Annons:
Etikettveta-mer
Läst 7533 ggr
Ikajo
2013-09-20 17:53

Veta mer: Kön och Genus

Den första bedömning vi gör av en annan människa är att avgöra om personen ifråga har ett manligt eller kvinnligt kön. Utseende och beteende är våra ledtrådar för att kunna ta beslut om vilket kön personen har, när vi har kunnat sluta oss till ett kön så behandlar vi personen efter ett mönster.

Detta mönster är ett resultat av en indoktrinering av föreställningen att män och kvinnor är av naturen annorlunda gentemot varandra och bör således behandlas därefter. Det har gjorts försök att skilja på detta naturliga kön och den syn på kön som socialt konstruerat. Kallat genus. Genus bygger på tanken om socialt konstruerade attribut som har kommit att bindas vid och förknippas med den biologiska kroppen. Vissa attribut tillskrivs kvinnor och andra attribut tillskrivs män. Idag pratar man om kön och genus som en sorts dikotomi mellan det naturliga könet och det sociala. Denna dikotomiska uppdelning har kritiserats av bland annat den amerikanska filosofen Judith Butler (Hammarén & Johansson, 2009).

Genom att skapa tydligt skilda linjer mellan manliga och kvinnliga egenskaper förorsakar vi automatiskt begränsningar av vår fattningsvärld och vårt tolkningsutrymme. Detta har stor påverkan på våra liv eftersom det effektivt delar in oss i två tydliga fack, män och kvinnor. Vikten av att tillhöra ett tydligt kön blir tydligt först när könstillhörigheten är oklar. Ett möte med en främmande människa vilken saknar de ledtrådar vi behöver för att kunna placera denna person i rätt fack är ett tydligt exempel. Innan vi lyckats göra en korrekt bedömning av hens kön kan det bli svårt att agera naturligt mot hen eftersom vi inte kan luta oss tillbaka på de traditioner som tillåter oss att interagera mot en annan människa. Det längsta steget är givetvis barn vars könstillhörighet är oklar.

Utifrån Bergströms studie går det att se hur viktigt det är att kunna sätta ett mycket exakt kön på barnet. Extra tydligt blir det när föräldrarna till ett barn känner hur de fått ett barn först när barnet har fått könstillhörigheten ”pojke”. Föräldrarna uppmanas också att förbereda sig på en manlig uppfostran av barnet. (Bergström, 2001) Genom att säga att föräldrarna borde inrikta sig på en manlig uppfostran talar också om att det finns en så att säga ”rätt” uppfostran. Denna är riktad mot det ena eller andra könet, att inte välja en manlig uppfostran till en pojke är således felaktigt. Så för att rent juridiskt platsa som medborgare måste man kunna placeras antingen som en person av kvinnligt kön eller en person av manligt. Ser man förbi den juridiska biten så skulle man kunna tolka det som att enligt den västerländska diskursen är det bara när man kan placeras som man eller kvinna som man kan räknas som människa. I andra, främst icke-västerländska, kulturer kan man i vissa fall ha ett annat kön utanför kategorierna man eller kvinna.

Det går inte i min mening att diskutera relationen mellan könen utan att diskutera makt. Relationen mellan män och kvinnor bygger på att det finns en maktrelation mellan dem. Denna relation är i ständig förändring och utsätts för förskjutningar. Det kan vara svårt att se hur makten mellan könen yttrar sig. Det är ett laddat ämne som kan leda till konflikter vid diskussion. Lukes tredje maktdimension (Lukes via Börjesson & Rehn, 2009) tycker jag synliggör väldigt väl hur man skulle kunna se på maktrelationen mellan könen. Utifrån Lukes tredje dimension har vi blivit inlärda och indoktrinerade i att tänka att olikheterna mellan könen är naturliga och självklara. Vilket i förlängningen leder till att det blir svårt att frigöra sig från dessa uppsatta naturligheter eftersom det mest onaturliga är att gå emot sin natur. När mänskliga egenskaper skall beskrivas och förankras sker detta i den biologiska kroppen. Eftersom egenskaperna är biologiska finns det ingen anledning att ifrågasätta dem.

Källor:

  • Ø  Börjesson, Mats & Rehn, Alf. (2009) Makt
  • Ø  Hammaren, Nils & Johansson, Thomas. (2009) Identitet
  •  Ø  Bergström, Helena (2001) När kön är ett beslut, Kön och genus som villkor

[Denna text är hälften av en tidigare skriven text från en kurs i pedagogik i ett beteendevetenskapligt program. Den innehåller både rena fakta och egna reflektioner kring kön och genus.]

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

Annons:
Gronstedt
2013-09-20 18:09
#1

"Den första bedömning vi gör av en annan människa är att avgöra om personen ifråga har ett manligt eller kvinnligt kön." Jag håller med om att detta är en konstruktion, men kanske inte så som författaren menar.

Den första bedömning vi gör är av om personen är en användbar eller önskvärd partner, i sex, samarbete eller annat avseende. Vad vi bedömer som användbart/önskvärt är ytterst subjektivt, beroende på läggning, behov och situation, och bara i begränsad utsträckning könsrelaterat. Att tillmäta det eventuella fysiska könet allt för stor roll i det sammanhanget är kontraproduktivt.

Ikajo
2013-09-20 18:11
#2

#1 Jag beskriver strukturen så som den ser ut, inte så som den borde se ut. Just i det här fallet lutar jag mig rätt starkt på vetenskapliga texter.

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

Gronstedt
2013-09-20 18:17
#3

#2: Jag tror inte du beskriver strukturen som den ser ut, utan som den ser ut för den som i förväg bestämt sig för svaret. Om frågan ställts annorlunda hade det förmodligen visat sig att de flesta i första hand inte alls ser till kön utan till liggbarhet. En reptilhjärnerest som man gärna omformar till att man ser till "kön", men inte sann för det.

Ikajo
2013-09-20 19:11
#4

#3 I det här fallet så lutar jag mig faktiskt på vetenskap. Det första vi gör är att försöka avgöra vilket kön en människa har. Så snart vi inte kan vara säker på vilket kön det är blir vi osäkra och förvirrade. Sedan om vi finner en människa tilltalande inte är en helt annan sak. Men forskning visar att människor tenderar att först försöker avgöra vilket kön en person har innan de talar till den. Varför skulle annars den första frågan vi ställer om ett spädbarn vara: "Är det en pojke eller flicka?"
För du kan knappast påstå att vi tittar på spädbarn ur ett "liggbart" perspektiv…hoppas jag…

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

Upp till toppen
Annons: