Annons:
Etikettdebatter
Läst 5726 ggr
Ikajo
1/20/16, 9:52 PM

Patriarkatets dörrvakter

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Patriarkatets dörrvakterna - kvinnorna som blir kvinnomotståndare.

Går det att vara kvinna och ändå vara kvinnomotståndare? Går det att vara kvinna och vara emot jämställdhet? Går det att vara kvinna utan att vara feminist?

I en saga så finns det alltid två sidor. Den goda och den onda. I sagans värld så vinner alltid den goda sidan och oftast är det ingen som ifrågasätter varför. Men liksom så ofta är fallet visar sagan inte riktigt hela sanningen. För i verkligheten så är ibland den goda sidan den onda sidan och den onda sidan den goda sidan. Och det kan vara väldigt svårt att se skillnad.

Jag tror vi alla någon gång har mött en person som har åsikter som vi tycker tillsynes går emot deras egna intressen. Vi har den rasistiska invandraren, vi har den svenskhatande Sverigevännen och vi har de kvinnliga kvinnomotståndarna. Något som alltid är gemensamt för någon som har åsikter som går emot vad som skulle gynna dem är att de på fullt allvar tror att deras åsikt i förläggningen ska gynna dem. Något som allt för ofta inte är sant. När den förtryckte hejar på förtryckaren är den enda som vinner förtryckaren själv.

Jag har mött många kvinnliga antifeminister som inte tycker om bilden av sig själv som förtryckt. De vill ju vara den där härliga och fria personen som ingen bestämmer över. Samtidigt som de ofta faller, och ibland kastar sig, in i de fällor som skapar förtrycket från första början. Men det är inget nytt. Allra sedan de första suffragetterna så har kvinnornas störta motståndare varit… andra kvinnor.

Vi har en idé om att så länge något sker av fri vilja så är det som inte ett problem. Det är en idé som ofta används för att försvara rasism, sexism och homofobi. Någon tyckte ju att det var okej. Någon i gruppen som blir utsatt för förtryck tyckte att en handling som bidrar till fortsatt förtryck är okej, alltså är det okej.
Problemet är, det är inte okej. Problemet försvinner inte bara för att den som bidrog till problemet inte ansåg att hen gjorde så. Och när det kommer till feminism så är detta ett allt för vanligt problem. Det är också där de kvinnliga kvinnomotståndarna kommer in i bilden.

Genom historien så finns det många exempel på där kvinnor har klamrat sig krampartat fast vid traditioner som förtrycker kvinnor. Ibland samtidigt som den manliga auktoriteten är beredd att böja sig för förändringen. Vi ser det idag. Vi har män som vågar höja rösten och säga till andra män "skärp er, vi är problemet". Vi har manliga feminister som inte försöker ta rampljuset utan kliver åt sidan.
Sedan har vi kvinnor som berusat sjunger mansaktivisternas sånger. Att det inte är alla män, att män är individer, är feminism syftar till att förslava män, vända på steken. Kvinnor som beredvilligt kliver in i den patriarkala strukturen och blir dess främsta dörrvakter. Du har hört dem. De kvinnor som inte bara själva böjer sig för patriarkal logik, de uppmanar andra att göra samma sak. De är de kvinnor som försvarar mäns sexistiska agerande. Det är de kvinnor som bara tror på sina egna upplevelser.
Dessa kvinnor försöker ofta försvara sin position, attackera de som inte förstår den och måla upp den som den ultimata. Utan att se hur det inte bara begränsar dem själva utan också alla andra kvinnor som inte är som dem.

Så varför gör dem det?

Inga frågor har ett enkelt svar. Det finns alltid fler sidor än dem vi först ser. Men det finns ändå ett sätt att förklara det på. Det är bekvämt.
Att ge sig in i en kamp är alltid en risk. Det finns inga garantier att man tar sig ur helskinnad. Även i de fall man lyckas skaffa sig en skottsäker väst så träffas man ändå av kulorna som skjuts. I kvinnokampen så använder sig antifeminister av ett särskilt fult vapen. Vår mycket naturliga och instinktiva längtan efter någon att dela vårt liv med. Det är en del av vad det kan innebära att vara människa. Och antifeministerna säger att feminister kommer att vara oälskade, oönskade, oattraktiva. Man sätter sig i en obekväm ställning.

Vilket inte är något nytt. Under de gångna veckorna har tidningarna svepts av en våg av berättelser från kvinnor som har utsatts för övergrepp och trakasserier. Av män. Vi stirrar plötsligt på berättelser som alltid har funnits där men som ingen har lyssnat på förut. Och det finns ett korn i alla berättelser som är gemensamt med den verkligheter feminister möter. Hot. Hotet om våld om du inte gör vad en man vill. Hotet om att vara oälskad om du inte böjer dig för någon annans vilja.
Och då finns det människor som tycker att det är bekvämare att böja sig.

Att ställa sig på förtryckarens sida innebär ofta en form av trygghet. Du vet vad du kan förvänta dig, du behöver inte ta några risker och du tycker dig åtnjuta en form av beskydd. Problemet kvarstår dock. Allt sker på någon annans villkor.
I vanliga fall så skulle vi kalla det för tvång. Vi tycker vanligtvis inte att det är okej när något sker på bara ena sidans villkor. Vi tycker att det är ett problem. Vilket är själva kärnan i den feministiska kampen. Vi tycker inte att kvinnor ska leva på villkor som män dikterar. Det betyder inte att det inte finns kvinnor som inte väljer att gå med på dem villkoren och även många gånger försvarar och förstärker dem. Men bara för att det finns kvinnor som tycker att villkoren är okej så betyder inte det att villkoren är faktiskt okej.

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

Annons:
tarantass
1/20/16, 11:24 PM
#1

"Även i de fall man lyckas skaffa sig en skottsäker väst så träffas man ändå av kullorna som skjuts"

Ja, om fler kunde beröras av (i bokstavlig eller bildlig bemärkelse) skjutna kullor som de gör på skjutna karlar så vore vi på väg mot en lösning. (Ursäkta, kunde inte låta bli.)

************

Väl rutet. Och välbehövligt. Konkurrensen är hård om var feminism är mest missförstådd och orättvist kritiserad, men det här är en stark kandidat.

Och problemet är viktigt. Införlivat självförtryck. Ett slags stockholmssyndrom om man så vill (att kidnappade solidariserar sig med sina kidnappare, uppkallat efter Norrmalmstorgsdramat i Stockholm 1973), en variant av överlevnadsstrategi. Strategier vi måste ha, det hörs ju på namnet – men frågan är hur de hänger ihop, vem som egentligen har bestämt strategin från början, vilken människosyn och vilka slags människor som tjänar på den om man tittar bortom sig själv just nu.

En annan bevekelsegrund för det här självförtrycket  – en av de vanligaste – är försvaret av "kvinnors heder" (som sedan även männens och hela släktens heder anses vila på), som gjorde äldre kvinnor hos oss i Sverige till de ofta hårdaste övervakarna över yngre kvinnors kyskhet och gör äldre kvinnor på andra håll till de hårdaste tillskyndarna av könsstympning.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Ikajo
1/20/16, 11:28 PM
#2

#1 Tanken var att det skulle syfta på kvinnor får höra att de måste ha tjockare hud så att de inte tar åt sig av trakasserier de möter när de säger sin åsikt. Och att det oftast uttalas som problemet istället för trakasserierna. Skottsäker väst=hud, kulor=trakasserier.

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

tarantass
1/20/16, 11:32 PM
#3

Ja, jag förstod det. Men det var väl ändå "kulor" du menade, inte "kullor", dalmål för "flickor"?

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Ikajo
1/20/16, 11:57 PM
#4

#3 Stavning är inte alltid min starka sida…

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

tarantass
1/21/16, 12:22 AM
#5

Ojdå. Ursäkta om du tog illa upp. Jag har då inte märkt att du har några problem med det, tog för givet att det var typo.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Ikajo
1/21/16, 10:03 AM
#6

#5 Det är ingen fara, jag blir inte upprörd över en sådan sak. Dubbelstavning har alltid varit ett krux. Jag använder mig av stavningskontroll men när båda orden är korrekta då missar jag gärna. Men jag blir inte upprörd när någon hjälper mig att se mitt misstag.

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

Annons:
tarantass
1/21/16, 2:34 PM
#7

Puh, tur det då.

Då kanske vi kan återgå till ämnet…

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Ikajo
1/21/16, 3:12 PM
#8

#7 Instämmer!

Problemet är verkligen det faktum att kvinnorna på sikt missgynnar sig själva. Det seglar ibland upp kvinnor som protesterar mot införandet av en tredje pappamånad, istället för att fundera över varför man anser att det behövs. Dels det faktum att tillräckligt många män inte tar ut halva tiden, dels det faktum att oftast används förklaringar som kan appliceras på kvinnor men där kvinnorna ändå tar ut mer föräldraledighet än sina män. Det finns också en viss ignorans gentemot vad det kan leda till. Både socialt men också ekonomiskt. Bland annat att kvinnor hamnar efter i karriären och får svårare att få jobb.

Samma sak med modeller som accepterar att fotas halvnakna eller ibland helnakna. I förlängningen så missgynnar de sig själva eftersom det inte finns så många alternativ när man väl har satt sig i den sitsen. Det är inte att säga att nakenhet är något dåligt men som ett verktyg för försäljning är det katastrofalt.

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

Ebolaa
5/20/16, 9:58 PM
#9

#0 Hej! Är ny på denna sida, så tänkte ge lite input på ditt välformulerade inlägg om feminism. Mycket intressant! :)

"Vi har män som vågar höja rösten och säga till andra män "skärp er, vi är problemet". Vi har manliga feminister som inte försöker ta rampljuset utan kliver åt sidan.

- Såna här uttryck brukar jag vara försiktig med att säga - att en hel grupp individer "är problemet". Men jag förstår hur du tänker, eftersom vi faktiskt talar om patriarkala strukturer. Jag vill inte heller säga att kvinnor ska "lära sig" att säga ifrån, eller att "man får räkna med att vissa är såna som säger sånt där" - för precis som du säger så hamnar man då i fällan att indirekt säga att det är okej och att vi bara ska låta de rådande strukturerna pågå. Jag tänker snarare att vi alla måste gå samman, vi män och kvinnor som är trötta på dessa former av förtryck, och komma på sätt att bemöta dessa ibland subtila psykiska förtryck och ibland verbala eller fysiska sådana. Jag tycker det är svårt - för hur handlar jag för att inte kränka dom som kränker mig eller andra? Det är inte lätt alla gånger, man är inte beredd när de väl sker heller.

"De är de kvinnor som försvarar mäns sexistiska agerande. Det är de kvinnor som bara tror på sina egna upplevelser. Dessa kvinnor försöker ofta försvara sin position, attackera de som inte förstår den och måla upp den som den ultimata. Utan att se hur det inte bara begränsar dem själva utan också alla andra kvinnor som inte är som dem."

- Ja, kan inte annat än att hålla med. Det här är sånt som gör mig lite förbannad, ärligt talat. Liksom, är det en rädsla för att känna sig maktlös - och att vara den som är "under", eller är det snarare att de drivs av att ha kontroll och makt av andra som gör att de "hakar på" istället för att göra det rätta? 

"Och antifeministerna säger att feminister kommer att vara oälskade, oönskade, oattraktiva. Man sätter sig i en obekväm ställning."

- Ja, det här är så sant. Det är ju klart att de gör på det här viset. Eftersom de patriarkala strukturerna handlar om att göra kvinnor till objekt som ska tillfredsställa deras öga, kropp och behov. Och om någon säger något sånt här till en kvinna - så är det ett sånt jädra bevis på att de faktiskt bara ser kvinnan som "a piece of meat". Ja, sånt här gör mig rentav äcklad.

"Under de gångna veckorna har tidningarna svepts av en våg av berättelser från kvinnor som har utsatts för övergrepp och trakasserier. Av män.

- Ja, precis. Men då skriker vissa att "det är ju invandrare det är fel på - det är inte vi som gör sånt här". Jasså? Kanske statistiken höjdes - men den TIDIGARE statistiken då? DEN har vi alldeles nyss glömt bort - bara för att det höjdes nu när vi fått in människor från mindre utvecklade länder. Ja det är bedrövligt.

Visst, det är långt ifrån alla män som hör till den patriarkala strukturen - vi har det bättre i många avseenden i jämförelse med andra länder. MEN vi är fortfarande inte helt jämställda. Tyvärr. Så vi kan inte bara glömma bort alla problem vi fortfarande kämpar med, bara för att invandrare höjer statistiken - just nu.

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Tride
6/17/16, 10:01 AM
#10

Viktiga inlägg i ett komplicerat ämne. Förtrycket formar oss sedan århundraden, blir kallat "tradition" och annat förmildrande, gör oss blinda för vår egen situation. 

Jag har rest mycket och haft kontakt med många slags kulturer, inte minst i Asien. Kvinnoförtrycket finns överallt, men också motståndet och upproret.

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

Upp till toppen
Annons: