Det första och viktigaste är väl information. När någon till exempel nämner lika lön för lika arbete är det ofta någon som kontrar med att kvinnor och barn har förtur till livbåtarna i händelse av fartygskatastrof, vilket på något sätt skulle göra det rimligt att män har högre livslön. Då kan man upplysa om att det inte har med vartannat att göra, att ytterst liten andel av mänskligheten någonsin upplever några fartygskatastrofer och att principen "kvinnor och barn först" aldrig har tillämpats utom på Titanic (se till exempel http://www.dn.se/kultur-noje/kvinnor-och-barn-forst-ar-en-myt/).

Då måste de börja tänka, och kanske rentav tänker i lite vidare banor för att hitta nya argument. Och ändrade tankebanor ändrar världar.

You can't change the world,
but you can change the facts,
and when you change the facts,
you change points of view.
When you change points of view,
you may change the world …

Om jag nu minns Depeche Modes text rätt.

Fast de allra flesta vet ju redan hur saker ser ut, problemet är nog snarare i mina ögon oviljan att göra något åt det. Annars skulle vi ha en bättre lagstiftning kring till exempel våldtäkt.

#2: Jag tror inte det handlar främst om ovilja, utan om att man inte ser och, om man ser, att man inte anser att det är ett problem.

Visst, lönerna är olika men det är helt normalt och helt OK, för karlar är ju ändå karlar och har försörjningsansvar för barn och blomma. Kvinnornas jobb är ju ändå ett slags pyssel för de små liven innan det får en karl och börjar uppfylla sin rätta bestämmelse att stå vid spisen och föda barn.

Visst, överfallsvåldtäkter av okända utomhus är inte bra, men vad man gör med sin egen käring ska ingen lägga sig i.

Visst, har gamla mormor några kvinnliga släktingar så kommer hon inte in på hemmet, men det är ju faktiskt inte mer än rätt att tjejerna tar hand om henne när hon blir gammal.

Jag tror som sagt att dessa och liknande åsikter fortfarande är väldigt vanliga, bland både män, kvinnor och samhällsystem. Sedan finns det kanske ett element av motstånd mot att avstå en del av sin eget försprång för att den andra gruppen ska få det bättre, men jag tror det är underordnat.

hur man löser det beror ju på vilka orättvisor det är

#3 Jag tror inte att det är åsikter som att det är strukturer. Åsikter är något som ofta är väldigt medvetet men när vi agerar utefter strukturer så är det inte alltid säkert att vi är medvetna om vårt eget agerande. Min ena storasyster delar föräldraledigheten exakt lika med sin kille, han får beröm för att han är hemma så länge med deras dotter medan min syster är lite konstig som är hemma så kort.

De flesta tycker att föräldrar ska dela lika på föräldraledigheten ändå reagerar de stereotypt när de själva får barn eller när ett par faktiskt delar på ledigheten.

#5 Ja det är roligt. Varje gång jag är ute själv utan min son frågar alla vem som passar barnet. Gamla som unga, det slår inte någon av dem att han har en far med tydligen.

Ja visst är det märkligt!

#5 Min bror drog det faktiskt snäppet längre. När han och hans fru fick barn upplyste han henne om att han ville ha merparten av föräldraledigheten då hon gjort det där tidigare (hon har barn från ett tidigare äktenskap).