Debattartikel från aftonbladet

I Sverige finns ett enda riksdagsparti, Sverigedemokraterna, som vill inskränka dagens abortlag. De vill endast tillåta fri abort upp till graviditetsvecka 12. I dag har vi fri abort upp till och med vecka 18. Det innebär att det är kvinnan själv som fattar beslut om sin kropp och hon behöver inte ange skäl för att avbryta en oönskad graviditet. Efter det finns möjlighet om att ansöka hos Socialstyrelsens Rättsliga råd för att avbryta graviditeten om "synnerliga skäl finns". Hur sent man kan avbryta graviditeten är inte uttalat i lagen, utan den övre gränsen är definierad som där man kan utesluta livsduglighet utanför livmodern. I dag går denna gräns vid 22 graviditetsveckor. Tidsgränsen kommer med andra ord att förändras om och när de medicinska förutsättningarna för överlevnad förändras och för det krävs ingen lagändring. Det finns därmed en inbyggd säkerhet i lagstiftningen som följer den medicinska utvecklingen. Med andra ord - låt oss en gång för alla avliva myten om att livsdugliga foster aborteras, så är självklart inte fallet.

Det kan tyckas harmlöst att som Sverigedemokraterna vilja sänka gränsen med några veckor. Är det verkligen problematiskt? Låt oss titta på hur verkligheten ser ut. 90 procent av alla aborter i Sverige utförs före vecka 12 och mindre än 1 procent av aborterna utförs efter vecka 18. Vi vill då rikta en fråga till Sverigedemokraterna - vilka är skälen till att ni vill inskränka aborträtten för dessa tio procent? De aborter som görs senare i graviditeten, alltså efter vecka 18, görs av följande skäl: att graviditeten upptäcks sent, allvarliga fosterskador, kvinnans hälsotillstånd eller sociala skäl, som exempelvis kvinnor som lever i socialt mycket utsatta situationer. Ni vill med andra ord inskränka rätten till abort för de som är mest utsatta. Kan ni förklara varför ni inte tror att kvinnor själva är kapabla att fatta beslut om sin graviditet och vad som skulle göra läkare eller andra instanser mer lämpade?

Andra myter vi inte sällan hör är att abort används som preventivmedel eller att kvinnor gör upprepade aborter. Detta stämmer inte, de kvinnor som gör abort i Sverige har i snitt gjort en eller två aborter i sitt liv. Är det verkligen ett problem att kvinnor i snitt gör en till två aborter under 30 års fertilitet? Vem som helst kan bli oönskat gravid och då är det kvinnans rätt att fatta beslut om sin egen kropp. Ingen strävar efter att bli oönskat gravid, men om man blir det är den svenska abortlagstiftningen en trygghet.

Låt oss till sist avliva myten om att en inskränkning i rätten till abort skulle minska antalet aborter. På detta område finns gott om kunskap. Aborterna blir inte färre för att rätten till abort inskränks.

Antalet aborter har på inget sätt att göra med lagstiftningen i landet. Kvinnor som önskar avsluta sin graviditet gör detta ändå, på ena eller andra sättet. Innan vi fick dagens abortlagstiftning i Sverige gjordes det inte färre aborter. Istället gjordes de illegalt i Sverige eller utomlands och kvinnor fick på grund av osäkra aborter sätta livet till.

För att minska de oönskade graviditeterna krävs ett bra preventivt arbete. Vi ser gärna att fler aktörer intresserar sig för det preventiva arbetet och kräver att mer resurser satsas genom bra sex- och samlevnadsundervisning i skolan, gratis preventivmedel för unga upp till 25 år och lättillgängliga ungdomsmottagningar. Sådana förslag förefaller helt främmande för SD. Istället försöker man på olika sätt inskränka kvinnors rätt till självbestämmande.

Kristina Ljungros

Lena Marions

Harald Almström

Catharina Zätterström