
7/15/13, 3:11 PM
#2

Jag håller med om att det är ett jättestort problem. Du sätter fingret på en väldigt öm punkt i den här debatten. På något underligt sätt lär sig unga män (tonåringar inkluderat) att den kvinnliga kroppen ständigt ska vara tillgänglig för dem. Vi har inte en kultur som säger att man ska vänta på ett godkännande istället har vi en kultur som säger att vi ska vänta på ett nekande. Det är en milsvid skillnad i hur man förhåller sig till det. Det är allt för ofta man hör talas om unga tjejer som känt sig tvingade till sex när de egentligen inte vill. Ofta för att det "förväntas" av dem.

Jag har ofta funderat över att man kan tala om för människor att det är fel att döda utan att man säger att alla är potentiella mördare medan det inte går att säga till (främst) killar och (unga) män att det är fel att våldta utan att säga att man förutsätter att alla män är potentiella våldtäktsmän.

Det är jättestora problem som inte har en alldeles enkel lösning även om det känns som det när man diskuterar saken.

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

[NinaCrown]
7/15/13, 8:39 PM
#3

Jag har nyligen haft ett bråk angående just detta med en manlig bekant.

Han tyckte att jag inte skulle gå på platser som är "mindre säkra" utan att ha någon som är med och skyddar mig… Ja, det blir väldigt lätt när jag bor ensam i ett stökigt område! 👍

Men det är så galet att jag inte ska få kunna gå vart jag vill utan att ha med en karl eller skyddshund, bara för att jag är född som fruntimmer. Blev väldigt paff när han kläkte ur sig den kommentaren, dels för att han inte har en aning om hur det är att växa upp som tjej och bli konstant läxad om att man själv måste anpassa sig för att inte hamna i en hotfull sitation och dels för att jag växt upp på en helt annan plats än honom. Han har växt upp i en liten by där alla känner alla medans jag är från Botkyrka utanför sthlm. Känns som att jag har lite mer koll på när man ska akta sig i sådana områden som jag bor i nu…

I världen jag växte upp var det inte alls konstigt för skollärare att bara i förbifarten tala om för kvinnliga elever att använda sina nycklar som knogjärn när de är ute sent på kvällarna, eller att äldre syskon köper illigal pepparspray till sina småsystrar. De flesta tjejer jag kände hade minst ett överfallsallarm vart de än gick, och många gick på självförsvarskurser eller träna kampsport för att ha en chans att komma undan om de blev påhoppade.

Ja, helt enkelt galet… 😕

Upp till toppen
Annons: