När insåg du?
När insåg du att du var feminist eller att samhället var ojämställt?
Något speciellt minne från barnsben, eller ett abrupt uppvaknande i vuxen ålder?
Själv var det nog när jag var yngre och min pappa (som är väldigt händig med bilar bland annat) ofta tog hjälp av min bror (ett och ett halvt år yngre än mig) trots att jag var nyfiken och intresserad så var det aldrig mig han frågade. Han gjorde ju inte så för att vara elak utan för att det är så han är uppväxt, men jag kände mig väldigt utanför och tänkte att det bara för att jag var tjej.
Så nu är jag väldigt nyfiken på att höra era historier!
Medarbetare på Feminism och Vegan.ifokus
Jag har aldrig tänkt så mycket på det tidigare, min barndom var fylld av både bilar och dockor, rosa och blått (om man säger så). Väldigt varierat alltså.
Jag upptäckte detta först när jag skaffade twitter, allt blev helt plötsligt så hemsk, och jag blev deprimerad på riktigt, över hur världen och framför allt Sverige ser ut.
Idag vet jag inte om jag ska se mitt medlemskap på twitter som positivt eller negativt, det positiva är att jag har fått upp ögonen om hur allting verkligen är. Det negativa är att jag mår så fruktansvärt dåligt psykiskt av allt..
när jag var runt 10-12 (eller mindre) tror jag nog! jag brukade sitta och tänka på varför inte en tjej kunde gå topless, varför alla kvinnor i modetidningar var så smala, sedan när jag var runt 11 började jag lyssna på mer punk och sånt (så jag tror nog att jag lärde mig lite utav texterna :P ) och när jag blev 12 så blev en utav mina bästa vänner feminist och fick mig och mitt gäng att bli feminister. 🙂..
Jag hade väl funderat av och till på könsroller och dylikt under min uppväxt, särskilt när jag kom upp i tonåren eftersom jag inte passade in i de typiska rollerna för en tjej. Det var inte förrän jag läste genusvetenskap som jag verkligen förstod hur djupgående problemet var men givetvis så läste jag kurserna eftersom jag var intresserad av ämnet. Många av mina kursare var rätt extrema feminister och därför var det först efter kurserna som jag kunde börja se mig som feminist själv. (Det var mycket tack vare genusvetenskapen jag insåg att jag var bisexuell.)
//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här
#1 Jag har själv inte twitter, har aldrig haft, är det något speciellt som du kommer att tänka på som du fick reda på med hjälp av twitter?
Jag hade facebook i några år, men avslutade det på grund av allt tråkigt man får reda på och tråkiga personer. Blev påhoppad med skällsord med mera men de ansvariga för facebook tyckte inte att det bröt mot deras "gemenskapsregler" så de gjorde ingenting åt saken. Så jag avslutade mitt konto.
Medarbetare på Feminism och Vegan.ifokus
#4 Oj, ja det är massor.. Följer andra feminister där, och dom brukar publicera massor med exempel på kvinnohat osv.. Så ja, det speciella som jag fick reda på där är nog kvinnohat 🙂
Sen är det ju självklart massor med olika könsroller som publiceras där, mm.
Jag var pojkflicka som man sa på den tiden det begav sig. Lekte mer med pojkar och låtsasgevär än med flickor och dockor. Insåg ganska tidigt att det var vissa fördelar att vara kille/man. Och så hatar jag orättvisor.
Som "vuxen" så har jag varit duktig på att stå upp för mig själv och inte ta skit. Därför funderade jag inte så mycket kring feminism eftersom jag sällan stött på problem.
Men för ett par år sedan hade jag tillfälligt en kollega med en mycket snedvriden kvinnosyn. Kortfattat så behandlade han mig som en liten flicka. Trodde inte att jag klarade av något själv osv. Han menade på något underligt vis väl men var en total plåga. Men i hans beteende kunde jag plötsligt se mängder med mönster från min uppväxt som jag aldrig sett tidigare. Hur man som tjej ständigt nedvärderas och ifrågasätts. Det var mitt uppvaknande och efter det har jag läst på mycket och kallar mig nu feminist.
Det var ganska tidigt. Min lillebror, två år yngre än jag, fick göra mer saker än vad jag fick, för "han är ju pojke". Jag fick mer skäll för att mitt rum var stökigt, för flickors rum ska alltid vara välstädade eftersom flickor ju håller fint omkring sig. Men det som störde mig mest var nog att alla serier alltid handlade om pojkfigurer till största delen: Bamse (ja, numera finns det lite flickor i Bamse också, men hur många av dem åker på äventyr?), Pellefant, hela Kalle Ankavärlden, Tintin, och så vidare, och så vidare. De kvinnliga karaktärerna var sällan speciellt trevliga (gnatiga Kajsa Anka, skrikande Bianca Castafiore, etc) och i alla fall var de oftast bara bihang. I filmerna fick jag se hur pojkar kunde förnedras rejält genom att tvingas ta på sig en klänning eller bli kallad "flicka" (och så är det fortfarande i tv-serier från USA), och det lärde mig att flickor är värda mindre. Jag såg aldrig någon flicka förnedras genom att tvingas ha på sig byxor eller bli kallad "pojke" … Att män var normen och kvinnor var avvikande fick jag tidigt klart för mig. Jag tyckte inte om det, för det var inte rättvist. Jag tycker fortfarande inte att det är rättvist.
#8 Håller med dig helt om att barnprogram/serietidningar/film etc som en såg när en var liten oftast eller alltid handlade om en äventyrslysten man/pojke. Kanske var även en finklädd och/eller försiktig flicka med som bara var orolig över allt och alla , eller som hamnade i fara och behövde räddas/beskyddas.
Väldigt tråkigt, otroligt orättvist och inget vi ska acceptera :)
Medarbetare på Feminism och Vegan.ifokus
#9: ja, det där våpet … suck!
En annan sak som också stör mig i böcker, filmer och serier är att kompetenta flickor eller kvinnor ofta ifrågasätts, de måste alltid bevisa att de kan, medan pojkar och män är helt självklara i sina roller.
#10 Ja visst, kvinnor är inte lika "självklara" som män.
Att använda skälsord liknande "du kastar som en tjej" eller "svag som en tjej" med mera, som oftast förekommer i amerikanska komedier, gör mig än idag otroligt irriterad.
Medarbetare på Feminism och Vegan.ifokus
"Kör som en kärring" … "Skriker som en liten flicka" …
Ja, amerikanska komedier kan vara rent ut sagt vidriga! Som i "Tummen mitt i handen", där pappan ofta förolämpar någon av sönerna genom att säga "Jag visste inte att jag hade en dotter!" (Jag tittar inte på den serien, jag tycker inte om att bli nedvärderad).
#12 Den serien har jag inte sett, och tänker inte börja kolla på heller ;)
Ett annat fenomen jag lagt märke till nu det senaste, ett gäng män som ska vara "macho" gå på strippklubb etc som har döttrar som absolut inte får dejta eller sova över hos pojkvännen. De får inte "växa upp" för killar är svin. Så är dessa män exakt sånna svin fast mot andra kvinnor, men deras döttrar det är en helt annan sak! Väldigt underlig inställning måste jag säga…
Medarbetare på Feminism och Vegan.ifokus
Dubbelmoral. Trist. Och skulle sonen stanna över natten hos en tjej skulle det bli ryggdunk och bröl, suck …
Apropå strippklubb finns det ju en totalt intelligensbefriad ny förklaring från killar och män som går på såna om varför det är okej. Det är nämligen så att det är den nakna tjejen som har makten över alla männen där … tror karlarna ens själva på den förklaringen?
#14 Ja men självklart strippa är ju synonymt med makt. Suck…
Medarbetare på Feminism och Vegan.ifokus
Min man bruakr säga att jag kör som en hel karl, men jag svarar att så illa kör jag faktiskt inte😂
#16 Hahaha, den var ny!
Medarbetare på Feminism och Vegan.ifokus

#16, det finns ju studier som visar på att män oftast är de som är involverade i allvarliga olyckor, medan kvinnor oftast typ skrapar lacken på en annans bil på en parkering.
Visst, det senare händer oftare, men jag kör hellre in i en annan bil på en parkering tjugo gånger än orsakar en dödsolycka för att jag tror att jag är en så bra bilförare att jag inte behöver följa hastighetsbegränsningar.
Säger inget om de män som tänker vettigt, eller de kvinnor som tar onödiga risker. Bara snittet.