2013-11-08 19:32 #0 av: Ikajo

Det finns väldigt många feminister som också är filosofer, inte för att de har tagit en fil-kand eller läst böcker av filosofer. Utan för att de tänker, de funderar på hur världen är uppbyggd och hur den fungerar. De är inte ute efter att bevisa sina idéer genom forskning. Det är nämligen just idéer och tankar.

Så nu när det är sagt, låt oss använda oss av filosofi för att fundera lite kring världen. Vår utgångspunkt finns i den här meningen:

Det är inte vad man gör som är viktigt, det är hur.

Så enligt den här tanken (min, erkännes) så är det inte handlingen i sig som är viktig utan hur handlingen utförs. För att kunna förstå den här tankens mest grundläggande princip måste vi titta på handlingar i deras neutrala tillstånd. Vi tar som exempel, sex.

Sex är när en handling utförs med avsikt att ge njutning åt någon av de inblandade. Det är det neutrala tillståndet. Där hamnar vad man gör. Vi definierar sex som intimt och ett utbyte eller utgjutelse av kroppsvätskor. Därifrån till att prata om hur. Beroende på hur den här handlingen utförs så tolkar vi den olika. Med den förändras också vår definition av handlingen. Till exempel om sex genomförs under tvång så kallar vi det för våldtäkt, hur blir viktigare än vad. Eftersom vi överlag anser att tvång är fel. Vilken exakt handling som utförs genom att använda tvång blir egentligen sekundärt.
Om sex däremot genomförs av två ömsesidiga parter så förändras handlingens hur så att vi tolkar handling som positiv och önskvärd. Handlingens vad är i båda fallen oförändrad.

Låt oss ta ett mindre laddat exempel. Huvudpersonen i en bok eller en film. Det finns mycket man kan säga om kvinnliga och manliga karaktärer i böcker och filmer. Det är inte vad vi kommer att titta på nu. Någonstans måste vi erkänna att en författare har rätt att bestämma könet på sin huvudperson, till sin bok. Det betyder inte att de inte skulle vinna på att byta perspektiv ibland men valet är ändå i slutändan deras.
Det är här vad och hur kommer tillbaka i bilden.
Vilket kön karaktärerna har i boken eller filmer är i vår definition vad. De talar egentligen inte om något om boken eller filmens innehåll. Det viktiga att fundera över är istället hur dessa karaktärer presenteras, hur de genomför sina äventyr, hur deras omvärld ser ut. Och så vidare. En bok eller film kan ha en kvinna som huvudperson, det är innehållets vad, men hon presenteras stereotypt och genomför sitt äventyr på ett sätt som vi kodar som "typiskt kvinnligt" och hennes omvärld förväntar sig också detta av henne. Det är hur. Samma sak med en manlig huvudperson.
Låt oss titta närmare på hur.

Exempel:
Ett spädbarn blir kidnappat och räddas senare utav en främling.

Både en man och en kvinna skulle kunna rädda barnet. Båda situationerna skulle kunna bli intressanta beroende på hur man gör det.
Om en man räddar barnet och tar hand om det så blir det intressant därför att omsorg för ett barn är något vi vanligtvis tolkar som kvinnligt. Men det blir inte hur, det blir fortfarande ett vad. Det som skulle göra det intressant är hur mannen väljer att visa omsorg.

Om en kvinna räddar på barnet så tar vi det som självklart att kvinnan tar hand om barnet. Det ligger i vår tolkning av modersinstinkten som något alla kvinnor har. En kvinna som har omsorg om ett barn är därför vad. Hennes hur blir samma som mannens. Hur visar hon omsorg för barnet. Här går det dessutom att ta hur ett steg till genom att välja att beskriva kvinnan som bristande i sin modersinstinkt. Det i sig är vad men om man gör henne medveten om sina brister så blir det plötsligt hur eftersom hon måste föra en sorts konversation med sig själv om andras och hennes egna förväntningar på henne i jämförelse med hennes faktiska förmåga. Det betyder inte en motsatts till att ha modersinstinkt, det betyder att karaktären tvingas ifrågasätta sin egen, av andra och sig själv, förutfattade roll.

(Det ovan gäller givetvis på manliga karaktärer också.)

Samma principer gäller inom allting. En kvinna kan vara jättesexig. Det är vad hon är, vilket i längden är ointressant. Vad som blir intressant är hur hon presenteras som sexig och hur hennes sexighet får betydelse.

Så ur en feministisk synvinkel behöver inte en manlig huvudperson/karaktär nödvändigtvis vara en dålig sak. Beroende på hur karaktären framställt och inom vilka rammar karaktären agerar (berättelsen rammar och världen där berättelsen utspelas). På samma sätt är en kvinnlig huvudperson/karaktär inte nödvändigtvis en bra sak.

________________________________________________

Jag hoppas ni har förstått någonting av det här. Det här är som sagt en mer filosofisk tanke och ska läsas så. Har ni frågor eller vill fortsätta filosofera så är ni välkomna.