# Provoceras du av frivillig barnlöshet? Author: JonasDuregard Som titeln lyder. Det finns en uppfattning om att människor i allmänhet blir provocerade av att människor (framför allt kvinnor) inte vill skaffa barn. Jag har hört flera som påstår att många blir provocerade, men jag har aldrig hört någon medge att de blir det. Så det finns en paradox där som jag tänkte vi kunde undersöka helt ovetenskapligt (vi har ju ingen aning om vilka som svarar).  Om du svarar att du blir provocerad får du väldigt gärna skriva en rad eller två om på vilket sätt du blir det och kanske varför. ## Comment 1 Author: Timmorn Ur ett världsperspektiv skulle jag önska att jag inte vill ha barn. Men det vill jag någon gång i framtiden.  Att mindre barn föds i världen är bara bra på lång sikt. Länge leve information och preventivmedel.  Att vara frivilligt barnlös är något som ska respekteras. Det kan säkert kännas jobbigt för mormor/farmor/morfar/farfar om de har drömt om att ha barnbarn, men hellre mindre barn som föds en en dålig förälder. Och det är ju visserligen satt på en illusion att de som inte vill ha barn kommer bli dåliga föräldrar.  Kan säga överlag att föräldrar med vuxna barn behöver tagga ned lite, jag är 22 bor hemma och har haft pojkvän länge, farmor nämner att jag bör tänka på pensionen och vad jag vill bli för jag får ju snart barn, pappa har nämnt småkommentarer så jag tror han är mer sugen än han vill säga på barnbarn. Att det sedan blir protester när jag säger ja men vad bra då sätter jag igång och så kan vi alla bo här och ni hjälper till är en annan femma. Och att han tycker farmor ska backa jag har ju hela livet framför mig. Lättare att se vad som är fel när det är någon annan som säger orden. ## Comment 2 Author: Lucifer Sam Jag antar att röster på  alternativ 2 kommer att dominera, framförallt då omröstningen sker på den här siten, men jag tror att detta svar skulle vinna i vilket fall som helst.  Ärligt talas så är jag tämligen skeptisk till att det egentligen handlar om att så oerhört många skulle bli direkt "_provocerade_" av folk som inte vill ha barn; snarare handlar den nog oftast om att de barnfria titt som tätt fått frågan _varför_ de inte vill. Visst, detta kan kanske uppfattas som "provocerande" eftersom man därmed avkrävs motiv för ett val som borde anses lika naturligt som att vilja (för de som väljer att få barn tycks sällan behöva förklara sig). Däremot får jag känslan av att den där enorma hetsen mot de frivilligt barnlösa som vissa tycks vilja se är lite överdriven. Har själv inga barn och inser med visst vemod att det kanske förblir så då jag inte är purung längre. Får frågan ibland om jag inte saknar familj men oftast är det inte mer med det. Är dock i gott sällskap på min arbetsplats där väldigt många är barnfria då de valt att satsa på sin forskning till 100%. Men, som sagt, det där med att normen är att "vilja ha barn" kanske är vanligt inom vissa kretsar. ## Comment 3 Author: Sjöstjärna Jag är frivilligt barnlös men har aldrig för en sekund satt det samman med att jag skulle blivit en dålig förälder. Det är inte därför man väljer bort barn. Ärligt talat tror jag snarare att många som medvetet och genomtänkt väljer bort barn skulle blivit bättre föräldrar än många andra eftersom de har självinsikt och en förmåga att fatta svåra beslut och hålla sig till dem. Och nej, jag menar absolut inte att alla föräldrar är dåliga föräldrar, men det finns en del som inte borde skaffat barn. ## Comment 4 Author: Gronstedt Det är nog få som skulle svara att frivillig barnfrihet är provocerande. Men betydligt fler som skulle svara "_Nä provocerad blir jag väl inte men det är klart att man undrar hur någon kan vilja vara utan barn, det är ju ändå det naturliga, menar jag, så det är klart att jag brukar fråga varför, för det verkar ju inte normalt att inte vilja ha barn, vi är ju ändå gjorda för att ha barn, men jag tror ju att de flesta kommer att ändra sig så att de vill ha barn egentligen, för det är ju det naturliga, och det brukar jag säga till dem för jag vill ju inte att de ska känna att de måste välja bort barn, som är så underbara, för det naturliga är ju ändå att man vill ha barn_ ...". Provocerade blir väl snarare de frivilligt barnfria, som utsätts för evighetsramsorna ovan, från dessa dömare som vägrar inse att de dömer, för de är ju egentligen så goda att de bara vill få oss att inse vårt eget bästa. ## Comment 5 Author: Kimji Ett feministforum är kanske inte heller den rätta platsen att ställa en sån här fråga på ;) ## Comment 6 Author: Linnea #4 Håller med helt. Provocerad är förmodligen fel ord. Det är snarare den frivilligt barnfria som blir provocerad av att folk inte kan respektera andras val att inte skaffa barn. Jag skulle inte ha några barn, det bestämde jag tidigt. Nu blev det ett barn iaf av olika anledningar. Ganska snart började alla ställa frågan När kommer nästa? Aldrig, sa jag. Detta ifrågasattes såklart, Du kommer ändra dig, Jaja vi får väl se om ett par år osv. Nu är det åtta år sen så de flesta har nog fattat vinken nu men det kommer säkert igen när jag blir närmar mig 40. Två olika barnmorskor jag gått hos har också gett den här typen av kommentarer, att det är klart jag vill ha barn/fler barn när jag blir äldre osv. Det är väl inte så himla klart?? Småbarn undviker jag så gått det går och då frågar folk direkt och tycker att det är konstigt. Som att jag automatiskt måste känna ett enormt behov av att kasta mig över alla bebisar i min väg och gulla med dom (som vissa gör....). Att jag inte gör det är enligt vissa väldigt konstigt. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Som andra sagt. Här kommer med all sannolikhet folk svara att dom inte blir provocerade. Men visst finns det folk som blir provocerade av att vissa kvinnor väljer att inte skaffa barn. Det finns vissa förväntningar på kvinnor som är djupt rotade i kulturen. Att VILJA ha barn är en av dem. ## Comment 8 Author: Love- Jag blir inte provocerade av det, tycker det är upp till var och en vad dom vill göra, det ända problem är väl om man möter en panter som verkligen vill ha barn eller som inte vill ha barn om man själv vill ha det ## Comment 9 Author: JonasDuregard #4 "**Men betydligt fler som skulle svara "_Nä provocerad blir jag väl inte men det är klart att man undrar hur någon kan vilja vara utan barn, det är ju ändå det naturliga, menar jag, så det är klart att jag brukar fråga varför, för det verkar ju inte normalt att inte vilja ha barn, vi är ju ändå gjorda för att ha barn, men jag tror ju att de flesta kommer att ändra sig så att de vill ha barn egentligen, för det är ju det naturliga, och det brukar jag säga till dem för jag vill ju inte att de ska känna att de måste välja bort barn, som är så underbara, för det naturliga är ju ändå att man vill ha barn_ ...".**" Ska ta med det som alternativ nästa gång då 😃. "**Provocerade blir väl snarare de frivilligt barnfria**" Det är min bild också, men det är ju helt orelaterat egentligen. #5 "**Ett feministforum är kanske inte heller den rätta platsen att ställa en sån här fråga på ;)**" Inget internetforum är bra om man vill ha någon slags statistisk tyngd, vilket jag så klart inte är ute efter. Fast just den här sidan besöks av ganska blandad publik eftersom den ingår i ett större nätverk av sajter. #7 "**Men visst finns det folk som blir provocerade av att vissa kvinnor väljer att inte skaffa barn. Det finns vissa förväntningar på kvinnor som är djupt rotade i kulturen. Att VILJA ha barn är en av dem.**" Det finns folk som blir provocerade av att man smörar sina mackor på fel sida, de är bara inte så vanliga 🙂. Det säger ingenting om någonting att det finns "vissa" som blir provocerade. Jag är fortfarande inte övertygad om att det finns någon betydande grupp som har den sortens åsikter du beskriver. ## Comment 10 Author: Gronstedt #9: "_Jag är fortfarande inte övertygad om att det finns någon betydande grupp som har den sortens åsikter du beskriver_." Och vad grundar du det på? Kan ditt statistiska underlag vara påverkat av att du inte tillhör den grupp som normalt utsätts för yttring av dessa åsikter? Det kan vara lika relevant som när en vit, medelålders man hävdar att rasism inte finns för att han aldrig kallats för niggeryngel ... Om du nu är en kvinna i fertil ålder är naturligtvis din erfarenhet från målgruppen mer intressant. Och så förstås, din fråga är felställd om du är ute efter att få veta om det finns folk som retar sig på, känner sig illa berörda av eller gärna vill omvända frivilligt barnfria. Lika få som svarar "_javisst hatar jag invandrare!_" skulle svara ja på din fråga. Men det kanske var meningen? ## Comment 11 Author: JonasDuregard #10 "**Och vad grundar du det på?**" Det krävs egentligen inte så gedigna grunder för att INTE vara övertygad om något, eller hur? 😉 Och allt jag skrev var ju att jag inte är övertygad. "**Kan ditt statistiska underlag vara påverkat av att du inte tillhör den grupp som normalt utsätts för yttring av dessa åsikter?**" Kanske, men det kan lika gärna vara du eller någon annan som lider av personliga bias om vi måste gå in på det spåret. Jag har inga problem med att medge att andra grupper som jag inte tillhör är utsatta, så jag tvivlar på att det är (det enda) problemet. "**Det kan vara lika relevant som när en vit, medelålders man hävdar att rasism inte finns för att han aldrig kallats för niggeryngel ...**" Tycker du det är lika uppenbart att det här är ett fenomen som att rasism är det? Tycker du att mitt tvivel på att det här förekommer är lika illa som att påstå att rasism inte finns? Varför spelar min åsikt över huvud taget roll, jag är inte den som påstått något så bevisbördan kan väl rimligtivis inte vila hos mig? 🤔 "**Om du nu är en kvinna i fertil ålder är naturligtvis din erfarenhet från målgruppen mer intressant.**" Jag kan ställa frågan till min hustru om du vill. Jag tycker det är tråkigt om du värderar utsagor utifrån könet på dem som säger dem 😐. Men jag kommer så klart fortsätta vara man under överskådlig framtid, så om det diskvalificerar mig från diskussionen så kommer vi kanske inte längre. "**Och så förstås, din fråga är felställd om du är ute efter att få veta om det finns folk som retar sig på, känner sig illa berörda av eller gärna vill omvända frivilligt barnfria. Lika få som svarar "_javisst hatar jag invandrare!_" skulle svara ja på din fråga. Men det kanske var meningen?**" Tagga ner lite är du snäll. För det första har jag inget intresse av att det inte ska finnas personer som provoceras av barnlöshet, jag är helt öppen för att det finns eller inte finns - bara intresseras av vilket som gäller i verkligheten. Så insinuationer om att jag medvetet förvrängt frågeställningen är helt onödiga, kan vi vara överens om det innan diskussionen går vidare? För det andra är inte "hatar invandrare" och "blir provocerad av frivillig barnlöshet" riktigt lika stigmatiserat, eller? Men om du har bättre förslag på frågeställning vill jag gärna höra den. Vi kan starta en ny tråd med den också 🙂. ## Comment 12 Author: vallhund Läste en intressant forskningsrapport om det tidigt måndag morgon i SvD eller DN. Jag var inte medveten om att det var så udda att inte vilja ha barn. ## Comment 13 Author: [Borttaget] Det beror nog också på hur man formulerar sig. Jag har hört vissa som går ut med "jag vill inte ha barn för de är så äckliga". Klart det kommer finnas de som blir provocerade av det, men då är det "barn är äckliga" man provoceras av, inte "jag vill inte ha barn". Men det kan ju vara så att de som säger att barn är äckliga redan är provocerade som nämnts ovan. Personligen tror jag det inte handlar så mycket om att folk blir provocerade som att de är genuint nyfikna. Egentligen är det väl inte så konstigt, kan jag tycka. De allra flesta lite äldre har barn, så de vet varför man skaffar barn. Det är klart de inte ifrågasätter varför man gått och blivit på smällen. Någon som väljer annorlunda blir ju mycket mer intressant. Jag tror också frågor ofta ställs i all välmening, främst för att få fram huruvida det rör sig om frivillig eller ofrivillig barnfrihet. Nu kanske inte jag heller kvalificerar för att ha ett tycke i frågan. Jag är kvinna och i trettioårsåldern, men jag har en liten bebis och är således inte alls "fri" utan frivilligt bunden till en liten bajsmaskin. Men innan han blev påtänkt sa jag ofta att jag inte ville ha barn, och visst fanns det de som sa att jag skulle ändra mig. Nu hade de ju rätt. Jag tyckte inte de verkade provocerade, men jag kanske bara hade tur att jag träffade rätt människor. ## Comment 14 Author: Gronstedt Det är nog inte så att vi som inte vill ha barn springer runt och talar om för alla vi ser att vi tycker att barn är äckliga. Det är snarare så att det aldrig räcker att säga att man inte vill. Man får alltid frågan "Jamen varför inte!?" Svar: "För att jag inte tycker det verkar vara något för mig." Fråga "Jamen varför inte!?" Svar: "För att jag inte tycker att barn verkar trevliga." Fråga "Jamen varför inte!?" Svar: "För att jag tycker att barn verkar ganska otrevliga." Fråga "Jamen varför!?" Svar: "För att jag tycker att barn verkar obehagliga." Fråga "Jamen varför!?" Svar: "För att jag tycker att barn verkar äckliga." Fråga "Jamen varför!?" Svar: "För att jag inte vill ha några barn, OK?! Kan du acceptera det? Kan vi lägga av det här dj\*\*\*a förhöret nu?" Fråga "Jamen varför blir du så upprörd? Jag vill ju bara att du ska förstå att barn är underbara och att du kommer att ändra dig när du blir äldre. Och tänk om du inte skaffar barn, vad du kommer att ångra dig! Barn som är så härliga!" Svar: "SUCK!" Fråga: "Varför blir du så provocerad, jag menar ju bara att du ska ... ?" ## Comment 15 Author: Linnea #14 Precis så där är det... ## Comment 16 Author: Thaeri Ärligt talat, hur många som inte vill ha barn skulle ens säga att de inte vill ha några utan att frågan tas upp överhuvudtaget? Och av de som får frågan, tacka f\*n för att man till slut drar till med ett rätt elakt och provocerande svar bara för att få vara ifred, för av någon anledning får man inte vara barnfri i dagens samhälle utan blir ifrågasatt igen och igen och igen och igen... Jag vill inte ha egna barn som det känns nu, inte ens i framtiden, Ja, jag kanske kommer att ångra mig, men tjata inte om det för i helvete! Ska jag skaffa barn på grund av skuldkänslor menar ni, även om jag inte känner att jag kan ge hen/dem ett bra liv? Och så får man höra att man är egoist för att man inte vill ha barn... Jovisst, det är så fruktansvärt egoistiskt att inte skaffa barn när man har en kronisk depression, när man har fullt upp med att fixa vardagen på egen hand😮 ## Comment 17 Author: Persifone #16 Jag kan inte förstå tankebanan att någon som inte vill ha barn skulle vara egoist. Att faktiskt skaffa barn är väl minst sagt egoistiskt? ## Comment 18 Author: Thaeri #17, jag håller med, men tydligen så är samhällets syn att man är egoist om man inte gör det😮 Jag kan förstå tankegången, att om man låter bli behöver man bara tänka på sig själv, och skaffar man barn får man en annan som blir nummer ett i ens liv. Men den som inte har viljan kommer att bli en riktigt dålig förälder, så då är det bäst att helt enkelt låta bli. ## Comment 19 Author: Persifone #18 Tänker mer att du inte kan vara egoistisk mot någon som inte finns. Att skaffa barn för att "förverkliga" sig själv, eller för att ha någon som tar hand om en när en är gammal är ju sjukt egoistiskt 😛 ## Comment 20 Author: Thaeri #19, absolut. Men av någon anledning är det barnfria som attackeras. En kompis pratade om en undersökning som sa att gamla utan barn var lyckligare än gamla med barn, av de som bodde på äldreboenden. För de med barn satt och väntade på besök som oftast aldrig kom, medan de utan barn accepterade det hela och gjorde det mesta av det. Vet inte vad källan är, men det låter trovärdigt. ## Comment 21 Author: Persifone #20 Det låter absolut trovärdigt, dock sorgligt för de som väntar på sina barn 😕Då är ju frågan om den väntan är värd besöken eller inte. ## Comment 22 Author: ChristineL Nej, absolut inte! Min bästa vän sen gymnasiet (13 år sedan) har aldrig haft intresse av att skaffa barn. Hon sa då "Nä, men kanske om några år" och det säger hon fortfarande. Jag har aldrig ifrågasatt det trots att jag "alltid" har velat ha barn. ## Comment 23 Author: [Borttaget] Det finns faktiskt en ny bok om saken. Enligt boken (och artikeln) är det kontroversiellt att välja bort barn. [http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article17874261.ab](http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article17874261.ab) Det visste jag också. Innan jag och min man bestämde oss för att skaffa barn ville jag faktiskt inte ha barn alls, och oj vad jag fick skäll (sant!) för det av tyckare. Jag var egoistiskt och så vidare. Grejen är ju den att hur en kvinna än gör så är det aldrig rätt. En kvinna utan barn får höra att hon måste ju skaffa. En kvinna med ett barn får höra att hon måste skaffa ett syskon till barnet. En kvinna med fler barn får höra att "Tänker du befolka hela världen själv eller?". Jag har fått höra alla varianter under min resa, och inte bara jag utan faktiskt har alla kvinnor jag känner drabbats av minst av en av kommentarerna. Det som mest har förvånat mig är att de med starkast åsikter och högst stämma är män! Kvinnor som jag har talat med har varit mer benägna att acceptera mitt svar på den fråga som då har varit aktuell utan att börja argumentera om varför jag har fel och måste göra som de säger. Och varför skaffade jag barn om jag inte ville, tänker ni säkert. Det är en lång historia som jag inte tänker dra, men kontentan av det hela är att jag en dag kände att jag verkligen längtade efter ett eget litet barn, och sa det till min man som blev helt överrumplad och sa "Va, vad snackar du om?", och sen blev det som det blev. Och jag ångrar mig inte. Men hade jag inte velat skaffa barn och fortsatt som jag levde hade jag varit precis lika nöjd med det, det är jag säker på. Mina barnfria väninnor är nöjda med sina liv 🙂 ## Comment 24 Author: Wony Snubblade av en slump in på den här tråden (brukar nästan aldrig läsa härinne normalt) och kan säga att det som provocerar mig är när de som vill ha barn (och i många fall har barn) minsann ska berätta för en att barn ska ALLA vilja ha. Punkt slut. Annars är det något fel på en och man bör klassas som en känslokall idiot.  Jag respekterar de som vill ha barn. Jag respekterar de som inte vill ha barn. De som ännu velar och inte bestämt sig åt något håll, de som ändrar åsikt... Det är inget fel på något av det. Det som blir fel är när man försöker tvinga andra människor att tycka och vilja en viss sak. ## Comment 25 Author: [Borttaget] #24: Precis! Låt folk vara som de är! "Vi föds som original och dör som kopior" ... ## Comment 26 Author: [Borttaget] Min farmor t.ex. kan inte prata i telefon i 10 minuter med mig utan att ställa frågan när jag ska skaffa ny partner och barn, men att acceptera att jag inte är intresserad är omöjligt att förstå... #14 och #16 Kunde inte sagt det bättre själv... Ibland har "förhören" om att jag inte vill skaffa barn (trotts att jag har jobbat som au pair) pågått så länge att jag skickat ut folk ur min lägenhet och sagt till de att de kan återkomma ifall DE kommer på bättre tankar... Så förbannad kan jag bli av det...  #20 Det låter helt klart rimligt... ## Comment 27 Author: Nerdysiamese Hade en diskussion med min syster som älskar friheten av singel-livet och flyktiga möten utan komplikationerna av en fast relation men hon känner en otroligt press från sin omgivning att hennes levnads-sätt är fel att hon egentligen borde stadga sig i en relation och ett familjeliv, men hon har inget intresse av barn eller fasta relationer.  jag fick stötta henne bäst jag kunde över telefon då hon bor i ett annat land, men jag tycker att det är självklart att barn inte är ett måste i ens liv, vi borde ha kommit så långt att barn ska ses som ett alternativ, ett val vissa människor gör och andra inte, inte som en självklar process att genomgå för att ha levt och gjort sig berättigad till sitt liv. ## Comment 28 Author: Thaeri #21, de få besök de med barn fick verkade inte väga upp😕 Sen ska jag kanske inte säga något, för jag har inte hälsat på morfar mycket, som är den av mina äldre släktingar som bor på hem. Men ja... förutom de praktiska problemen (bussbiljett / skaffa cykel, jag är pank) så är han inte min morfar längre liksom, och jag vill komma ihåg honom som morfar och inte "dement gubbe". Å andra sidan har han blivit mycket bättre sen han flyttade till hemmet, så kanske dags att besöka honom där istället för bara träffa honom när han åker ut till sin och mormors gård. Han har blivit morfar igen, om än med dåligt minne. ## Comment 29 Author: Ikajo #28 Jag kan väl tycka att folk ska vara glada att de ens har mor- och farföräldrar. Både min morfar och farfar dog innan jag ens föddes. Min morfar dog mindre än en månad innan jag föddes! Snacka om att precis missa varandra. Min mormor var så gammal och dålig att jag fullkomligt saknar minnen av henne som frisk och klar i huvudet, hon dog för sex år sedan. Så den enda jag har kvar är farmor och även om hon är rätt pigg så bor vi inte i samma stad, utöver att hon är rätt rejält speciell... ## Comment 30 Author: [Borttaget] Jag är än ung, (19) men jag är medveten om att min pojkvän som har nämnt(22) att han någon gång vill ha familj. Jag känner nu att jag absolut inte vill ha barn, jag kan vara väldigt negativ ibland men jag känner bara ångest och stress när jag bara funderar på tanken av att bli gravid och föda barn... Känner att jag vill hellre satsa på att starta företag och kanske i framtiden tävla inom fitness, eventuellt bli PT... Mamma har dessutom nämnt att hon hoppas på barnbarn, usch. Stress. ## Comment 31 Author: Alex Jag är 24 år och har inget som helst intresse av att skaffa barn, har aldrig varit. Och det är inte accepterat. Det är inte så att folk säger att det inte är okej, eller frågar varför jag inte vill ha barn, utan de bara konstaterar att "du kommer nog ändra dig när du blir äldre". Vilket för mig är bland det värsta de kan göra. En fråga är en sak, då handlar det om nyfikenhet. Men att säga att jag kommer ändra mig är totalt respektlöst mot min vilja och mina åsikter. Som att de skulle veta det bättre än mig... Det mest intressanta är dock att det är så viktigt för folk att säga det när det handlar om barn. Frågar någon om husdjur och jag säger att jag inte vill ha katt så är det ingen som säger att jag kan ändra mig senare i livet och visst vilja ha katt. Jag menar, det är klart att det är fullt möjligt, precis som att jag vet att det finns en möjlighet att jag vill ha barn om 5-10 år, alla kan ju ändra sig. Men som jag känner NU vill jag inte ha barn och det verkar vara svårt att acceptera och respektera, så folk måste påpeka nåt så uppenbart att jag kan ändra mig... ## Comment 32 Author: [Borttaget] En liten elak tanke ... fast gör inte det här! Jag tänker på om en person som väljer bort barn och får kommentaren att hen kommer att ändra sig vänder på steken och frågar tillbaka: Hurså, har du ändrat dig? (För frågaren har nog förmodligen barn). Fast personen skulle nog inte förstå, så det är meningslöst. Men tanken går ju att ha i huvudet och fnissa åt när det känns frustrerande 😉 /Nefer - har barn, har inte ändrat sig! Men ifrågasätter inte heller andras val. ## Comment 33 Author: Gronstedt À propos #23: [http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johannafranden/article17923848.ab](http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johannafranden/article17923848.ab) ## Comment 34 Author: Alenzi #33 Vad fint gjort att gå ut med det offentligt och dessutom profitera på det. Stackars barn säger jag, man kan ju undra vad det gör med självkänslan på sikt? ## Comment 35 Author: Gronstedt #34: Tja, vad gör det med deras självkänsla att föräldrarna ljuger? Hellre ärliga föräldrar än snömosiga lögner, barn är inte gjorda av glas och inte deras självkänsla heller. Och det finns inget skäl att anta att denna förälder inte tillgodoser alla barnens behov, på alla plan. ## Comment 36 Author: Alenzi #35 Jag tycker det är ett sjukt narcissistiskt förhållningssätt, blir man förälder får man gilla läget och bita ihop. Äckligt att profitera på det på barnets bekostnad, det är framför allt det jag reagerar starkt på. Man kan vara öppen med sin känsla på olika sätt. _"Ibland (eller rent av ofta) sörjer jag tiden innan jag fick barn, jag skulle verkligen vilja kunna (vad det nu kan vara)"_. Naturligtvis får man känna så. Det gör nog alla ibland, mer eller mindre. Att gå ut i media och deklarera att man ångrar sitt barn.. Självupptaget och onödigt. ## Comment 37 Author: Gronstedt #36: Definitivt nödvändigt att erkänna det, på många plan, inte minst för barnen. Att profitera eller inte är en bisak, och det finns inget skäl att tro att det var huvudmotivet för den här föräldern. "_blir man förälder får man gilla läget och bita ihop_". Det håller jag inte alls med om någonstans. Man får ta sitt ansvar, ja, men _gilla_ läget? Icke! Och varför skulle man ljuga och linda in och gulla till sanningen genom att säga att man "_sörjer ... tiden innan \[man\] fick barn_", om man menar att man önskar att man valt annorlunda? Om du nu tror att barn är så ömtåliga att de inte tål insikten att de inte är sina föräldrars högsta önskan i alla avseenden, tror du då att de trivs bättre med "_jag sörjer att din existens begränsar mig_" än med "_jag ångrar att jag valde att skaffa dig_". Jag för min del skulle många gånger om föredra det senare, under förutsättning att föräldern gör sitt jobb som förälder. Och det finns som sagt inget skäl att anta att den här föräldern inte gör det. ## Comment 38 Author: Alenzi #37 Nä så klart, man kan välja att fortleva i bitterhet - men till glädje för vem? Vi får nog vara eniga om att vara gravt oense i den här frågan, tror jag, för aldrig att jag köper att man inte kan arbeta med sin inställning. Barnet/beslutet att bli förälder kommer inte att försvinna bara för att man går och surar för att man inte kan leva singelliv; jag kan inte tänka mig att föräldratiden blir speciellt mycket roligare av det förhållningssättet heller. ## Comment 39 Author: Ikajo #37 Sitt jobb som förälder... Och vad innebär det? Att se till att barnet får mat och växer upp till fungerande vuxen? Eller att ge sitt barn all kärlek man kan ge det? Jag betvivlar att ett barn som känner sig oönskat och oälskat kan växa upp till en frisk människa. Det här handlar inte om självförtroende eller självkänsla, det här handlar om något mycket djupare. Du och jag, vi är uppväxta med våra föräldrars kärlek. Tack vare det kan vi älska, vi kan känna oss önskade och trygga. Men bara tanken på att någon av mina föräldrar skulle säga att de hen önskar att jag aldrig hade fötts. Kan du inte själv förstå hur förödande det skulle vara? Jag måste hålla med om att det är extremt självisk inställning. De som vittnar om en uppväxt där de var oönskade är personer som har mått eller mår dåligt. Att växa upp med föräldrar som inte älskar varandra har en direkt inverkan på den egna förmågan att älska. Hur är det i så fall inte att växa upp och aldrig vart älskad? Jag har nämligen svårt att tro att man på riktigt älskar något som man ångrar att det ens existerar. Och på tal om något annat men ändå inte. Säg inte SKAFFA barn, man FÅR barn. Jag hatar uttrycket SKAFFA barn, det låter som om man har skaffat en hund eller bil, en sak, inte en annan människa! **FÅR** barn! **FÅR!** ## Comment 40 Author: Gronstedt #39: "_Du och jag, vi är uppväxta med våra föräldrars kärlek. Tack vare det kan vi älska, vi kan känna oss önskade och trygga._" Vad är det där för fria fantasier? Varför låtsas du att du vet någonting om mig? Jag kan mycket väl förstå att det inte är förödande någonstans, eftersom jag är uppväxt med utmärkta föräldrar som ångrar att de valde barn. Inga problem alls med det, de var och är utmärkta föräldrar och min självkänsla är utmärkt. Min förmåga att känna trygghet är min egen och inte beroende av kärlek eller frånvaro av kärlek till eller från någon utomstående, och jag har inte minsta behov av att känna mig önskad, eftersom jag är trygg i mig själv. Och varför låtsas att det skulle finnas likhetstecken mellan "ångra att jag valde barn" och att "inte älska barnet", att "önska att barnet aldrig hade fötts" och/eller att "ångra att det existerar". Det finns inte minsta skäl att anta att de på något sätt hänger samman. ## Comment 41 Author: JonasDuregard #40 "**Och varför låtsas att det skulle finnas likhetstecken mellan "ångra att jag valde barn" och att "inte älska barnet", att "önska att barnet aldrig hade fötts" och/eller att "ångra att det existerar". Det finns inte minsta skäl att anta att de på något sätt hänger samman.**" Den om "inte älska" är väl kanske den som ska bort, men de andra tre är väl inte totalt orelaterade? Du menar kanske att de inte är precis samma sak, men att säga att de "inte på något sätt hänger samman" verkar lite svårt att argumentera för. Skillnader finns kanske men de är ganska subtila. Hur som helst, att man tror att ens liv skulle blivit bättre om man gjort annorlunda val är nog ganska vanligt när det gäller det mesta (oavsett om det finns fog för den tron eller inte). Men vad har det med saken att göra egentligen? Dags för en ny tråd kanske? Att säga till sina barn att man ångrar att man skaffade\* dem tycker jag låter som en genuint dålig idé. Jag vet att en del människor lever under missuppfattningen att det alltid är bättre att säga sanningen än att bara hålla käften, de människorna är det ofta synd om. \*(ja, jag tycker "skaffa" är ett adekvat ord - ser ingen fördel med "får") ## Comment 42 Author: vallhund #34 Du med flera verkar ha läst artikeln lite slarvigt. Första stycket handlar om en vän som erkände att första halvåret varit ett helvete. Så känner många nyblivna mammor, oavsett om barnet varit planerat o efterlängtat, vilket detta barn var, står inget om att hon gått ut i media ang det. Corinne Maierär författare. http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/mamman-som-varnar-for-barn\_1143941.svd http://fr.wikipedia.org/wiki/Corinne\_Maier Hittar ingenstans att hon önskat sina barn ofödda eller att hon inte älskar dem. ## Comment 43 Author: Wony Angående att skaffa eller få barn, lite OT, men planerar man det tycker jag definitivt att man skaffar det. Är det oväntat kanske, kanske får är bättre ord. Men i grunden är det en egoistisk handling. Föräldrarna vill ha barn, och gör så att de får ett genom att skaffa det. ## Comment 44 Author: Alenzi #42 Det vore då väl i så fall! :) ## Comment 45 Author: [Borttaget] Tassar denna! ## Comment 46 Author: JonasDuregard Nu har en person svarat att hen blir provocerad 🙂. ## Comment 47 Author: Storkebodas Jag är själv bara 15 så jag har inte hunnit tänka så mycket på det, men jag vet att jag vill verkligen, verkligen ha barn. Men jag tror inte jag vill föda själv, och en liten del i det är att jag tycker det verkar lite läskigt att vara gravid och föda. Men den största delen är att jag dag och natt går och funderar på klimatfrågan och alla delar i den, som överbefolkning mm. Jag vill inte bidra till att fler människor föds när stora mängder svälter. Och nej, den bästa lösningen på överbefolkningen är säkert inte att alla bara slutar föda barn, men det hjälper ju om några gör det. Så jag vill istället ta hand om ett barn som behöver hjälp, så som ett gatubarn tex. ## Comment 48 Author: [Borttaget] Håller med #40 om människors komplexitet. Vi är så mycket mer än det ena eller det andra, därför behöver det inte betyda att man inte älskar sitt barn, även om man önskar att livet varit annorlunda. Man kan väl säga att känslor inte kan förklaras så lätt med ord. Jag kan tänka på mina föräldrar. Vad mycket de har fått stå ut med pga mig och syskonen. Jag kan känna att de hade mått bättre utan oss, och mår inte dåligt av sådana tankar. Hoppas nån förstår vad jag menar med detta. Huvudkontentan: allt är inte svart eller vitt.