Tja, förutom en tämligen korkad åsikt så genomsyras iden av hennes partis (Fremskrittspartiet) trista och trångsynta inställning. Våldtäkterna beror ju enligt henne ”till stor del på invandrade män med en medeltida kultur”.  Det är den kulturen vi måste anpassa oss till.

Även om det förvisso är ett ganska magstarkt uttalande så är Expressen inte helt sanningsenlig eftersom hon faktiskt har backat en aning och medger att hon kanske skulle ha formulerat sig annorlunda om hon haft lite betänketid. Men visst, hon håller fast vid att man alltid bör tänka sig för och till exempel inte åka svarttaxi eller liknande Citat:

- I dag vil jeg bare si at overgriper alltid har ansvaret. Et nei er et nei. Og alle har ansvar for å ta vare på både seg selv og andre. Jeg har et ansvar for meg selv og hvilke situasjoner jeg havner opp i. (Från Dagbladet)

Det positiva är ju att så pass många har reagerat på uttalandet och tagit upp frågan till debatt så kanske skall man snarast tacka henne?

0# Jag håller med dig, kan inte sätta ord på sådan dumhet.

Det skrämmande är väl också att hon är just jämställdhetsminister. Galet.

#3 ja det gör verkligen inte saken bättre

Med risk för att få en lynchmobb över mig så vill jag dock påpeka att det dessvärre nog ligger lite i vad hon säger trots allt. För det första: hon säger uttryckligen att det är förövaren som gör fel och har all skuld - inte den angripne (i detta fall kvinnan). Däremot uppmanar hon kvinnor att tänka sig för i vissa situationer. Detta har bevisligen retat gallfeber på många eftersom kvinnor borde kunna röra sig fritt utan att vara rädda.

Om man emellertid tänker på hur vi agerar i andra sammanhang så ser vi att vi faktiskt så gott som alltid anpassar beteendet efter de risker som finns. Ytterst få lämnar bostaden, bilen eller cykeln olåst eftersom vi är rädda för tjuvar. Vi lämnar inte heller jackan med plånbok, telefon och nycklar på stolen på caféet när vi hämtar påtår eftersom det finns ohederliga människor överallt.  Skulle vi strunta i riskerna skulle åtminstone försäkringsbolagen slå ifrån sig och säga att man varit "grovt oaktsam" och vägrat ersättning - skyll dig själv. Även i dessa fall finns dock bara en skurk och det är inte vi som drabbats

Även i dessa fall borde vi kunna lita på folk eftersom ingen har rätt att ta något som är mitt. Folk borde vara så justa att de lät andras saker vara ifred. Men nu är samhället inte så välordnat och vi anpassar oss därefter - vi låser, vaktar och håller hårt i väskan. Uppenbarligen gäller detta även kvinnor - vi är bevisligen utsatta även om vi inte borde vara det. Kanske finns det alltså i analogi med de ovan nämnda exemplen skäl att tänka lite extra? (med skäl avser jag givetvis förklarande skäl - inte berättigande skäl)

OBS: det är inte jag som hitta på denna analogi - den finns lite här och var. Hur ser ni på den? Är den relevant? Kan man jämföra hur vi resonerar kring vår egendom respektive våra kroppar/liv? Om inte - varför halta analogin?

Än en gång - jag försvarar INTE det faktum att kvinnor är utsatta och jag säger INTE att det är normativt rätt att vi bör vara rädda och försiktiga. Däremot finns kanske - just för att vi inte lever i en perfekt värld  - rationella skäl att vara det.

#5 Människor är dock inte föremål. Det finns rätt många svar på den här analogin redan. Jag har nog skrivit en själv någon gång för länge sedan också.

Hur sjutton kan man jämföra en människa med en bil eller cykel? Vi lägger inte skulden på någon som blivit misshandlad eller mördad. Så varför är det vettigt att lägga skulden på våldtäktsoffer? Särskilt med tanke på att de flesta våldtäkter sker inomhus av någon för offret tidigare känd person. Få våldtäkter är överfall, mindre än 5% procent är överfallsvåldtäkter. Vi kan inte beskydda oss hela tiden. Om man ska utgå ifrån att man alltid måste vara aktsam för att inte bli utsatt för våldtäkt så kan man snart inte leva alls.
Om jag förlorar min dator så är det tråkigt, visst men den går att ersätta. Om någon tar min cykel, givetvis blir jag arg. Jag skulle helt klart ha problem om någon tog mobil eller plånbok. Men om jag skulle bli våldtagen skulle hela min tillvaro falla sönder, det är det största kränkningen efter mord. Steget från att stjäla och att våldta är ganska stort. Och återigen, människor är inte föremål. Jag bjuder inte in våldtäkt för att jag går i kjol eller är ute sent. Jag är inte en nyckel lämnad på ett bord när jag går och hämtar en påtår. Jag är inte en olåst bil eller cykel.
Jag är en människa, inte ett föremål som någon kan stjäla. Liksom alla andra kvinnor.

Analogin mellan stöld och våldtäkt är nog den sämst tänkbara ursäkten för att tala om för kvinnor att det är deras eget fel att de blir våldtagna. För de som faktiskt bär skulden i det här fallet är ju den karl som inte kunde tänka längre än sin penis!

Det första jag vill understryka efter att ha läst ditt svar är att i det fetstilta i mitt inlägg skrev jag tydligt att skälen att vara försiktig skall ses som förklarande själ - inte som berättigande skäl - jag vet inte om du noterade det. 

Återigen - ingen (inte ens den norska ministern) har sagt att det är våldtäktsoffrets FEL! Inte jag heller om du verkligen läser inlägget. Varken jag eller analogin har  heller sagt att människor ÄR föremål - bara att de flesta bevisligen förstår risker och anpassar sig i det ena fallet. I det andra vill man ofta slå ifrån sig risken genom att säga att "jag borde inte behöva vara orolig" trots att risken dessvärre finns.

Jag vet inte var siffran 5% kommer ifrån och jag har förstått att man inte ska fråga eftersom det inte är mänskligt att behöva uppge referenser. Oavsett den exakta siffran så kan det kanske vara så att det är just dessa, om än "ytterst få fall" som analogin syftar till - alltså rena överfall eller sådant som händer då man följt med okända hem. Det är kanske där den vill påvisa att det kanske finns förklarande skäl att vara vaksam eller försiktig? Annars vore det givetvis bisarrt om man inte skulle kunna lita på folk man känner. 

Som sagt, ingen säger att vi är föremål. Ingen säger att det är okej att våldta oförsiktiga offer. Däremot kvarstår frågan - varför är vi så försiktiga med saker men oförsiktiga med oss själva eftersom vi ju är oändligt mycket mer världen än ting samt då vi vet att världen ser ut som den gör?  Det verkar alltså till stor det vara fråga om en psykologisk försvarsmekanism.

Hittade lite statistik. Citerar nedan

Omständigheter kring sexualbrott

Det är vanligare att händelsen har inträffat på allmän plats (41%) än i en bostad (30%, figur 3.20). Fördelningen mellan olika typer av brotts­platser vid sexualbrott har dock förändrats något över tid, genom att en allt mindre del av brotten sker på allmän plats och en allt större del sker  i bostäder (se tabell 3C i bilaga1)

I 58 procent av fallen var gärningspersonen helt okänd för den utsatte, i 29 procent av fallen var gärningspersonen en bekant och i 13 procent av fallen var gärningspersonen en närstående person (se figur 3.21).  Nivåerna har varierat något över åren, men det går inte att urskilja någon tydlig trend för utvecklingen av relation till gärningsperson vid  exualbrott.

För att få en bättre bild av de händelser som NTU fångar upp, får de personer som uppger att de utsatts för sexualbrott svara på ett antal frågor om brottets allvarlighetsgrad. Två femtedelar (40%) av sexu­albrotten beskrivs som en händelse där någon tvingade eller försökte tvinga den utsatta personen till någon sexuell handling genom att hota,  hålla fast eller göra illa på något sätt, vilket är något fler än tidigare år. I drygt vart femte fall (23%) uppges att de utsatta blivit sexuellt utnytt­jade i situationer när de inte kunde försvara sig, exempelvis sov eller var alkohol eller drogpåverkad. En ungefär lika stor andel (25%) av sexu­albrotten beskrivs av de utsatta som en våldtäkt. Det skulle innebära att det skattade antalet våldtäkter i befolkningen uppgår till drygt 29 000 händelser under 2011. Här bör noteras att det kan vara svårt för en person att tolka huruvida en händelse juridiskt sett ska bedömas som sexuellt tvång eller våldtäkt. Det innebär att de våldtäktshändelser som rapporterats i NTU i juridisk mening kan vara lindrigare sexualbrott, som sexuellt tvång, eller vice versa. Man bör också vara medveten om att det, precis som för hot och misshandelsbrott, finns anledning att tro att händelser där personer utsatts för sexualbrott av en närstående per­ son, troligen ofta i hemmet, är underrepresenterade i undersökningen. Den typen av utsatthet kan upplevas som särskilt känslig och är därmed svår att fånga upp i en frågeundersökning. 

Källa NTU 2012 (rapport utgiven av BRÅ 2013) s.51

EDIT Ser nu att det inte går att direktlänka …
😕

- - -

Förvisso är det som synes oklart om alla dessa brott faller under regelrätt våldtäkt/våldtäktsförsök men väl sexuellt tvång Så det där med att så gott som alla våldtäkter ser inomhus eller av någon närstående verkar inte vara helt klart. OM du har en källa till dina siffror (5%) vore det intressant eftersom BRÅ:s statistik tydligen ger en annan bild.

Återigen - ingen skuld faller på offret - däremot är det förunderligt att vi  så ofta vill förtränga att världen inte är god.

#8 Du kanske lade märke till när jag skrev mitt inlägg? Min hjärna var något mosig vid den tiden på natten.

#8 Intressant statistik, jag har precis som Ikajo haft bilden av att de flesta våldtäkter begås av tidigare bekantskaper och att det är ovanligt med våldtäkter på offentliga platser.

#6 Om du tycker liknelsen haltar kan vi kanske hjälpas åt att komma på en bättre liknelse.

En invändning jag kan tänka mig mot liknelsen är att varningar om att låsa dörren inte begränsar någon avsevärt i deras vardag, till skillnad från varningar om hur man ska klä sig eller var man går på kvällspromenad.

En bättre liknelse skulle kunna vara att uppmana supportrar till ett fotbollslag att inte klä sig i sitt lags färger för att de då riskerar att bli misshandlade av hemmalagets supportrar. Det är ju liknande på det sättet att det givetvis inte är deras fel om de blir misshandlade, och de tvingas avstå något som skulle kunna vara viktigt för dem. Så frågan är om det är fel med en sådan uppmaning?

#11 Jag tycker väl att man inte borde en uppmaning överhuvudtaget. Det är inte kvinnorna vi ska lära att undvika att bli våldtagna. Det är männen vi ska lära att de ska låta bli att våldta.

Det är en väldig konstig logik där vi talar om för potentiella offer (alla kvinnor) att de ska undvika att bli utsatta för brott. Vi säger till folk att det är fel att stjäla utan att tro att de ska bli tjuvar, vi säger till folk att det är fel att döda utan att tro att de ska bli mördare. Men vi kan inte säga till folk att det är fel att våldta utan att samtidigt förutsätta att de kommer att bli våldtäktsmän/kvinnor. Det är väldigt konstig logik.

#8 Nu när jag är lite klarare i huvudet:

Citat: Det mest tragiska med det samtalet var kanske hennes initiala förklaring till hur hon ”visste” att flickan ljög om våldtäkten, i hennes värld kunde det inte ha varit en våldtäkt eftersom flickan befann sig frivilligt i den lägenhet där det skedde…

http://konstapelbastian.blogspot.se/2013/09/om-en-gruppvaldtakt-och-en-modig-men.html

Citat:

Vem och var?

De flesta sexualbrott sker inomhus, ofta i hemmet. Gärningsmannen kan vara en familjemedlem, en släkting, en pojkvän eller någon annan man känner. Det är också därför som de flesta sexuella övergrepp aldrig polisanmäls. Barn och ungdomar berättar helst inte. Orsakerna är starka känslor av skam, skuld, rädsla att inte bli trodd och rädsla för konsekvenser efter anmälan. Detta är särskilt vanligt då den som begått övergreppet är någon som finns hemma (en förälder eller nära anhörig) eller kanske går i samma skola.

http://www.brottsrummet.se/sv/sexualbrott

Det är fortfarande många våldtäkter som aldrig blir anmälda. Omkring 7/10 tjejer i övre tonåren har någon gång vart utsatta för sexuella övergrepp (med allt från sexuella trakasserier till regelrätta våldtäkter), i majoriteten av fallen var förövaren en jämnårig kille som de kände sedan tidigare. Stark bidragande orsak till att inte anmäla. Ca 5/10 tjejer har någon gång känt sig tvingade till sex när de egentligen inte ville eftersom de blev övertalade.

Jag önskar att filmen fanns kvar i SVT:s öppna arkiv men om du googlar kanske du hittar den någonstans http://www.svt.se/dokument-inifran/ingen-riktig-valdtakt-1

#12. "Jag tycker väl att man inte borde en uppmaning överhuvudtaget. Det är inte kvinnorna vi ska lära att undvika att bli våldtagna. Det är männen vi ska lära att de ska låta bli att våldta."

Jag håller med. Men, nu när vi väntar på att det ska ske (att attytider etc ska förändras) så skadar det väl inte påpeka potentiella risker, och att beakta de riskerna. Man borde inte behöva uppmana, men nu när verkligheten ser ut som den gör?

http://www.underbaraclaras.com/clara-ryter-ifran/sa-slipper-du-valdta/

Det är klart att man ska vara försiktig, det är jag också men så länge vi fortsätter att fokusera på kvinnans ansvar att inte bli våldtagen kommer mannens ansvar att inte våldta komma i skymundan.

#12 "Vi säger till folk att det är fel att stjäla utan att tro att de ska bli tjuvar, vi säger till folk att det är fel att döda utan att tro att de ska bli mördare. Men vi kan inte säga till folk att det är fel att våldta utan att samtidigt förutsätta att de kommer att bli våldtäktsmän/kvinnor. Det är väldigt konstig logik."

Men ny bytte du ämne till en separat (men besläktad) fråga, eller?

För ingen i den här tråden har väl uttalat sig mot att man säger till folk att det är fel att vålta? Har någon gjort det så håller jag med dig.

"Det är inte kvinnorna vi ska lära att undvika att bli våldtagna. Det är männen vi ska lära att de ska låta bli att våldta."

De två alternativen är ju inte ömsesidigt uteslutande (man kan göra båda delar).

Det senare är så klart det bästa, men jag är inte övertygad om att det förra är helt fel (även om jag kan se en del risker i det). Det gäller nog bara att man är försiktig med hur man gör det så att man inte kan uppfattas som att man lägger skulden hos offret eller så att man inte hämmar kvinnors liv i onödan.

Med andra brottstyper jobbar man väl oftast i båda ändar, kanske finns det en principiell skillnad på just våldtäkt - men vad i så fall?

#15 Det är i grunden samma fråga. Om man jämför våldtäkt med stöld så har man visserligen problem men ska kunna tala om båda två utan att det blir laddat.

Problemet är åter att man lägger ansvaret på ett potentiellt offer att inte bli utsatt för brott. Sexuella övergrepp går inte riktigt att jämföra med andra brott. Graden av integritetskränkning är av sådan stor skillnad att bara mord är värre. Och det finns inte en chans att vi skulle skuldbelägga offret för ett mord. Vi anser att det är självklart att den som dödar en annan människa gjort fel, oavsett vad som föranledde mordet.
Vi talar inte om för folk att de ska undvika att hamna i situationer som kan få dem dödade. För att från alla instanser, i alla sammanhang, vet vi att det är fel. De som ändå begår ett mord får leva med konsekvenserna.

Tänk efter själv för ett slag. Någon tar sig rätten till din kropp mot din vilja, kanske med våld. Någon tvingar till sig det allra mest intima från dig. Män blir ju faktiskt också våldtagna (oftast av andra män), så tänk tanken att en annan man tvingade in sin snopp i ditt anus. Tänk dig in i hur förödmjukande och kränkande det skulle vara. Tänk dig nu att du vore en kvinna och en man tvingade in sin snopp i din fitta. Tänk hur förödmjukande och kränkande det skulle vara, samtidigt som du visste att alla skulle tala om för dig att det var ditt eget fel.

Tvingad till sex -  det är vad våldtagen betyder. Då kanske det blir lättare att faktiskt, på riktigt, förstå vad det handlar om.

Tack för länkar Ikajo!

Vad som inte är helt klart är om den statistik som finns  i "Brottsrummet" avser våldtäkter eller alla sexualbrott men om man läser så verkar det mest troligt är det senare. Citat:

[…] Det vanligaste sexualbrottet år 2012 var sexuellt ofredande, som uppgick till cirka hälften av anmälningarna. Sexuellt ofredande är till exempel antastande och telefonsamtal, sms, e-post eller brev med sexuella anspelningar. Våldtäkt och försök till våldtäkt står för nästan 40 procent av de anmälda sexualbrotten.
I en femtedel av de fall som polisanmäls leder polisutredningen till att en misstänkt person kan åtalas för brottet.
Av dem som misstänks för sexualbrott är majoriteten män. År 2012 var två procent av de misstänkta kvinnor (men andelen kvinnor har ökat de senaste åren). En majoritet av offren är flickor och kvinnor.
[…]

Vem och var?

De flesta sexualbrott sker inomhus, ofta i hemmet. Gärningsmannen kan vara en familjemedlem, en släkting, en pojkvän eller någon annan man känner. Det är också därför som de flesta sexuella övergrepp aldrig polisanmäls. Barn och ungdomar berättar helst inte. Orsakerna är starka känslor av skam, skuld, rädsla att inte bli trodd och rädsla för konsekvenser efter anmälan. Detta är särskilt vanligt då den som begått övergreppet är någon som finns hemma (en förälder eller nära anhörig) eller kanske går i samma skola.

- - - - 

Det tycks alltså som om att  termen "de flesta sexualbrott" även inkluderar de mindre grova (men självfallet förkastliga) fallen d.v.s. "antastande och telefonsamtal, sms, e-post eller brev med sexuella anspelningar." Dessa mindre grova fall utgjorde enligt länken 60 % av de totala sexualbrotten.

Jag kollade länken till BRÅ som fanns längst ner på Brottsrummets sida. Långt dokument så jag har inte läst allt men hittade ändå samma siffror som jag tidige skrivit. Citat:

"I närmare 60 procent av händelserna var gärningspersonen helt obekant med den utsatte, i drygt 30 procent var de inblandade bekanta och en tiondel rapporterade att övergreppen ska ha begåtts av en närstående." sid 120 i dokumentet.

Men visst, mörkertalet är kanske stort.

#11 Bra liknelse om supportrar Jonas! Jag har för mig att många försäkringsbolag (bland annat ett jag haft) skulle kunna inkludera detta bland sina undantagsklausuler när överfallsskyddet inte betalas ut. Jag misstänker att det skulle kunna falla under "provokation" (då får man "skylla sig själv"), men kanske beror det på handläggaren.

(Mest förbryllande är dock formuleringen som säger att ersättning inte ges om man "utan skälig anledning utsatts sig för risk att skadas". Det skulle verkligen kunna tillämpas på ganska mycket om handläggaren är grinig….)

#16 "Problemet är åter att man lägger ansvaret på ett potentiellt offer att inte bli utsatt för brott."

Läste du inte att jag specifikt nämnde det som något man måste vara noggrann med att undvika? Eller anser du att det inte går att undvika?

"Sexuella övergrepp går inte riktigt att jämföra med andra brott. Graden av integritetskränkning är av sådan stor skillnad att bara mord är värre."

Det är så klart lite subjektivt, men jag håller med om att våldsbrott är i en klass för sig. Både en våldtäkt och en misshandel kan ge men för livet helt klart, på det viset tycker jag de går att jämföra. Men jag förstår inte riktigt vad det har med saken att göra.

"Vi talar inte om för folk att de ska undvika att hamna i situationer som kan få dem dödade."

Jo, ganska ofta faktiskt. Till exempel har UD en lista på länder som de avråder medborgare att resa till för att det inte är säkert och föräldrar har i alla tider lärt sina barn att inte bege sig till områden där våldsbrott är vanliga. Vi lär våra barn att akta sig för närgångna främlingar och så vidare.

Mord är så klart betydligt mer sällsynt än våldtäkt så det finns ju färre situationer där man får anledning att varna om det. Men om någon jag brydde mig om skulle hyra en lägenhet brevid Hells Angels klubblokal till exempel skulle jag kanske fråga om det inte finns en risk att man hamnar i kläm i en eldstrid eller så. Det betyder så klart inte att jag tycker personen får skylla sig själv om hen blir skjuten, eller att jag accepterar att kriminiella gäng skjuter på varandra i bostadsområden. Det är bara en rent pragmatisk riskbedömning som det är bättre att göra innan något händer än efteråt. Kanske behöver man göra ett principiellt ställningstagande och bo kvar, kanske inte. Men jag ser inget fel i att göra själva riskbedömningen och att informera om risken.

Håller du med om att det är skillnad på att säga "om du bor här är det högre risk att du blir dödad" och "om du bor här får du skylla dig själv om du blir dödad"?

"Vi anser att det är självklart att den som dödar en annan människa gjort fel, oavsett vad som föranledde mordet."

För mig är det lika självklart när det gäller våldtäkt. För alla andra som disktuterar här också hoppas jag. Frågan är om det verkligen går att helt likställa de åtgärder som diskuterats med att klandra offret (se frågan i stycket ovan).

#17 Det är fortfarande antalet anmälda brott. Om man tittar på anonyma undersökningar så visar dem att det är många som har blivit utsatta för våldtäkt utan att förstå att det var våldtäkt de utsattes för. Därför att de inte uppfyllde "kriterierna" på hur en våldtäkt går till. Mörkertalen är fortfarande stora, vi vet inte hur många det egentligen frågan om men om man inte tror att det är våldtäkt för att det hände inomhus så försvinner det. Jag menar, hur många vet om att det är våldtäkt även när det är flickvän, sambo eller fru (motsvarande för män givetvis).

#20  Jag förstår att de siffror man finner i BRÅ:s statistik avser anmälda brott men jag är ändå inte helt övertygad om att överfallsvåldtäkterna bara uppgår till 5% av alla fall.  Dessutom tror jag att folk – framförallt unga – idag är betydligt mer medvetna än vad man kan tro och de vet vad som sker. Att därifrån ta steget till att anmäla är dock en annan sak.

Jag tvivlar definitivt inte på att det finns ett stort mörkertal; jag reflekterar bara lite kring den information som står i din länk.  Det verkar likväl klart att ”de flesta sexualbrott sker inomhus, ofta i hemmet. Gärningsmannen kan vara en familjemedlem, en släkting, en pojkvän eller någon annan man känner” inte bara avser våldtäkt utan alla sexualbrott (alltifrån tafsande och ovälkomna inviter till våldtäkt eller sexuellt tvång). Så att använda dessa argument för att tala om statistik rörande regelrätta våldtäkter är lite missvisande. Därmed inte sagt att mindre grova brott är okej.

Dessutom: VET man egentligen hur stor tillförlitligheten är på anonyma undersökningar? Jag menar, hur ofta görs inte "enkäter" på tidningars hemsidor eller olika forum (här på iFokus t.ex) där man inte har den blekaste aning om vilka som svarar eller om dessa talar sanning. Tidningarna brukar därför understryka att resultatet ska tolkas med försiktighet. Själv skulle jag aldrig lite helt på sådan okontrollerad statistik. Jag menar givetvis inte att de flesta ljuger men ändå – lite sund skepticism är aldrig fel.

#21 Det finns givetvis avvikelser, det finns det i alla undersökningar men titt som tätt presenteras väldigt stora undersökningar som gjorts av institut eller universitet/högskolor. De brukar ha en relativ hög tillförlitlighet. Om inte annat så är det bara att gå ut i en skola och prata med ungdomarna om deras syn på våldtäkt. Sådana finns det också gott om. Försök leta reda på "Ingen riktigt våldtäkt", den var extremt talande. Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst", föreläsningen/föreställningen hon höll, den borde gå att hitta.

Klipp ur "Dyngkåt och hur helig som helst"

#23  Personligen tyckte jag att det där klippet var synnerligen osmakligt och inte det minsta roligt.  Visst, jag fattar poängen angående "utnyttjandet" av en hjälplös person. Jag kan dock inte förstå varför folk skrattar så hejdlöst men jag saknar väl humor….

(Dessutom bulimi är inte det minsta "festligt"…undrar om hon verkligen "testat".)

#24 Reagerade också på det, både skämten om bulimi och att hon går på ganska länge med att beskriva våldtäkten som en dråplig situation och att publiken skrattar så glatt åt det.

Lite grann sätter de så klart skrattet i halsen när hon kallar det våldtäkt på slutet. Kanske den effekten hon var ute efter men jag tycker ändå det är tveksamt att skämta på det viset. Eller åtminstone att se ett feministiskt värde i att skämta om det.