Jag kan för en gångs skull hålla med vår jämställdhetsminister. Vill någon göra det som ren välgörenhet utan inblandning av pengar, utan endast med täckning för faktiska utlägg så är det en underbar gärning, men det skall ej gå att ha som yrke eller inkomstkälla.

Jag tycker mentaliteten "Barn till varje pris" är rätt mycket problem i sig självt, jag… Jag menar, i världen finns det mängder med barn som saknar föräldrar, som verkligen behöver föräldrar. Vore det inte då bättre att kämpa för att förenkla adoption istället för att kämpa för ett "eget" barn. Särskilt om inget av det eller båda delar kom från någon helt annan. Alltså donationer. För vore inte riktig, ren, välgörenhet vara att ge ett föräldralöst barn föräldrar? Oavsett kön, sexualitet och etnicitet.

#0 Tänkte också på det, bra att du startade en tråd 🙂.

"Har för mig detta är en stor marknad i bland annat Indien."

Jag tror det är en ganska liten marknad fortfarande. Det menas också lite olika saker ibland med surrogatmödraskap där en del talar om fall där surrogatmodern också är barnets biologiska mamma, alltså snarare en form av adoption där modern avsäger sig vårdnaden redan innan födseln.

#2 "Jag menar, i världen finns det mängder med barn som saknar föräldrar, som verkligen behöver föräldrar. Vore det inte då bättre att kämpa för att förenkla adoption istället för att kämpa för ett "eget" barn."

Vad menar du med att "förenkla adoption"? Det finns väl en påtaglig "brist" på adoptivbarn globalt sett (om man inte är beredd att adoptera ett barn med till exempel HIV kanske)? Menar du att det behöver bli enklare att adoptera bort sina barn?

Är du emot surrogatmödraskap på samma sätt som du är emot prostitution?

#3 Eh…i Ryssland finns det över 700 000 föräldralösa barn. Bara i Ryssland. Jag menar att på de regler som gör processen för att adoptera väldigt lång och kan bli kostsam. Det är också få länder som tillåter adoption till samkönade par och nu vägrar ju Ryssland adoptera till både USA och Sverige (inte av samma orsak men ändå). Jag säger inte att det ska bli enklare att lämna bort sitt barn, jag säger att det borde bli enklare att adoptera ett redan övergivet barn.

Får jag inte vara emot prostitution eller vad? De har med varandra att göra men inte helt. Jag är överhuvudtaget kritisk till barnhetsen som finns i vårt samhälle, till att folk kan ha magen att se barn som en rättighet. De pratar om barn som något man skaffar. Som en hund eller en bil. Ett barn är en gåva, något man får. Du har aldrig rätt till en gåva. Jag tycker inte om IVF heller om det kräver att ena parten är donerad. Är det parternas egna "delar" så är det väl en sak men när man behöver någon okänds del så är det inte okej.

Så jag tycker att man ska kämpa för att fler samkönade ska kunna bli föräldrar genom adoption. Att adoptionsprocessen ska förkortas och att fler barn ska få dem föräldrar de förtjänar att ha.

#4 "Eh…i Ryssland finns det över 700 000 föräldralösa barn."

Men är det så många som finns tillgängliga för att adopteras?

Gissningsvis är flertalet barn som är lite äldre än vanlig adoptionsålder. Att adoptera en rysk 5-6 åring är på det hela taget en ganska annorlunda erfarenhet än att skaffa egna barn, så det går kanske inte att jämföra rakt av.

"Jag menar att på de regler som gör processen för att adoptera väldigt lång och kan bli kostsam."

Det finns ett rejält överskott av föräldrar som vill adoptera och så har det varit länge. Så att göra det billigare för dem skulle nog inte öka antalet adoptioner.

Att det är långa köer för par som vill adoptera (kolla med föreningen Adoptionscentrum) tycker jag är ett tydligt bevis på att det inte är adoptionsvilliga föräldrar det är brist på. Håller du med om det?

"Får jag inte vara emot prostitution eller vad?"

Suck. Tagga ner, jag ställde en enkel fråga.

#4 "Jag är överhuvudtaget kritisk till barnhetsen som finns i vårt samhälle, till att folk kan ha magen att se barn som en rättighet."

Vi har ju en rättighet att (försöka) skaffa barn. Jag tror inte någon tror att vi har en rättighet att faktiskt få barn 🙂.

"De pratar om barn som något man skaffar. Som en hund eller en bil."

Jag har aldrig hört någon prata om ett barn på det sätt som man vanligtvis pratar om en hund (däremot en och annan som pratat om hundar på det vis man vanligtvis pratar om ett barn 🙂).

Men det stämmer ju att man "skaffar" barn, det ser jag inget problem i.

Själv blir jag ibland lite trött på dem som överdriver konsekvenserna av att skaffa barn. Visst är det ett av de största besluten i ens liv, men det är också ett av de mest naturliga att göra och det är ett beslut som de flesta människor i historien fattat förr eller senare.

Den enda effekten av denna överdrivna eftertanke jag kan se är att de som skiter i det mesta fortsätter skaffa barn och de som har minsta beslutsångest låter bli. Men det är kanske lite utanför trådens ämne.

"Ett barn är en gåva, något man får. Du har aldrig rätt till en gåva."

Nej, ett barn är i regel något som man gör själv. Det där med storken är bara en saga 😉.

Men skämt å sido, samma argument skulle kunna användas om vad som helst. Rent vatten är en gåva från naturen, så du har inte rätt till vatten?

"Jag tycker inte om IVF heller om det kräver att ena parten är donerad. Är det parternas egna "delar" så är det väl en sak men när man behöver någon okänds del så är det inte okej."

Det var ett underligt resonemang. Vad är det som inte känns OK för dig? Det låter nästan lite inskränkt när du formulerar det så, som när någon förklarar varför det inte känns okej eller naturligt med homosexualitet eller liknande.

Är du mot insemination med anonyma spermadonatorer då?

#3 Jo, det hör ju ihop på sina vis.

Okej, stor i Indien i förhällande till andra länder. Ska se om jag kan leta upp den där artikeln jag läste för någon månad sedan.

#6 Är det inte tydligt nog att jag är emot barnhetsen i vårt samhälle. Alla människor måste till varje pris få ett barn. Att vara en kvinna som vill låta bli är fortfarande närmast otänkbart. Att vara en familj som väljer att inte få barn är extremt provokativt.

Jag tycker inte att IVF är en bra lösning, det utlöser bara samma själviskhet hos människor. Om adopterade hade problem med sin identitet förr, vad får då inte IVF barn, där man i värsta fall inte ens är släkt med den person som födde en. Hur står det då till med identiteten. Barn har rätt till sitt ursprung.

Tala för dig själv. Jag skulle kunna tänka mig att adoptera ett äldre barn om det var det alternativ som fanns. Det skulle kanske inte bli lika lätt som ett spädbarn men vad hindrar det.

"Skaffar barn", "skaffar hus", "skaffar bil", "skaffar hund". Med tanke på hur många bitar som ska falla på plats för att få ett barn går det knappast att säga att man "gör" barnen. Man får ett barn. Och gör inte narr av mig, givetvis tror jag inte på storken. Ett barn är fortfarande en extremt värdefull gåva. Det är ett liv, livet är en gåva och föräldrar som får barn har fått ett helt nytt liv i sina händer.

Jämför inte IVF med HBT tack. Jag är bisexuell, jag kan mycket väl hamna i en samkönad relation. Om jag och min partner i det läget skulle vilja få barn och använde IVF (eller motsvarande) skulle det betyda att en av med 100% säkerhet inte skulle vara släkt med vårt barn. Vid adoption har båda i alla fall samma utgångsläge och barnet skulle ha en ärligare chans att känna en ordentlig identitet än om dess riktiga "föräldrar" var helt och fullkomligt okända.

#8 "Att vara en familj som väljer att inte få barn är extremt provokativt."

Det beror nog på vilken umgängeskrets man har. Jag tvivlar på att det är särskilt vanligt.

"Att vara en kvinna som vill låta bli är fortfarande närmast otänkbart."

Nej, det är jättevanligt. Definitivt tänkbart.

"Jämför inte IVF med HBT tack. Jag är bisexuell, jag kan mycket väl hamna i en samkönad relation. Om jag och min partner i det läget skulle vilja få barn och använde IVF (eller motsvarande) skulle det betyda att en av med 100% säkerhet inte skulle vara släkt med vårt barn."

Jag måste missförstått det där du skrev om att inte använda "andras delar" då? 🤔

Vad menar du egentligen, känns som du har två totalt olika måttstockar här.

"Vid adoption har båda i alla fall samma utgångsläge och barnet skulle ha en ärligare chans att känna en ordentlig identitet än om dess riktiga "föräldrar" var helt och fullkomligt okända."

Är du emot adoption om man inte vet vilka föräldrarna är? 🤔

Jag förstår inte vad du snackar om nu riktigt.

#9 Det går inte att säga att det är allmänt accepterat för en kvinna att välja att leva barnfritt. De allra flesta kvinnor tänker att de någon gång ska skaffa barn. Att inte veta om man vill ha barn eller att ha bestämt sig för att inte få några är fortfarande i allra högsta grad provocerande och anses som avvikande. Genom att bara prata med en grupp kvinnor blir det uppenbart att det är väldigt avvikande att inte ha barn inplanerade i sitt liv.

Jag är en kvinna. Skulle jag leva med en kvinna så skulle vi inte kunna få barn tillsammans bara vi två. Vi skulle behöva någon annans "del". Dvs, en mans könsceller.

Tänk dig i det här scenariot. Du liknar inte dina föräldrar, du har inte samma personlighet som dina föräldrar men det finns foton från BB när du föddes. Det finns bilder på när din mamma var gravid med dig. Men du delar inte deras DNA. Alls.
Tänk dig nu det här scenariot. Du liknar inte dina föräldrar, du har inte samma personlighet men det finns adoptionspapper som visar var du är född och var du kommer ifrån. I Sverige finns det dessutom regler som ska göra det möjligt för adoptivbarn att i så hög mån som möjligt kunna få reda på sitt ursprung. Även föräldrar.
Samma sak gäller visserligen vid ägg och spermadonationer men ojoj, donatorn anonym. Så det finns ingen chans att få reda på sitt ursprung.
I vilket av dessa två scenarion tror du att risken för identitetskris blir som störst?

#10 "Det går inte att säga att det är allmänt accepterat för en kvinna att välja att leva barnfritt. De allra flesta kvinnor tänker att de någon gång ska skaffa barn."

De flesta människor gillar choklad, men det är fortfarande allmänt accepterat att en del inte gör det.

Att en majoritet av befolkningen vill skaffa barn är nog ingenting som kommer ändras och jag förstår ärligt talat inte vad problemet med det är.

"Att inte veta om man vill ha barn eller att ha bestämt sig för att inte få några är fortfarande i allra högsta grad provocerande och anses som avvikande."

Anses avvikande av vem då? Nästan alla jag känner skulle falla i någon av de kategorierna, framför allt de som "inte vet om man vill ha barn" är väldigt vanliga och jag har aldrig hört talas om att det ses som avvikande eller provocerande. Kanske några ultrareligiösa eller sådant men det är ju extremfall. Samhället i stort är toleranta mot frivilligt barnlösa.

"Jag är en kvinna. Skulle jag leva med en kvinna så skulle vi inte kunna få barn tillsammans bara vi två. Vi skulle behöva någon annans "del". Dvs, en mans könsceller."

Nyss höll du ett brandtal om att barn inte är någon rättighet och att man inte ska använda andra människors delar bara för att man inte kan få barn själva. Det är som att tala med två helt olika personer 🤔.

"Tänk dig i det här scenariot. Du liknar inte dina föräldrar, du har inte samma personlighet som dina föräldrar men det finns foton från BB när du föddes. Det finns bilder på när din mamma var gravid med dig. Men du delar inte deras DNA. Alls."

Du menar typ tvärt om mot surrogatmödraskap då? Jag förstår inte riktigt. Surrogatmödraskap innebär ju att man har generna men det var en annan mamma på BB.

"I vilket av dessa två scenarion tror du att risken för identitetskris blir som störst?"

Jag tror inte den är större i något av fallen utan beror på individuella faktorer.

Däremot tror jag att det finns risk för en sådan kris om du dyker upp och utmålar personen som någon slags missfoster bara för att hen inte har sina föräldrars gener (fortfarande olkart hur det kopplas till tråden).

Jag hade trott att du om någon (som Sajtvärd på feminism) inte skulle föreslå att man botar dålig självkänsla genom att undvika att vara annorlunda.

#11

Nyss höll du ett brandtal om att barn inte är någon rättighet och att man inte ska använda andra människors delar bara för att man inte kan få barn själva. Det är som att tala med två helt olika personer.

Jag tycker inte att det är okej med andras "delar" jag försökte förklara vad jag menade med delar. Du uttryckte dig ganska luddigt själv. Det lät som du inte förstod vad jag menade.

Ikajo -jag förstår mig inte heller på det där resonemanget. Varför skulle det uppstå en identitetskris hos barnet bara för att man inte delar DNA med den ene av sina ”föräldrar”? Jag känner ett par som nu har två barn via äggdonation – pappan är genetisk far till barnen. Dessa små liv har sedan första andetaget fått vila i famnen på två människor som älskar dem och har längtat så otroligt mycket att de tagit sig igenom de många och jobbiga behandlingar som krävs. Ett adopterat barn har inte sällan lämnats till ett barnhem där de varit en i mängden av halv om halvt identitetslösa varelser. En hel del som adopterats efter spädbarnsåldern bär med sig traumatiska minnen från den tiden; anknytning är viktigt för tryggheten. Att dessutom veta att de biologiska föräldrarna övergivit dem är väl inte heller speciellt roligt. Enligt vårdguiden sägs det inte finnas stöd för att barnen som kommit till via assisterad befruktning tar ”skada” av detta om de blivit informerade i ung ålder. Snarast sägs det vara eventuellt undanhållen information om ursprunget som kan orsaka traumatiska reaktioner hos barnet.  men, vi har kanske bara olika syn på det här. 

Så vitt jag har förstått så är det i samtliga fall av assisterad befruktning så att det alltid så att av de blivande föräldrarna bidrar med ”biologiska delar” (ägget eller spermier) – åtminstone i Sverige. Vid surrogatmödraskap förekommer det förvisso att ”båda delarna” kommer från andra men vanligtvis från det par som sedermera skall vara barnets familj.  

Och än en gång – varför denna vikt vid DNA? Jag trodde att en central del av genusvetenskapen var att biologi är underordnat miljö och sociala faktorer?

Jag syftar på när både ägg och sperma donatorn är okänd. Argh…jag tycker bara inte om hetsen kring att få ett barn till varje pris. Det känns inte sunt.

#14 "Jag syftar på när både ägg och sperma donatorn är okänd."

Och varför är det sämre för barnet än adoption? Jag tycker fortfarande det enda argumentet du framfört är att du personligen tycker det är "konstigt" eller något åt det hållet. Du måste väl hålla med om att det inte är ett särskilt bra argument mot det?

"Det känns inte sunt."

Och du kan så klart inte rå för vad du känner. Andra känner att homosexualitet känns osunt, och det är så klart inte deras fel att de känner så även om det är tråkigt att det är så de känner.

Att människor känner obehag eller avsky mot sådant de inte är vana vid är nog något som vi aldrig helt kommer kunna undvika, men när de förväntar sig att samhället ska ta hänsyn till deras bild av vad som är osunt är det läge att säga ifrån tycker jag.

#14 "Jag syftar på när både ägg och sperma donatorn är okänd"

Nja…. du har genomgående argumenterat för att det är "fel" såvida man behöver någon del utifrån. I #4 säger du ”jag tycker inte om IVF heller om det kräver att ena parten är donerad. Är det parternas egna "delar" så är det väl en sak men när man behöver någon okänds del så är det inte okej.”

Du verkar i flera inlägg dessutom vara emot att två kvinnor skaffar barn ihop efterson detta kräver ”någon annans delar”  - de bör adoptera istället (vilket dock långtifrån alltid är möjligt)

Vad anser du om ensamma mammor som blivit med barn genom ett tillfälligt ”ragg” där det i dokumenten kommer att stå ”fader okänd”?  Är detta hemskt och egoistiskt om kvinnan ger barnet mängder av kärlek och trygghet? Det finns många som vuxit upp med en förälder. Dessutom finns ju fall där fadern "stuckit" innan barnet är fött - även här blir barnet "faderlöst", men blir det därmed nödvändigtvis svårt traumatiserat?

Jag vet inte vad "barnhetsen" du ogillar så starkt har med saken att göra. Jag uppfattar det som att du tycker att pressen på att alla måste vilja ha barn är jobbig. Visst, vissa vill inte ha barn och det skall självfallet respekteras. Andra vill verkligen ha barn och även dessa borde således har rätt att få denna önskan respekterad även av dem som inte förstår att man kan längta så. Alla har olika mål – det om något bör respekteras. (Därmed inte sagt att alla har rätt att få barn, bara en rättighet att inte bli förlöjligade för sin önskan).

En sak jag tänkt på men som inte handlar om just surrogatmödraskap men liknande saker:

Varför är det så att om min syster donerar ägg kan jag inte få de äggen utan får enbart ta emot anonyma ägg? 

Spermadonation kan man ju sköta hemma och därmed få en känd donator, varför ska det vara omöjligt med ägg?

Om jag t.ex inte kunde få egna barn sklulle jag absolut tycka att ett bra alternativ vore att få barn med min systers ägg och min mans sperma. Då får jag ett barn som är så nära biologiskt mitt som det är möjligt. (Många tycker ju uppenbart att det är oerhört viktigt med de biologiska banden)

Är det någon som vet hur denna orättvisa motiveras?

#17 "Spermadonation kan man ju sköta hemma och därmed få en känd donator, varför ska det vara omöjligt med ägg?"

Försök 😉.

Men jag antar att du inte menar varför det rent tekniskt inte går att göra hemma utan snarare varför du inte kan få hjälp att göra det på en fertilitetsklinik? Det vet jag faktiskt inte riktigt, låter som någon slags kompromissförslag.

"Är det någon som vet hur denna orättvisa motiveras?"

Jag tror du satt fingret på det reda: Det ena kan man göra hemma, det andra inte.

#17 Intressant, visste inte om detta. Men vill tillexempel din syster donera ägg till dig så borde väl det gå att ordna tycker en ju.

#17 ÄR det verkligen omöjligt att få ägg av en anhörig?

På vårdguidens infosida om äggdonation står det under rubriken Anonymitet att:

"Paret har inte rätt att få veta vem donatorn är, och donatorn har inte heller rätt att veta till vem äggen donerats. Undantag är donation från en anhörig eller vän." 

Så helt omöjligt verkar det ju inte vara. Texten är publicerad 2013-09-16 så den är definitivt ny.

#20 Det var ju bra!

#20 Då var den orättvisan bekämpad 🙂

Jag har inte heller förstått varför det är så tabu med surrogatmammor i Sverige.

Tycker inte heller det är så hemskt med en smärre ersättning för besväret. Visst, miljonbelopp är nog lite dumt att erbjuda men en ersättning för resor, undersökningar, komplikationer, frånvaro från arbete och dylikt kan jag tycka att man är berättigad. Med andra ord, förhindra att surrogatmamman går en massa minus ekonomiskt.

# 20 Vad bra. Det senaste jag hörde om äggdonationer var nämligen att om t.ex min syster donerar ägg får jag hoppa fram i kön men jag får ändå inte ta emot just de äggen. Så antingen har jag fattat fel ( har iofs hört det på fler ställen) eller oxå är det nyligen ändrat.