I sak håller jag med, oftast när tv-serier försöker ta in fler sorters karaktärer blir det ändå till slut bara en förstärkning av stereotyper. Det är svårt att komma åt varje enskilt fall eftersom skaparna alltid kan hävda att vaddå, man måste väl få kunna skildra en kvinna som är familjeorienterad, en homosexuell man som är "fjollig" osv, det finns ju såna personer och det kan inte vara förbjudet att skildra dem i fiktion, typ. Men å vad man längtar efter att få se nåt annat ibland!!!

Däremot måste jag säga efter att ha sett de flesta avsnitt av Modern Family (som jag har väldigt kluvna känslor kring), att en av de saker jag uppskattar är just att Mitchell och Cam är ett någorlunda realistiskt par och jo, man ser visst intimitet mellan dem. Jag tycker inte att de skildras som att de lika gärna kunde vara två vänner.

En av de karaktärsskildringar jag stör mig mest på i den serien är Phil, ni vet, "ja höhö, vad dum han är, typiskt karlar hihi men man älskar dem ju ändå på nåt vis". Lite som i "Alla älskar Raymond". Jag avskyr Raymond och nej, det är inte roligt. 

Jag tycker Modern Family ändå gör ett försök att vidga ramarna för karaktärernas egenskaper, men inte riktigt lyckas. Mestadels kan man väl se det som att de har försökt göra något nytt och "fördomsfritt" men samtidigt suttit alldeles för djupt i sina egna/tv-branschens fördomar för att verkligen kunna göra något nytt.

#1 För mig är de lite för trygga, intrycket de ger är väldigt asexuellt. Jag har sett serier där det homosexuella paret är mycket tydligare sexuella. Men överhuvudtaget så ger de uttryck för flera fördomar. Dock så håller jag med om att de försöker, de lyckas med konsttricket att göra framför allt Mitchells läggning något normalt. Det kommenteras inte så hårt på och de gör snygga kommentarer när det görs.

Jo, Phil framställs verkligen som dum. Luke framställs också som en rätt korkad kille trots att han har en supersmart storasyster.

Bechdel-testet är ju ingen rimlig indikation för att en serie eller film är förtryckande. En serie eller film kan mycket väl vara kvinnofrämjande utan att två kvinnliga karaktärer någonsin pratar om något som inte råkar röra en manlig karaktär i serien eller filmen.

#3 Nu var det ju inte Bechdel-testet jag pratade om. Jag pratar om hur olika grupper representeras i media. Jag har inte ens nämnt Bechdel-testet i det här sammanhanget.

#4

Du nuddar vid ämnet i #0. 

"Å andra sidan så finns det tillfällen då två kvinnor talar med varandra utan att det handlar om män."

#5 Eftersom det är en av flera indikationer. Jag är väl medveten om att Bechdel-testet inte garanterar bra kvinnoporträtt. Men det kan användas för att mäta tendenser i serier och filmer över tid. Att då få filmer klarar av att ha mer än en enda kvinna i hela filmen är fortfarande uppseendeväckande.

Det är dock inte Bechdel-testet som den här tråden handlar om. Jag har tagit den i beaktande när jag har tittat närmare på representationen i några tv-serier. Serien ifråga är överhuvudtaget normbrytande och jag tyckte överlag om den, i sammanhanget var det relevant att använda Bechdel som en del av min totala överblick.

Vilket är allt jag tänker diskutera kring Bechdel i den här tråden. I den här tråden är ämnet representation, något som kan innebära många olika saker. Det är inte ens begränsat till kvinnor. Det handlar om alla grupper. Så om du vill diskutera Bechdel-testet är du välkommen att starta en helt ny tråd som tar upp ämnet.