Så tänkte jag förr och jag har också haft manliga gynekologer och inte tänkt mer på det. Men numera har jag börjat ifrågasätta varför män väljer att bli gynekologer och hur de ska kunna ge råd om något som de av naturen vet så lite om. Allt kan man inte läsa sig till. Men framförallt, varför vill en man bli just gynekolog när det finns så många andra specialiteter att välja mellan? Nej, framöver kommer jag att välja kvinnliga gynekologer.

Jag vet inte,jag ogillar bara manliga läkare på sådana undersökningar eftersom dom varit väldigt oförsiktiga.Men manliga gynekologer har varit bra.Jag tycker nog det känns lite mer nervöst med män eftersom jag har haft dåliga erfarenheter av läkare på läkarstationer.Men är jag på kvinnokliniken säger jag aldrig nej till undersökning av en man.

Mina erfarenheter är att män i yrket är försiktigare och har mer respekt för sina "klienter" än kvinnliga. Jag ryser  bara av tanken att få en kvinna i det här fallet då de har (olika läkare) har behandlat mig mycket dåligt både i behandlingar och i bemötande. Men det är såklart olika givetvis finns det ruttna ägg oavsett kön, men jag föredrar manliga gynekologer. Men visst 17 kan man fundera på varför de valde just den specifikationen. Men man kan alltid fråga. Inget skamligt i att fråga. 😉

#1 Men en cancerläkare har oftast själv inte haft cancer. Det är ju samma sak. Jag kan inte påstå att jag kan allt som kan hända med mitt eget kön trots att det är min egen kropp. De är fortfarande läkare med läkarexpertvice.

#2 Jag har haft motsats upplevelse. Visserligen har jag bara vart hos gyn ett par gånger men den manliga gynekologen var mycket, mycket försiktigare än den kvinnliga som gjorde det hela grymt obekvämt.

#1. Men den logiken borde man ju ifrågasätta varför någon väljer att utföra obduktioner, väljer att arbeta med begravningar etc också.

#4 ja men jag håller med manliga gynläkare har varit försiktigare.Men vanliga läkare (manliga) på läkarstationen har varit usla.

Det har ingen betydelse för mig utan det är personen ifråga som jag tycker om eller inte tycker om.

När vi gjorde en fertilitetsutredning blev jag undersökt av en manlig läkare och efter det är det ytterligare ett par stycken som varit där. Jag kände mig lite obekväm till en början men kände mig ändå trygg, dom är ju liksom proffs på det dom gör tänkte jag.

Jag har alltid varit trygg med manliga läkare de gånger jag haft det. När jag var liten ville jag helst ha kvinnlig gynekolog, men sen struntade jag i det en gång och upplevde att mannen var mycket mer försiktig. Dock hade jag en rätt dålig upplevelse med en manlig gynekolog i samband med min sons födelse. Han gjorde som tur var ingen gynundersökning men tog på mig på ett sätt som inte var helt professionellt. Min sambo var där och blev alldeles förskräckt. Men jag tänker inte låta en snuskgubbe förstöra för alla, eftersom de absolut flesta är professionella och trevliga. Jag har efter detta blivit undersökt av en man. Nu är jag tillbaka hos min kvinnliga läkare, men inte för att hon är kvinna utan för att hon är riktigt trevlig som person.

När de skulle göra ett ultraljud på mig så hade jag en manlig gynekolog och så frågade han om ett par AT-läkare  fick vara med vilket jag samtyckte till. Däremot så undrade läkaren om min man skulle vara där vilket jag sade - ja det ska han.😃

Jag tror att det beror på hur mannen är och kvinnliga gynekologen för den delen. Finns ju tandläkare som är dåliga och hårdhänta och det har ju inte med deras kön att göra. 

Däremot så kan jag förstå dem, när jag tänker med huvudet inga problem beror på själva läkaren inte könet. Men min första känsla är att om jag ska gå hos gynekologen så kommer jag be om att få en kvinna. Jag vet att FÖR MIG beror det på att jag har blivit våldtagen av en okänd man, och möter jag en man idag så är inte min första tanke att han kan våldta mig. Men hos gynekologen skulle jag känna mig extra utsatt och känna mig extra obekväm vilket inte är en särskilt bra eller bekväm sits, så därför känner jag mig osäker hur jag skulle göra. Om jag träffar den manlige gynekologen innan och upplever den som bra så tror jag att det skulle gå bättre. Och det är inte så att jag skulle skrika nej absolut inte om jag fick en, men spontant så känns det bättre med en kvinna.

På den tiden då jag fortfarande gick till ungdomsmottagningen så fanns endast en manlig gynekolog, så ingen valmöjlighet. Han var dock super bra. Har öht aldrig träffat en gynekolog eller barnmorska som inte varit jätte bra.

Jag har träffat en barnmorska som verkligen var idiot,hon talade om för mig att min kille var sjuk och åt pedofili hållet bara för att jag var rakad.Hon verkade tro att det var han som tvingade mig och försökte få mig att förstå hur sjuk i huvudet han var -.-

Jag kan bara tala för mig själv och jag vill inte ha en manlig gynekolog, varför vet jag inte, mest att det skulle vara obehagligt tror jag. Såg "Handen som gungade vaggan" som ung där det är med en äcklig manlig gynekolog, kanske därifrån jag fått för mig att jag bara vill ha kvinnliga.

#13 Vilken fruktansvärd barnmorska!

Personligen tror jag inte att jag skulle klara av att gå till en manlig läkare men det beror mest på mina erfarenheter av manlig nära kontakt. (en trettioåring tog min oskuld nr jag var precis fyllda 14 och efter det har jag bara varit rebound och våldtagen två gånger.)
Det här har ingenting med män generellt att göra, bara några idioter jag har råkat stöta på men för mig har det gett men och jag tror att det skulle bli för jobbigt.

Jag tycker för övrigt att det oavsett är väldigt obehagligt att gå till gynekologen och kan bli helt förstörd i dagar eller veckor efteråt så jag gör det ytterst sällan.

Men vad jag vill komma till… jag tror  att det är väldigt individuellt och att det inte alltid behöver ha med könet att göra.

Jag känner så här: En riktig feminist har inga problem med könet på en läkare/gynekolog. Eller problem med könet i någon annan situation heller.

#16 "En riktig feminist"?

Så bara för att jag har problem med att jag lever i ett patriarkat så måste jag tycka det är okej med att en man undersöker mitt underliv?

#16 - Eh, va? Det finns feminister som har problem att umgås med människor över huvud taget, då är dom inte "riktiga" feminister helt plötsligt?

#17 Om du inte ser människor, oavsett kön, som lika, är du inte en feminist. Iaf inte enligt den beskrivning som Ikao har givit.

#18 Problem med människor är inte samma sak som problem med kön. Det gäller även inte om det är så att man varit med om saker som gör att man har svårt för det ena könet.

#19 Jag tror du glömde ett J…

Du måste komma ihåg att när man pratar om gynekologi så pratar vi om något som är extremt känsligt och privat. Alla är inte bekväma vid tanken på att en främmande man ska titta och känna en mellan benen. Jag var själv väldigt nervös första gången jag gick till gyn men efter att ha gjort det en gång så besvärar det mig inte mer. Men alla är inte som jag.
Jag tycker givetvis att det inte borde spela någon roll och tycker att man kanske inte ska dissa manliga gynekologer bara för att de är män. De gör trots allt bara sitt jobb. Däremot har jag respekt för att kvinnor kanske känna sig obekväma eller reserverade. De kanske har dåliga erfarenheter eller känner sig extra utsatta. Det måste vi ha respekt för även när vi inte håller med dem.

#16 "…Eller problem med könet i någon annan situation heller." Måste de som kallar sig feminister, enligt dig, vara bisexuella också? #19 Jag ser människor som lika värda. Jag har problem att gå till gyn, även om det är en kvinnlig gynekolog. Hade jag behövt söka akut och det bara fanns en manlig så hade jag självklart gått med på det. Du vet inte vad andra människor har i bagaget och vilka/vilken anledning de har till att inte vilja gå till en manlig gynekolog.

#20 Ledsen för det där med J:et.

I så fall borde jag, utan reservation, kunna bestämma vilket kön jag te.x. anställer på en arbetsplats, utan att få klagomål, då jag kanske känner mig obekväm med något av könen?

#21 Jag menade då självklart inte sexuella situationer. Jag väntade på att någon stackars krake skulle tolka det så - bara för att man kan.

Har du läst vad jag har skrivit? Det står specifikt att om man har problem så har man det, och det är inte mycket att göra åt då. Det står ingenting om att man måste då.

Vad jag säger är att strävandet efter jämställdhet går åt båda könets håll, och går långt utöver vad man faktiskt gör i fysiska handlingar. Det handlar om tankemönster.

#22 Om vi hade levt i ett helt jämställt samhälle så hade jag antagligen inte haft något problem med en manlig gynekolog.

Så om jag varit med om något hemskt så jag av den anledningen inte vill gå till en manlig gynekolog, är det då okej för dig att jag kallar mig femnist?

Det var inte särskilt svårt att tolka det så utifrån hur du skrev.

#23 Vad säger dig att gynekologen du går till inte är en man med feministiska åsikter, och varför i så fall ska han diskrimineras enligt dig?

Sure, det är det. Saker sker i livet, vissa saker tar lång tid att hantera.

Vad jag ser av att du tolkar det så är att du helt klart letar efter någonting att klaga på, och då tar man vad man hittar. Se det lite som en verbal fälla.

#24 Om gynekologen i sig är feminist spelar ingen större roll. Om samhället hade varit jämställt och människor växt upp utan att lägga större vikt vid kön hade det varit skillnad.

Jag letade inget att klaga på, det var så jag uppfattade din text, vill du inte ha missuppfattningar så får du uttrycka dig på ett bättre sätt.

Men då, om jag blivit våldtagen av en man och inte vågar gå till en manlig gynekolog, så får jag kalla mig feminist? Behöver en visa några papper på det, en anmälan eller liknande, för att vara tillräckligt trovärdig?

#22 Du kan inte riktigt jämföra gynekologi med andra arbeten. Det enda du kan jämföra med är de läkare som är specialiserade på det manliga könsorganet. Jag har tyvärr inte koll på vad de heter.
Du måste också komma ihåg att det var jag som startade tråden. Jag tycker själv att folks automatiska avståndstagande mot en manlig gynekolog är lite konstig eftersom jag anser att de är lika mycket läkare som en kvinnlig. Jag har själv inga problem med en manlig gynekolog, men det är jag.

Men bara för att jag tycker det är konstigt så betyder inte det att jag inte kan ha förståelse. En vän till mig tyckte att hon blev tafsad på när en manlig läkare undersökte hennes mage, jag tyckte det lät som hon övertolkade situationen. Det ändrade inte det faktum att hon hade känt sig obehagligt till mods av läkarens agerande.

#25 Det handlar inte om får och inte får. Det handlar om du själv verkligen vill säga att du står för jämställdhet. Du väljer liksom själv.

Jag förstår att det skapar problem, och du ska självklart inte göra någonting då som du finner jobbigt. Situationen är då riktad till de som väljer sådant utan att ha en grundlig anledning bakom.

Varför ska du visa papper? En förklaring räcker liksom. Du sa i ditt förra inlägg att du varit med om någonting som är jobbigt - det räckte.

#26 Jo, jag vet att du har den åsikten, men det var liksom inte dig själv tänkte på när jag skrev svaret.

Och som sagt. Jag kan förstå, i viss utsträckning, som jag förklarade förut. Det är mer det andra som skapar större problem.

Ett annat yrke som är väldigt kvinnligt dominerat är ju lärare och dagis fröknar(Vet inte riktigt termen där). Och många anser ju att män inte ska ta hand om barn(Ingen på det här forumet, men det förekommer oftare än vad man tror)

#27 Jag har inte varit med om något jobbigt, inte som har med det här att göra iaf, så enligt dig är jag inte feminist.

Jag, som feminist, kan inte leva ett helt jämställt liv, eftersom samhället runt mig inte är jämställt. Även om jag är feminist får jag inte lika lön, även om jag är medveten om kvinnors underordning och mäns överordning så lever jag ändå inte jämställt.

Det jag menar är att även om jag är medveten så ändras inte samhället för det. Män är normen och jag skulle tycka undersökningen var ännu jobbigare om en man utförde den än om en kvinna gjorde det.

Däremot om jag fötts och växt upp i ett jämställt samhälle så är jag övertygad om att det inte hade spelat någon som helst roll vilket kön gynekologen haft.

#28 Genom att diskriminera en man så försöker du ändå inte leva jämställt. Du gör alltså samma sak som du säger är fel.

Du bestämmer din egen uppfattning om saker - så all förändring sker. Om du säger att samhället är så, och sen använder det som en sköld för att du inte vill förändra din egen syn, och ditt eget beteende så står du helt enkelt inte för jämställdhet.

Tankar spelar ingen roll. Beteende är allt. Lev som man lär, som det heter.

#29 Men det hade varit helt okej om jag blivit sexuellt utnyttjad innan? Då får jag döma ut hela manssläktet på en individ?

Du förstår inte vad jag menar. Samhället är ingen sköld, men det och dess normer är inprogrammerade i oss alla som växt upp, eller växer upp, i detta.

#30 Nej. Det har jag inte sagt heller, eller hur? Om du har varit mes om någonting traumatiskt så ger det en helt annan emotionell bild och upplevelse av det. Det kan trigga gamla och jobbiga minnen. Det måste du ju kunna förstå? Säger som jag sagt förut: jag väljer att inte följa normer. Det är mitt val vilka normer som jag ens respekterar. Att du helt enkelt säger att du diskriminerar män pga att samhället har sina brister är som att använda det som en sköld och sen fylla i samma brister själv, fast åt andra hållet. Det blir inte bättre, du får ingen förändring, du predikerar dubbelmoral då dessutom med en jämställdhet som inte existerar efter som du diskriminerar åt andra hållet då. Så vad är då din poäng med att vara feminist? Du motverkar dig själv.

#31 Att sitta i en gynstol, för mig, är att vara otroligt utsatt och blottad, är då gynekologen en man (vilka generellt har mer makt än kvinnor) så förstärks denna utsatthet och situationen blir då ännu värre.

Men om du inte förstår vad jag menar så kan jag ge dig ett annat exempel.

Jag sitter själv på spårvagnen hem klockan 02.00 en lördag efter att ha varit ute och festat. Samtidigt som jag går av på min hållplats så går det av en/flera man/män. Då blir jag automatiskt lite nervös och tänker "tänk om?" Jag kan då skynda på mina steg för att snabbare komma hem. Om samma situation utspelas fast det är en/flera kvinna/kvinnor som går av så reagerar jag annorlunda. 

Detta är inte för att jag vill döma mannen/männen, utan för att jag är rädd. Min rädsla kommer inte utav någon egen erfarenhet utan av samhället som givit mig den.

Varför är manliga gyn försiktigare då? Osäkerhet? Jag går inte heller till manlig gyn eftersom jag ifrågasätter motivet att bli gynekolog som man. Har lite dålig erfarenhet av det där med män som sexister och sluskar kanske, men så är det.

#33 Enligt min syster som är sjuksköterska kommer det på sitt sätt av respekt. De vet inte hur det känns, de har ingen chans att veta hur det känns, så de är försiktigare. De kvinnliga gynekologerna har egna erfarenheter av att bli undersökta, så de vet vad man tål.

Det finns nog många orsaker till män blir gynekologer, på samma sätt som en del väljer att bli kirurg eller allmänläkare. Börjar man ifrågasätta orsaken till varför någon väljer sitt jobb så skulle vi få problem. Tänk om kirurgen tycker om att skära i människor? Jag vill inte hålla på att tänka så. Jag ser gynekologer som läkare, vilket kön de än här och så länge de gör sitt jobb så bryr jag mig inte om deras kön. Men det kanske hjälper att min första erfarenhet var med en manlig gynekolog.

Något som kan vara bra att veta är att manliga gynekologer aldrig är ensamma när de undersöker, det är alltid ytterligare en person i rummet.

Att en man blir gynekolog kan beror på att han vill arbeta med förlossning också för det är inte enbart att titta kvinnor i underlivet som de sysslar med. Var glad att det finns manliga gynekologer då det ofta höjer statusen på yrket och därmed ger ökade resurser.

#32 Så kort sagt, du skyller alla dina normer och ditt beteende på samhället. Bra jobbat. 

Det finns inte så mycket mer att säga. Du grundar hela din syn på ett samhälle som inte är bra, och sedan förväntar du dig förändring, när du inte försöker göra någonting åt det.

#36 Det är skillnad på att veta om sina normer och vanor och arbeta emot dem och att skylla på dem. 

Shysst tänk förresten att säga orden mes kring en traumatisk händelse. Vi bearbetar alla traumatiska händelser olika,och har olika försvarstekniker. En av mina största hjälpmedel efter min våldtäkt var att säga till mig själv att jag var ju inte patetisk och begick självmord, eller mesig osv, det var min största stolthet, jag var ju skämmig som fan som hade ju blivit våldtagen men jag var ju inte mesig och tog livet av mig i alla fall. 

Du följer precis samma normer genom att säga att man är mesig om man gör vissa saker.

#37 Vilken traumatisk händelse? Människan sa ju precis att denne inte varit med om det.

Jag har dessutom redan sagt att det finns speciella omständigheter.

Nej, jag följer väldigt få normer. Jag har min egen regelbok, i sann sociopatisk anda.

#36 Till att börja med så har du inte någon som helst aning om vad jag gör för att försöka förändra samhället.

Jag anser att en människa formas mer utifrån samhället än vad du gör. Jag anser också att du förenklar det hela. Så det är väl inte så mycket mer att diskutera.

#39 Du väljer vilka delar som ska formas och inte. Utveckling ligger hos dig, inte samhället.

Ett samhälle är väldigt många människor. Alltså måste varje människa utvecklas för att få förändring. Eller ja, i vilket fall en majoritet. Sen tar det tid för minoriteten att tas över, och det blir aldrig 100% där ändå.

Du väljer som sagt själv. 

Jag tycker ditt synsätt är fegt. Du liksom gömmer dig bakom "samhället" istället för att göra någonting åt dig själv.

Hela din attityd säger exakt hur mycket du gör för att få förändring. Viljan att förändras är direkt livsviktig för att kunna förändras, eller förändra någon, och du liksom… Har inte det. Du vill inte bli placerad som "onormal". Så du helt enkelt kör på normerna som alla andra.

Can't say I blame you. Men det säger en hel del om dig.

#40 För det första så är det inte diskriminering att känna sig obekväm och inte vilja gå till en manlig gynekolog, diskriminering implicerar ett maktförhållande där den överordnade diskriminerar den underordnade.

För det andra verkar du inte förstå vad strukturer och normer betyder. Du verkar tro att en ensam människa kan åstadkomma förändring bara genom sin attityd och handling, alltså att strukturella problem kan lösas på individnivå, och det är så klart väldigt naivt och idealistiskt. Vi kan organisera oss och kämpa tillsammans mot könsdiskriminering och normer, men att som ensam kvinna bryta mot normer får negativa sociala konsekvenser och kommer att bli kontraproduktivt i förlängningen, när enskilda feminister brännmärks som konstiga.

För det tredje verkar du anta en himla massa saker om mig som du omöjligt kan veta, för att sedan avfärda mig som dålig feminist. Sådana härskartekniker är otrevliga.

Om vi till sist båda kan komma överens om att könsnormer och -diskriminering existerar, kan du inte förklara hur DU tycker att vi ska motverka det och vad DU gör för den saken?

#41 All förändring kommer från början från en ensam människa som inser att någonting är fel. Så är det alltid. Sen ger den människan sin uppfattning om saker och ting till andra - och så sprids det. Det är alltså individ nivå, alltid. Allting börjar där, och allting slutar där. Samhälle, grupper och massor är bara flera människor. Det är ingenting annat.

Jag som kille bryter manliga normer väldigt ofta. Jag är, och förblir, en känslomässig och udda kille. Jag bryter mot beteende normer, och hur andra killar ser på normer. Jag tar diskussioner och påtrycker förändring. Och visst går det. Det går inte med alla, men det är inte målet heller. Så är jag brännmärkt som konstig? Ja, absolut. Hindrar det mig från att fortsätta trycka på förändring och diskussion med mina manliga kompisar? Nej. 

Nej, jag avfärdar inte dig som en dålig feminist. Jag anser att din åsikt och förhållningssätt gör dig till en dålig feminist. Åsikterna avfärdar jag för att de helt enkelt är dåliga i min värld. Att säga att jag använder härskartekniker är ungefär som att säga att man är människa - alla använder sig av dom, och jag har nog inte sett en enda diskussionstråd på iFokus där de inte har använts.

Visst anser jag att diskriminering existerar - och visst gör jag någonting åt det. Mitt synsätt till det är enkelt. Jag bedömer individer. Jag bryr mig inte om kön annat än i beskrivning av någon annan, alltså inte som en orsak av åsikter eller beteende, utan just fysisk beskrivning. Alla människor i min värld har samma basvärde, sen får de själva i interaktion eller påverkan av andra medier påverka sitt värde. 

Hur man gör är helt enkelt att inte ta åt sig normen. Strunta i att du sticker ut. Ta diskussioner. Ha argument(det finns nämligen inga bra diskriminerings argument). Spela inte med i sociala normer där det är ojämställt. 

Förändring är uppoffring. Du offrar någonting för att få förändring. I mitt fall offrar jag social acceptans väldigt ofta, men jag anser ju att 75% av alla människor på den här planeten är rätt lagom dumma i huvudet, och brukar inte tåla att vara nära människor som inte tänker, eller tycker det är dumt att tänka efter kring saker.

Jag säger det igen: Strukturer och normer finns bara där om du låter dom finnas där. Du får helt enkelt riva dom.

Och för ditt första stycka: Ja, klart du diskriminerar. Du har en makt position - du kan välja att gå ditt som kund eller inte, och du använder din makt diskriminerande genom att låta kön påverka ditt beslut, och inte skicklighet.

#42 Jag är inte kund hos gynekologen, jag är patient. Gynekologen får betalt även om jag inte går dit. Det är han som har maktpositionen.

Jag tror vår diskussion har nått vägs ände eftersom du våra verklighetsuppfattningar skiljer sig så grovt åt. Du verkar ha en individualistisk syn och tror att strukturella problem kan lösas på individnivå (skulle vara roligt med historiska exempel där det har gått till så). Vad jag kan förstå från dig så existerar bara normer och strukturer i fantasin, och allt som krävs för förändring är att vi bryter mot dem.

Men varje gång vi bryter mot normer bekräftar vi dem, synliggör dem, ställer oss utanför det normala och lider konsekvenserna av det, utan att vi för den sakens skull åstadkommer förändring. Förstår du hur våra meningar går isär här?

Uppfriskande med någon som inte bara erkänner sina härskartekniker, utan dessutom verkar stolt över dem(!)

Men som sagt, det verkar inte som att jag kan övertyga dig eftersom du drar strukturanalyser rakt ur tomma intet, klappar dig på magen över din egen eftertänksamhet och totala avsaknad av fördomar

#43 I och med att det finns privata sjukhus, och du väljer vårdgivare, så är du kund. Du blir en patient när du betalt och faktiskt är där, ja.

Som sagt, alla historiska händelser börjar med en person, någonstans, som vill ha förändring. Den personen väcker andra människor missnöje, och vips har du en revolution.

Nej, de existerar inte i fantasin. Tvärtom. Det är väl den enda platsen där de faktiskt inte existerar. Men för att bryta dom måste du stå ut med konsekvenserna samhället har för det. Det kommer du aldrig, någonsin undan. Och du kan inte förändra sociala normer eller strukturer utan att bryta dom. Det finns liksom inget annat sätt.

Klart du visar att det finns en norm när du bryter den. Men det fanns där innan, bara det att alla tog den för givet, istället för att kanske ifrågasätta den. Om du värnar så mycket över det normala, så har du ingenting att klaga på. Du vill ha det normala, och det normala är de sociala normer och strukturer som finns. Om du vill ha andra normer och strukturer får du bryta dig ur de befintliga och sedan installera andra där de fanns. Det finns inget annat sätt att göra det på, även om jag gärna vill höra hur du tycker man ska göra(för det har du faktiskt inte sagt).

Jag är inte stolt över dem. Jag är, om något, en realist. Du använder dig av dem själv, och om du läst om dom så ser du att det inte går att diskutera utan dem i stort sätt. Så fort åsikter går skilda vägar så träder de i stort sett i kraft. Det du just gjorde var ju te.x. en Härskarteknik. Men ja :)

Om du hade bra argument så är det inget problem att övertygas. Men du har ju inga, och har inte beskrivit några andra synsätt annat än att vara passiv och passa in, utan att bryta ur strukturer och normer.

Ja, jag är rätt stolt över att jag inte ser på människor på det vis som du gör - eller som större delen av människor i det här landet gör. Det är inget fel med det, eftersom det uppenbarligen är ett bättre sätt att se det på, eller har du någon kritik på det?

Jag tror att manliga gynekologer kan ha färre fördomar om det hela än kvinnliga, de har inget att jämföra med så för att få koll måste de vara objektiva.

Och den som tror att någon blir läkare och specialiserar sig inom gynekologi enbart för att få se fitta ska nog undersöka sin egen hjärna.