"Bli på tjocken" finns ju också.

#1 Precis, det är ju inte heller särskilt smickrande mot gravida kvinnor.

Jag är så glad att ingen främling kom fram och kände mig på magen! Dom hade fått en käftsmäll, mina vänner och familj fick känna och för det mesta frågade dom innan. Har dock hört och läst om flera som blivit utsatta för folk som tar sig friheten att klappa på magen, och dom har känt sig helt förnedrade av detta.

För att inte tala om hur folk anser sig ha rätt att yttra sig om hur många barn kvinnor skaffar, eller inte skaffar. Eller i vilken ålder kvinnan är (för ung/ mitt i karriären/ för gammal).

"Nu har du ju ett barn, ska du inte ha ett till så det får sällskap?"

"Tänker du befolka världen själv, eller?"

"Du kommer att ångra dig om du inte skaffar barn"

"Du har ju redan två, är det här ett litet misstag eller?"

"Var det planerat?"

Och vilket tjat om hur det går! Och hur man mår osv. Redan innan min dotter var född började tjatet om syskon och "Det hade ju varit bra med tvillingar för då får du ju två på en gång"

#3 Nu har jag aldrig vart gravid själv men jag har två äldre systrar som har ett varsitt barn plus ett på väg. Och de har berättat att folk kan få för sig att klappa på magen. Även när det var en släkting så kändes det som ett övertramp eftersom de inte frågade först.

Jag har heller aldrig varit gravid men om/när jag blir det så kommer jag bli sur om någon tar mig på magen utan att fråga om de inte är sambon eller mina närmaste. Skulle nog antagligen fråga vad tusan människan tar på min mage för.

#7 Det märkliga är ju hur socialt accepterat det är att känna på gravida kvinnors magar. Som om det skulle vara skillnad från att känna en icke-gravid kvinna på magen.

Jag har aldrig råkat ut för något av det. Beror det kanske på var man bor?

Mycket som spelar in skulle jag tro. Vilka människor man möter och vilken generation de tillhör. Det verkar som att det är främst äldre generationer som gör så.

Om en främling klappar mig på magen kommer jag klappa tillbaka på den personens mage och fråga om det kändes mysigt att få sitt personliga utrymme inkräktat. Släktingarna har inte rört min mage, tack och lov, det känns väldigt privat, nästan som att bli tafsad på rumpan. Närmsta, närmsta vännerna gör det dock och det är lugnt eftersom jag inte skulle ta illa vid mig var de än tafsade, höll jag på att säga 😃 Sambon är där och klappar och pussar hela tiden, som sig bör.

Har också reagerat på att många av uttrycken är nedlåtande.

Det värsta hittills, var när en killkompis blev sur för att jag ska ha barn och vägrade säga grattis. Det visade sig sedan att han haft en bild av mig som något slags erotiskt, eteriskt väsen och att jag blev mamma passade inte alls in i den bilden… Nu är vi inte vänner längre.

Jag tycker det är obehagligt om någon tar i mig alls, men när dom kommer fram och tar på min mage så känner jag inget konstigt alls. Det är ju pga det magiska under som ligger där i. Den magi och utstrålning och dom osynliga röda små hjärtan som gör att folk vill ta del. Tycker mest det är gulligt att andra tycker det är lika gulligt med min mage som jag själv känner.

Men undrar lite, ni reagerar på att folk tar på magen. Men jag tycker det är oerhört äckligt när folk stirrar på mig, tar i mina armar, tar i mitt hår/huvud och än mer jobbigt tycker jag det är när man ska behöva ta folk i handen. Där är dessutom oartigt att säga nej och man anses som konstig. Att säga nej om sin egna mage känns inte det minsta konstigt eller skrämmande i min värld, självklart är det jag som bestämmer vilka som rör min mage. Hittills har det inte varit några främmande, det är släkt, vänner och bekanta som tar i magen och det gör mig ingenting alls för jag känner inte att min integritet hotas. Jag reagerar nog mer på att folk ska hålla på och ta i mig till höger och vänster över lag, snarare än att folk tar i just magen. 

Men visst finns det tråkigt uttryck för gravid, dock kan jag inte komma på så många.

#12 Jag är ganska okej i att folk tar i mig överlag, så länge jag slipper ta i dem tillbaka! Främlingar vill jag förstås hålla borta från min kropp i allmänhet men vad gäller släkt och vänner är det ingen fara med fysisk närhet.

Jag tror att skillnaden för mig vad gäller magen är att den är så laddad. Har aldrig känt mig så kvinnlig, så sexuellt kraftfull, så medveten om min fysiska kvinnokropp som jag gör nu. För mig är min gravidmage så nära knuten till min awesome, fantastiska livmoder, mina stora, vackra, mjölkproducerande bröst och inte minst till den befruktning som ledde fram till graviditeten, att det känns som en superintim del av min kropp.

Jag visar gärna upp den, på samma sätt som jag gärna visar upp resten av min sexualitet med hjälp av snygga kläder, men att folk håller på att röra den slipper jag gärna. 🙂

#13 Känner nog också igen den där laddningen. Och för mig gör det att jag känner mig som superwoman och jag bestämmer allt! Har full kontroll över min kropp och jag är jätteimpad av när folk kommer fram och gör sig små för mig och jag känner mig som "den stora starka som bestämmer" istället för när folk i vanliga fall tar i mig och då klappa mig på huvudet, smeker mitt hår eller på annat sätt får mig att känna mig liten, förminskad i värde osv.

#14 Kan förstå den reaktionen! Jag känner likadant mentalt, har blivit bättre på att ta plats och stå på mig, det är hur häftigt som helst. Men just min kropp vill jag fortfarande ha för mig själv 😛

#12 Fast graviditet är ju inget magiskt under iofs.

#16 Vad menar du? Klart att det är.

#16 Nej, det är varken magiskt eller ett under. Det är något helt normalt. Många kvinnor blir gravida och föder barn runt om i världen.

#18 Klart att det är ett under ;P Absolut ingen självklarhet att få bli gravid, även om det är många som lyckas så betyder det inte att det är vardag och absolut inte att det är en självklarhet (få som lyckas på första försöket, många jobbar länge för att lyckas och vissa lyckas aldrig). Ja det är inget onormalt, men det är inte särskilt normalt för mig att vara gravid. Har visserligen varit gravid i 5 mån, men det är första gången i hela mitt liv och kanske en gång av enbart 1 eller 2 ggr som det alls kommer att hända i mitt liv. Dessutom är det verkligen något speciellt. Det ligger en liten liten människa inuti mig och den håller på och växer och utvecklas. Riktig magi! 

Även innan jag blev gravid så ansåg jag att andras graviditeter var ett under, något magiskt. Det är ett liv som skapas. En ny människa som blir till. Det är något stort och något fantastiskt. Och om man tittar på en gravid människa så brukar det allt som oftast stråla lite extra om henne. Hon bär på en skatt.

Att bära ett barn är för många livets stora uppgift. Livets stora mening. Vi är programmerade att föröka oss, så det är inte konstigt att många upplever det som livets mening. Att vara med och föda fram en ny generation är något som är viktigt för människan. Så det är inte konstigt att vi ser det som en stor sak.

Eller så är man som jag och inte vill ha några barn alls trots att jag är kvinna. Men givetvis är det något speciellt med ett liv som blir till. Det är trots allt inte som i The Sims.

Att det för många är viktigt att få barn betyder inte att det är ett under eller magi att någon blir gravid eller föder barn. Det är något naturligt helt enkelt. Varför kan man inte nöja sig med det? Varför måste saker vara under eller magiska för att de ska vara speciella för en själv?

#21 Självklart. Det var därför jag skrev att det "är för många livets stora uppgift", för självklart är det inte för alla ;P Men som du skriver, så är det ju ändå något stort när ett barn blir till.