Vilken debattartikel?

Antar att det är denna. 

Med risk för att reta upp vissa så vill jag dock säga att jag anser  att detta är lite av ett populistiskt utspel och man ska inte glömma att "partitoppen" är mer än bara partiledaren.  En snabb koll visar att de partier som har manlig ledare har en kvinna som partisekreterare eller vice ordförande och i de högsta ledningsgrupperna är det ofta nästan 50/50. SD verkar dock vara aningen sämre än de övriga. Vissa partier, t.ex. V har ju dessutom en uttalat feministisk agenda och deras manlige ledare tvekar ju inte att kalla sig feminist. 

Det största problemet är väl som artikeln säger att kvinnor får utstå kritik som män är befriade från (utseende m.m.) och att de därför måste kämpa hårdare för att få respekt. Detta är ju dock inget som automatiskt blir löst enbart genom att fler kvinnor får maktpositioner - det är den allmänna attityden hos vanligt folk som måste ändras.

Det verkar som länkarna inte fastnade när jag lade upp inlägget…

En sak till. Jag vet att det nämndes i första inlägget att vi inte skulle haka upposs på att det var just Annie Lööf som fick representera författarens poäng, men samtidigt är det svårt att inte se de uppenbara problemen med detta. Författaren frågar retoriskt "Vad är det Centerpartiet gör rätt som alla andra gör fel?"

I realiteten är svaret - inget alls! AL är knappast en bra ledare: 55% anser att hon är en belastning för partiet och det tror jag inte beror på att hon är kvinna utan för att hon faktiskt fört C långtifrån det landsbygdsparti det en gång var till att bli ett nyliberalt parti med fokus på ekonomi. Hon är populist.

Jag vill åtminstone inte tro att partier de facto väljer ledare efter kön. Till stor del handlar det om att det skall finnas folk som är beredda att ställa upp. Författaren spekulerar i mitt tycke lite väl vilt: att Mona Sahlin "floppade" tror jag inte påverkar de senare valen - i så fall skulle ju  även Håkan Juholt ha visat att män inte är kapabla att leda ett parti.

Och visst har kvinnor stundtals varit de största dragplåstren. V var aldrig så stora som när Gudrun var ledare och det hade med hennes person och karisma att göra. (att säga att framgångarna berodde på att hon var kvinna vore attförminska hennes instatser) Mindre partier kan inte välja efter kön - de behöver folk som redan är etablerade i debatten och som potentiella väljare har förtroende för.

#4 Det ena behöver inte utesluta det andra. Jag ser överhuvudtaget problem med svensk politik där den mesta politiken sker över huvudet på vanligt folk. Man orkar inte ta in hur mycket information som helst och mycket händer som man inte är insatt i och inte förstår. Politiker som inte svarar på frågor och så vidare. Det är dessutom inte enbart i den politiska toppen det saknas kvinnor. Det saknas kvinnor inom företagstoppen också.

Den yngre generationen måste ha en chans att hänga med i politiken. Idag är det svårt att alls skilja det ena partiet från det andra och de man kan särskilja tenderar att vara mer eller mindre extrema.

Att peppa kvinnor att våga kliva fram är givetvis bra men samtidigt finns det baksidor. På sätt och vis så är det just det här underförstådda kravet (eller åtminstone förväntningen) att vi kvinnor måste visa vad vi går för som gör mig ganska deppig och får mig att känna mig som en dålig människa, dålig feminist och en svikare. Jag vill helt enkelt inte ha makt! Jag vill inte göra karriär! Jag har redan bränt ut mig på riktigt (var sjukskriven på halvtid i två år på grund av total fysisk och psykisk kollaps). Detta för att jag ville visa att även jag dög. Jag jobbade säkert 16 timmar per dygn sju dar i veckan, tränade som en idiot och sov så gott som ingenting.  

Jag fick nog. Jag ska nu avsluta pågående projekt och sen försöka flytta ut på landet och leva enkelt. Det är min dröm. Vill bara SPY på alla jobbannonser som söker driftiga, hungriga, karriärssugna personer men utstakade mål som vill utvecklas med företaget. I deras ögon är jag säkert en synnerligen tragisk person – totalt onyttig för vårt moderna samhället som tycks se tillväxt som målet för allt.

Svamligt inlägg kanske men poängen är väl att självfallet bör vi sträva efter att alla skall ges samma chanser att avancera men det får inte bli ett krav – sånt har vi tillräckligt av ändå.

#6 Givetvis ska människor få leva som de vill, själv vill jag bli författare. Det är inte mycket mer nytta med min dröm men det hindrar mig inte från att jobba för den.
Det det handlar om är att kvinnor inte ska hindras på grund av att de är just kvinnor. Något som ofta sker. Jag säger inte att det är medvetet, tvärtom. Forskning visar att män och kvinnor har en tendens att välja människor som påminner om dem själva. Och män väljer där med ofta andra män. Kvinnor väljer också ofta andra kvinnor men det är högre chans att de väljer än man än att en man väljer en kvinna.

Det är strukturer och diskurser som får oss att värdera mäns arbete mer än kvinnor. Och det är därför man måste våga lyfta det jobb som kvinnor faktiskt utför och lyfta kvinnor till positioner som de faktiskt har kompetens för men inte alltid får utlopp för.

Jag förstår vad du menar och visst är det viktigt att kvinnor som vill avancera skall få samma chanser att göra det som män. Och visst, självfallet så är jag fullt medveten om att män har gräddfiler i många fall och att kvinnor måste kämpa hårdare för att tas på allvar.

Däremot tycker jag att debattartikeln har en hel del brister samt att den fokuserar på fel saker. Enligt författaren så är det uppenbart så att det är könet i sig som är centralt – det är viktigt att just kvinnor syns i toppen. Är inte hela jämställdhetstanken att kön inte skall spela roll, alltså att vi inte skall fokusera på huruvida det är en man eller kvinna som talar utan på vad de faktiskt säger?  

Personligen tycker jag det är beklagligt om C nu får en massa cred för att de är de enda som satt en kvinna främst eftersom deras politik generellt sett knappast kan sägas vara speciellt kvinnovänlig, speciellt inte som en del i alliansens större agenda. Det vore synd om det är så lätt att skaffa politiska poäng – politik är i min mening ideologi och aktivt handlande – inte personkult.

Jaj tror dessvärre att framställningar som dessa ofta får folk att ta avstånd från feministiska tankar eftersom det verkar så "desperat". Som jag skrev ovan så tycker jag att det är tråkigt att feminism framställs såhär populistiskt för det är ju trots allt inte per automatik så att ”ju fler kvinnor desto bättre”. Feminismen är en viktig ideologi som förtjänar att framställas på ett mer seriöst sätt.