Jag tänker bara på det när jag skriver, men inte när jag pratar.

Jag tycker att det är jättesvårt att byta ut ett ord bara så där- och därför är det lite extra roligt! Men det kommer ta ganska lång tid, känner jag. En måste börja någonstans, och då är det mycket enklare i skrift🙂

Jag ser inget problem med att det ordet har två tolkningar. Man tycker olika ibland;) Vet inte om jag skulle tycka "En tycker olika ibland" är en bra ersättning. Varför inte låta ordet ha två meningar? Det är inte direkt så att det är kvinnoförtryckande.

Att seriöst förändra ord som har två betydelser för att det har, genom en annan tolkning av ordet, med kön att göra är, enligt min egen åsikt, rätt sjukt.

#3 Jag har inte heller sett man som ett manligt ord, men när jag lästa Egalias Döttrar så insåg jag att det faktiskt är ganska konstigt… Så nu vill jag testa och se hur det känns att säga en istället! 🙂

#4 "Den som vill se någonting, hittar någonting att se"

Tycker att "jag" är bättre att säga än "man".

Om jag skulle ta mig en kopp kaffe 

i stället för 

Om man skulle ta sig en kopp kaffe

eller som en del tänker här 

Om en skulle ta sig en kopp kaffe.

Det är alltför många som byter 'jag' mot 'man'.

.

Man är aldrig nere med en ballong - Nalle Puh

~ Anmaja - min blogg ~

'Ordordnaren' på Wordfeud & Ruzzle - utmana mig?

#6 Grejen är att ordet "Man" inte används som "Jag" och ordet "En" blir ett objektifierande. Så nej tack.

Se ordet Man som någonting från ordet människa istället. Eller nått. Jag ser seriöst inte hur det på något vis alls är relaterat till jämställdhet, eller relevant över huvudtaget.

"Man kan göra så här" är inte som att säga "Jag kan göra så här".

Ord är viktiga, det går det inte att komma ifrån! Hur vi talar om en sak påverkar också hur vi upplever en sak, när vi ändrar sättet vi talar om en sak förändras också hur vi upplever den. Mannen är norm och kvinnan är avvikande. Det är klart det syns i språket, sedan om det är nödvändigt att byta ut orden är en annan sak men det finns en vis vits med könsneutrala ord.
Det är lätt att säga att ordet man kommer ifrån människa men var tror du ordet människa har för ursprung? Jag har också läst Egalias Döttrar, där är kvinnan norm och mannen avvikande. Istället för människor så heter det kvinniskor. Man blir dam, alla ord som slutar med -man bytes ut mot -kvinna.
Jag säger inte att man behöver vända eller ändra på språket men det finns orsak med att vara medveten om hur språket är uppbyggt med det manliga som norm.

Sen tycker jag inte att en ska vända allt åt kvinnohållet, så att det blir kvinnan som är normen. Det ska vara balans och inte luta över åt något håll. Men idag är det mannen som är normen, och det känns inte så bra alla gånger.

#9 JätteOT, men hej! Jag heter också Signe, gillar Harry Potter och är feminist :D

Men ja, jag kan se problemet med "man". Man är inte medveten om det, men det indikerar att det är mannen som är människan, och kvinnan nåt annat. Dock så tänker jag fortsätta säga det, jag anser att det finns viktigare saker att lägga ner tiden på.

#10
Jag tänker nog inte heller lägga om mitt sätt att tala eller skriva. Undantaget om det faktiskt fanns en orsak för berättelsen jag berättar att göra undantag i språket. Annars tycker jag att svenskan har en ganska stor bredd med många färgsprakande ord (inte fula ord alltså).
Det hindrar en inte från att vara medveten om hur språket är uppbyggt 😉

#10 Nej vad häftigt! 😃 
Jag tycker också att det känns som en väldigt liten detalj att lägga ner tid på, att få in hen i språket känns mycket viktigare, men jag tycker ändå att det är roligt med lite språkutmaningar som får folk att fundera lite🙂

#10 Och vi är födda samma år! Så himla kul!!😃

#8 Saker förändras ju. Ordens mening förändras. Om man mot någon förmodan tolkar ordet "Man" i det sammanhanget som kvinnoförtryck så har man nog lite lättare att uppfatta det mesta som förtryck.

Ett annat ord som förändrat sin mening är ju ordet Kärring. Varför inte acceptera att ordet "Man" förändrats?

Jag försöker lära mig att använda "en" istället för "man" och hen istället för. "hon/han" men det är svårt att lära om sig :-)

#14
Jag har inte sagt att jag tycker att det är förtryck har jag? Det jag har sagt är att det är viktigt att vara medveten om hur språket är uppbyggt och hur orden har sitt ursprung. Jag använder själv "man" när jag pratar till vardags. Det är lättare att tänka på hur man skriver än på hur man talar trots allt. När jag skriver på till exempel forum eller kommentarer försöker jag formulera mig på ett sådant sätt att "man" inte behövs. Mest för att jag tycker det låter bättre så.
Däremot anser jag inte att det är ett förtryck att språket har man som norm. Det är nämligen inte så konstigt, kvinnor har inte funnits i offentligheten särskilt länge. Många yrken fanns innan kvinnor jobbade där och då syftar dem till de personer som hade dem, männen. Det är inte konstigare att det länge hette dagisfröken och fortfarande heter sjuksköterska eftersom de jobben traditionellt sett har utförts av kvinnor.

Ordet ''man'' har ju olika innebörd, varför haka sig upp på det ordet? Är det inte lite överdrift? 🤔

Jag tycker det är kul att man vill få bort ett ord som "Man" när det syftar på alla på sitt andra tolkningssätt. 

#16 Varför är upsrunget viktigt när det är mycket viktigare att man trycker språkutvecklingen åt det hållet?

Hur ska du skriva om du inte använder "Man" när du ska beskriva någonting som man kan göra, fast inte riktat mot en specifik person?

Fortfarande dubbelmoral att det heter sjuksköterska, men att du inte irriterar dig på det i så fall :) Antingen så står man( ;) ) för jämlikhet, eller så gör man det inte. I riktig jämlikhet tar inte könet ens upp för betraktelse.

#18 Mm.. håller med!

Att börja skapa ett ''hat'' mot ett ord som råkar heta samma sak som kille, pojke osv är rätt lustigt och bara väldigt onödigt. Finns nog annat att koncentrera sig på än att få bort det ordet helt och hållet. Nej, bara att skriva detta gör mig butter. Förstår inte hur mycket fritid man har om man ska börja irritera sig på ett endaste ord som betyder olika i olika sammanhang. Hua.

#19 Precis så jag känner!

Jag tycker inte om ordet "man" när det används så. Det låter undanglidande. Jag försöker ersätta det med den det gäller i stället. "En" är Åsa-Nisse-språk i mina öron.

Hih, kom att tänka på ordet "feminism". Det är ju precis samma sak, men det reagerar folk på ändå. Är det för att det är tjejigt? ;)

#19 hen-debatten? Jag har aldrig sett ett litet ord som river upp så många känslor! Det är ju något att ifrågasätta i så fall, varför lägga ner så mycket energi på ett så litet ord som man faktisk inte måste använda? Jag säger inte att jag inte använder man men när jag skriver på formulerar jag mig oftast på ett sådant sätt att det inte behövs. Kolla mina senaste inlägg ska du på. Jag säger inte heller att man ska göra om språket. Det är bara viktigt att vara medveten om vilka normer språket varit med att skapa. Det finns ord och utryck som jag faktiskt vänder mig emot på grund av deras underförstådda betydelse. Varför talar man till exempel om avvikande sexualitet istället för om icke-heterosexuell? Men sjuksköterska eller sjukskötare är upp till individen att avgöra.

#18 Jag kan inte riktigt se användandet av ordet sjuksköterska liknas vid användandet av ordet man. Eftersom det finns sjuksköterska, brandman, med mera. Jag tycker inte det är rätt att benämna vissa yrkesgrupper efter vilket kön som oftast arbetar inom dessa men det är skillnad till att referera en grupp eller sig själv till "man"

Sedan tycker jag det låter fint att använda en istället för man :)

Man får tycka som man vill. Jag ser inte det som könsladdat…

Samma sak med "Här går man" eller vad skylten nu kallas. Vem säger att det är en man bara för att det är konturerna av en människa? Alla kvinnor har inte kurviga figurer… 😈

Orkar inte läsa alla inlägg men jag tycker att det är löjligt. Visst är språket viktigt men det är ett ord med två betydelser och har inget med genus att göra. Att byta ut "man" mot "en" blir i väldigt många fall bara grammatiskt okorrekt.

Har faktiskt inte tänkt på det på det sättet innan. . . Intressant tanke!

#24 Det var ett exempel. Om det ska vara jämställt inom språkbruket (jag har inget problem med sjuksköterska som ord eller man) så ska det vara det överallt. Annars är det dubbelmoral.

#28 Ja, men självklart, jag håller med. Det är bara svårt för en person att ändra alla ord som antyder på något kön, då är det enklare att börja lite i taget :)

#26 Om man ska vara grammatiskt korrekt heter det inkorrekt ;)

Jag kopplar inte riktigt ordet "man" i det sammanhanget till könet, utan har alltid sett det som ett separat ord som råkar låta likadant. Jag gillar det och kommer inte ändra hur jag säger saker.

Det irriterar mig alltid att engelskan saknar ett bra ord för det. Där använder man ju "en" eller hellre "du" i stället och det låter hemskt. För att inte tala om förvirringen som uppstår när man pratar generellt men det tas personligt. Jag vet inte hur många gånger jag anklagat min pojkvän (som är engelsman) för saker som var menat till den stora allmänheten.

Nu har jag inte läst varenda inlägg, så ber om ursäkt om jag upprepar ngt Ni redan sagt. Jag lägger inga värderingar i ordet "man" som i dessa exempel heller. Jag kan däremot störa mig på folk som använder orden man istället för jag. Vet att jag slarvar själv ibland, men det blir lätt som om de pratar utifrån sig själva. 

Som exempel:

Det okända, Caroline intervjuar de som varit med om skrämmande upplevelser och de svarar med att säga att:

"man kunde inte sova på nätterna" man upplevde det som skrämmande att inte vara ensam i sitt eget hus" Å liknande. Varför inte säga ordet Jag, då de själva upplevt det?

Att ersätta man med en är helt ok, också kanske ett bättre språkbruk, för då är en ju mer personlig.

#30 Haha ja rätt ska ju vara rätt! Fick tillfälligt hjärnsläpp där. Som norrlänning tar jag mig dock rätten att sätta o framför vilket ord som helst ;)

#32 Enkelt. För ordet används som allmän beskrivning. Inte som att "Jag inte kunde sova" utan mer åt "Ingen kunde sova". 

Det är ett ord som gör att man(fniss) kan beskriva någonting utan att sätta in sig själv i meningen med ett jag.

Det går att göra meningar utan att använda "man", det gäller bara att tänka efter lite extra. Men omöjligt är det inte.

#35 Klart det går. Men jag förstår inte varför man inte ska använda det perspektivet när man skriver? Vilket annat allmänt synsätt finns det att använda?

Det handlar väl i alla fall inte särskilt mycket om synsätt eller perspektiv i det här läget? Det är en rent språklig fråga som har att göra med om det finns orsak att använda "man" eller inte när man skriver. Det är inte så att jag inte använder "man" när jag skriver, det gör jag ofta. Däremot så kan det ibland finnas orsak att pröva att formulera sig på ett sådant sätt att det inte blir nödvändigt. Det blir träning om inte annat.

#37 Som sagt, jag vill ha exempel på det i så fall. Jag tänker inte ändra på ett allmänt perspektiv när jag pratar om något allmänt pga ett ord.

Det som perspektiv och synsätt är i de sammanhang som ordet används. Så helt klart är det synsätt. Hur du skriver en mening avgör synsätt och perspektiv.

Varför inte ta och läsa mina inlägg en gång till? Jag har medvetet undvikit att använda "man" under hela den här diskussionen. Om du inte har märkt det så är det inte mycket jag kan säga.

Seriöst tycker jag nog inte att innehållet i mina meningar blir så där jätteannorlunda av att jag inte använder "man" för att generalisera. Det är inte heller så att jag inte använder ordet (vilket jag sagt en massa gånger redan…), jag säger att det är fullt möjligt att uttrycka sig och göra sig förstådd ändå! Det är det ENDA jag har sagt. En eller man. Jag bryr mig inte!

#39  Suck -__- Jag vill ha ett alternativ i fall jag ska byta ord. Antingen så hjälper du eller så gör du det inte. Med tanke på hur du skriver tolkar jag det som ett nej.

Så varför inte ta och faktiskt tagga ner lite? 

Du bryr dig definitivt. Annars hade du inte svarat alls. Eller skrivit i tråden. 

Göra sig förstådd ändå säger du? Som sagt, hur gör du för att beskriva någonting ur ett allmänt perspektiv, om vi nu ska prata om att göra oss förstådda?

Allting måste inte ha ett rakt svar. Jag tycker diskussionen är intressant och därför deltar jag i den. Språk är alltid väldigt intressant, hur språket är uppbyggt har intresserat mig sedan barnsben. Att ordet "man" används som generaliserande begrepp

är

på grund av att mannen är norm i samhället och därför också i språket. Det är så det ser ut, inget konstigt med det. Att vara medveten om att så är fallet är en helt annan fråga. Genom att byta ut ordet "man" mot "en" eller som jag gjort ett par gånger under veckan, mot "dam" så går det att se hur starkt den manliga normen dominerar i vårt språk.

…du vet att jag har skrivit alla artiklar som finns på sajten? "För mycket jämställdhet?" till exempel…

#41 Jag ser ingen samhällsenlig förändring genom att byta ut ett ord mot någonting som beskriver ett föremål och inte en människa. Men du gör så klart som du vill. Jag ville ha genuina ordentliga exempel på meningar som fungerar.

Att det kom från det spelar ingen roll. Hur det används i dagsläget spelar roll. Om det vore så att det bara gick att använda om man hänvisade till hur killar kan göra, så hade jag förstått själva upprördheten kring det, annars är det lite som att slåss mot imaginära monster.

Vad spelar det för någon roll om du skrivit alla artiklarna på hela iFokus, eller resten av världen? Jag vill ha exempel i det här fallet - någonting som jag inte får, och det säger att svaret på min fråga mer än något annat.

Hurvida du accepterar att ett ords mening förändras, är upp till dig. För mig är det en självklarhet - och inget ovanligt. Sen ursprunget spelar väl ingen roll?

#34 ja jo visst förstår jag att det är för att utesluta att bli personlig, det är det som gör det störande. Att använda sig av jag istället för man blir ju mer självupplevt än bara en generell beskrivning. 

Har tänkt på hur jag själv skriver nu senaste dagarna, märker att ordet man smyger sig in rätt ofta. Det är egentligen ett dåligt språkbruk, det finns ju en del andra ord man kan använda sig av som gör texten mer personlig. Som jag till exempel.🙂

#43 Varför är det de som är störande? Oftast när jag använder det är inte inte när jag beskriver en självupplevd sak. Utan när jag är mer filosofisk och är på "Tänk om man gjorde såhär".

Jag vill som sagt inte ha texten personlig hela tiden. Objektivitet är myspys.

#42

Exakt hur vill du ha meningarna? Vad begär du att jag ska göra för att visa att de fungerar mer än att använda dem? Ska jag skriva en mening med samma innehåll men med olika formulering? Visst, det är inte svårt men vad bevisar det? Bevisar det något mer än att jag vet hur jag kan formulerar mig?

Måste allting ha en direkt användning för att det ska vara värt något? Det är inte som om det skadar att ha en förståelse för vilka strukturer och normer som formar samhället. Språket är ju det verktyg som skapar och bibehåller de former och strukturer vi har. Det är inte som om jag anser att vi ska vända upp och ner på språket, det går liksom inte. Språkförändring sker helt och hållet av sig själv över tid när samhället förändras så förändras språket för att anpassa sig till de nya omständigheterna.
Finns medvetenhet om hur språket byggts upp går det medvetet att hjälpa till och förändra det.

Du får väl själv avgöra om du tycker du har tillräckligt exempel bland det jag redan har skrivit. Det är liiite tröttsamt att i alla diskussioner med feministiskt tema behöva vara den som ska ständigt kunna bevisa allt och komma med tillräckliga källor för att styrka ett påstående. Skriver du en vetenskaplig text är det sällan som "man" används.

#44 Jo det är klart att det är ok i vissa sammanhang, men när jag ska beskriva något jag har upplevt så tycker jag att ordet man är störande. Det blir att distansera sig tycker jag.

#45 Det visar att du vet för någon annan. Att du vet spelar absolut nada roll på ett forum på internet, om det inte går att visa på något vis. Så vad jag begär är ett ord vars innebörd är samma som "Man", eller en meningsuppbyggnad som funkar likvärdigt.

Ja. Jag anser inte att ord är annat än någonting man använder för att göra sig förstådd. I min värld är ord bara beskrivningar på saker - de har ingen historia, utan det är endast den nuvarande tolkningen av ordet som spelar någon roll. Ord förändras, konstant.

Som sagt, jag har inget problem om du vill skapa ett annat ord för "Man", men gör det då. Skapa inte en objektifiering, eller sätt dig själv som det som det handlar om, utan en ersättning. En fullkomlig sådan.

Pratar man om generella saker är det väldigt ofta som man används.

Vetenskap pratar väldigt ofta om specifika saker. Alltså inget generaliserande, vilket "Man" används som.

Som sagt, du väljer själv om du vill att du ska tas på allvar. Jag har inget problem att anpassa mitt språk om det finns någonting bättre eller likvärdigt att ersätta det med, men tills dess är det lite som att förstöra språket.

Okej, som du vill. Jag ger dig exempel.

Ex 1: Finns medvetenhet om hur språket är uppbyggt kan man medvetet hjälpa till och förändra det.

Ex 2: Finns medvetenhet om hur språket byggts upp går det medvetet att hjälpa till och förändra det.

Exempel nr ett är hur meningen hade kunnat sett ut om jag inte medvetet hade omformulerat den så att den såg annorlunda ut.

Jag måste definitivt introducera Judith Butler för dig, nån gång… ord är inte bara ord. Ord är också handlingar som gör att något går från ett varande till något annat. De är också något som är med och skapar vår uppfattning av samhället.
Så…historia spelar ingen roll alls? Inte ens när betydelsen av ett ord har varit med och format historien? Det är som att säga att vi kan strunta i nuet eftersom det som hänt i historien inte har någon betydelse för vad som händer idag… Tänk att säga det till en historiker…

Jag har inget intresse av att skapa ett nytt ord…vilket jag redan sagt en massa gånger. Jag tycker bara själva diskussionen kring könade ord är intressant. Det finns andra uttryck som är viktigare att jobba med…

-.- det går inte att förstöra språket… det är något som den äldre generationen brukar beskylla den yngre för att göra… det är nästan samma retorik som "hen" motståndarna använder…

Det är lite småaktigt att inte ta någon på allvar för att denne inte kan plocka ut fem stycken avhandlingar ur fickan och referera dem felfritt…kan du? Den du inte tar på allvar föraktar du och slutar lyssna trots att personen faktiskt kan ha något vettigt att säga.

#48 Aldrig varit mycket för historia. Annat än "Man lär sig av sina misstag^^". Omformulerat vet jag faktiskt inte hur jag skulle skriva det. Kamske "Misstag kan någon lära sig av" ?

Inget ord är en handling. Ord är bara ord. Handlingar är handlingar.

Betydelsen för ett ord har bara mening i nuläget. Hur det var förr spelar alltså ingen roll. Eller ja, det spelar lika mycket roll som 1920-talets aktiemarknadsvärde gör idag. Alltså näst intill ingenting alls, utom det historiskt låga värdena som marknaden hade då. Spelar det någon roll idag? Nope. Precis som att ordet Kärring hade en väldigt kärleksfull betydelse förr spelar det ingen roll idag. Det har gått vidare.

Visst går det att förstöra språk, eller snarare utveckla det till en deformerad bajskorv av sitt forna jag. Lite konstigt att de som håller i den diskussionen tycker att lägga till ett ord kan förstöra. Jag tycker iof att "hen" är lite av ett muppigt ord, för jag tänker alltid på engelskans höna när jag ser det, men jag förstår att många vill ha det ordet.

Vilka avhandlingar? Det är inte ett prat om avhandlingar - men seriöst så om du inte kan förklara vad du menar och komma med exempel, så nej, jag kommer inte ta det på allvar. Det borde ingen sund människa göra - och om jag gör så ska du inte heller ta mig på allvar.

Jag föraktar inte folk bara för att jag inte tar dom på allvar. Jag är "lite" mer nyanserad än så. Om folk inte kan förklara vad det är som de menar är det som de säger värdelöst eftersom det inte kan förklara :)

#49 Vet du hur mycket du missar? Jag har till och med läst japansk historia… "Misstag är något att lära av" duger det som omskrivning?

Ord har en handling. Performativitet kallas det och är ett begrepp som formulerades av den amerikanske litteraturvetaren och filosofen Judith Butler. Hennes teorier bygger bland annat på hur ordhandlingar skapar och upprätt håller normer. Ord som genom att yttras förändrar ett varande till ett annat varande. Till exempel vid en vigsel, där är orden inte bara ord, de symboliserar också en handling. Kolla upp Butler, jag tror du skulle tycka hon är intressant.

Det låter seriöst något som en människa i 70-90 års åldern skulle säga… språket är inget absolut. Bara för att något är på ett sätt idag betyder inte det att det ser likadant ut om tio år. Tänk bara på hur amerikaniserat vårt språk blivit.

-.- jag har blivit ombedd i en muntlig diskussion komma med källa på att majoriteten av alla filmer från Hollywood inte klarar Bechdeltestet. När jag diskuterar på nätet och ser andra diskutera, just feministiska frågor, så ser jag alltid krav på källa för påståendena som görs…

Det kan ju vara så att ett försök till att förklara görs men att förklaringen inte uppfattas eller förstås av den tänkta lyssnaren? Det gör ju inte förklaringen värdelös. Det handlar ju bara om två parter ska lyckas kommunicera ordentligt.

Förakt är att se ned på någon och inte ta denne på allvar.

#50 Det blir inte samma sak, fast bra försök. Det närmaste är nog om man klämmer in ett "Du" i det, men då är det riktat mot någon och inte allmänt.

Hur någon filosof ser på ord är inte så relevant i min värld. Och fortfarande, jag ser inget problem med att byta ut ordet, om det finns en ersättning. Annars blir det som sagt som att man stympar språket.

Jag har beskrivit förut min relation till normer. Att andra är helt fast i sina normer kan ingen utom de själva förändra. Normer har dock de flesta människor, och det är faktiskt direkt nödvändiga (ur ett psykologiskt perspektiv)

Visst är det så! Språk utvecklas. Precis det jag sagt. Men du verkar ju ta historian bakom ett ord som viktigare än den nuvarande meningen. Det är, som sagt, ditt problem där. Att du medvetet dock försöker ta bort en del av språket, utan ersättning, för att det har 0.5% att göra med någon form av icke-jämställdhet(som fortfarande jag inte förstår sambandet mellan, men du får gärna förklara) att göra, visar mer att det finns helt klart finns stunder då människor inte tänker efter…

Faktiskt har vårat språk varit väldigt fransk-inspirerat, om man går lite längre bak.

Att du har det i en annan diskussion, är inte relaterat till mig, och om du drar upp det kan jag dra upp andra fall när feminister kallat mig nazist, det är ungefär så relevant det är. (Inte alls, med andra ord)
Källor är någonting som krävs lite här och var. Specifikt när det har med statistik att göra, eller allmänt när man påstår saker som fakta.

Då får man förändra förklaringen. Men eftersom någon försöker förklara så är den uppenbart inte värdelöst att lyssna, eller hur :)?
Det handlar om att en part försöker förmedla ett budskap till en annan.

Förakt är inte att se ner på någon. Förakt är att avsky någon. Att inte ta någon på allvar är att inte ta någon på allvar, varför skulle det göra att man ser ner på någon?

Orkar inte läsa alla inlägg men jag måste bara skratta. Har aldrig hört att man byter ut man till en. :-)

#52 Det är för att du inte är medveten om det :)

Kanske det. ;-)