Ja du, och sen när man säger "jag vill ha ett friskt barn" som svar, ja då kommer kommentaren "ja man kan ju köpa neutrala kläder till en början till man vet". Ehm, neutrala? Jag köper väl kläder och saker jag tycker är fina, inte saker eller kläder som passar just en pojke eller en flicka! Jag blir så frustrerad varje gång. Allt måste inte vara vitt, svart och grått tills man vet vad det blir. Och sen när man vet vad det blir så måste det definitivt inte vara bara rosa eller blått. Fattar inte varför just kläder är något som alltid kommer upp på tal när man säger att man inte vet vad det är för kön, det spelar väl absolut ingen som helst roll vad man har för kläder på barnet. Så länge man själv tycker det är fint.

Oj! Trodde mammor som du existerade! 😃 Hejja dig!
Förstår helt att du blir irriterad, men tycker du hellre snällt ska förklara vad du tycker, kanske de ändrar åsikt?

Att kunna också ge barnet en chans själv också, att barnet faktiskt får kunna bestämma själv vad den gillar att leka med/ha så sig osv.

Kommer ihåg själv när jag var liten, kanske 5-6 år. Allt jag önskade mig i julklapp var en helikopter eller bil att leka med. Fick dockor, hästar och ett piano. ;)

#2 Det tråkiga är att folk fattar inte när man förklarar. Jag har förklarat lugnt och fint för svärmor, sambons farmor, sambons farbror med flickvän, och alla andra möjliga och omöjliga människor. Men folk kan inte öppna upp sitt tankesätt så enkelt. Man kan ju hoppas att dom stöter på fler som tillslut gör att dom tänker om. Kanske tänker dom om också när dom ser mer hur jag och sambon tar hand om vårt barn. Men över lag märker man att folk inte fattar.

Min mamma och pappa är dock helt annorlunda.

#1 Ja, det där med de neutrala kläderna får jag också höra. Hela tiden. Sedan när hade kläder könsorgan från första början? Var någonstans gömmer sig äggstockarna i en klänning? Där har min mamma fortfarande en liten bit att gå, men hon gör verkligen sitt bästa för att programmera om: "Ja, den där passar ju fint oavsett vad det blir… eller nej, så ska jag ju inte tänka. Den var ju fin, menar jag!" Jag har tränat henne väl 😃 Och hon är en duktig elev.

Jag har köpt en hel del kläder vid det här laget utan en tanke på vad barnet har mellan benen. Har hittat mängder av ljuvliga grejer fastän jag inte vet, utan några som helst problem…

#2 Tack! Det är en jättefin att man ska förklara sig varje gång, och det gör jag också ibland, med de personer som kommer spela någon form av roll i barnets liv! Där det är viktigt för just mitt barns skull.

Men tyvärr får man inte de här kommentarerna med en frekvens som gör det rimligt att ta diskussionen varenda gång. Vi snackar inte att frågan kommer varannan vecka, utan så fort man pratar om graviditeten eller någon ser att man är gravid - det vill säga varenda dag. Ofta vid tillfällen då det inte är lämpligt att dra upp en diskussion: på bussen, kafferasten i skolan, i affären… Lönlöst!

#3 Det med. Många fattar helt enkelt inte och det är jättetråkigt. Är bara supertacksam för att våra föräldrar inte ifrågasätter våra åsikter och tankar, och att de flesta i släkten är med på noterna. Men försök förklara för din 75-åriga farmor, som just utbrustit: "Åhh, så roligt, visst hoppas ni väl att det blir en liten, liten flickedocka?! Du vaaaar ju så vacker när du var liten!" En del strider varken vill eller kan man ta. Då är det mycket, mycket lättare att le artigt och säga "Vi hoppas på att det blir ett friskt barn, könet spelar ingen roll för oss!"

#4 Min mamma har inga sådana problem alls, det är hon som tränat mig väl =) Samma med pappa, hör ytterst sällan något från honom gällande kön. Sambons föräldrar (framförallt mamma, pappa verkar mer chill) har dock bubblat fram diverse konstiga kommentarer.

Har också hittat massa fina kläder och helt ärligt så köper jag sånt som jag tycker är fint, och det hade jag köpt även om jag visste vilket kön det blir. 

Håller med om att frekvensen blir olidlig till slut. Främst då när man började gå ut med det, när folk fortfarande för första gången fick reda på det. Då orkade man bara inte. Nu lugnar det sig lite så nu är det mest klumpiga kommentarer lite då och då. Men inte alltid man orkar ta det ändå, speciellt inte med alla hormoner och allt.

#6 Vad skönt! Min svärfar är helchill med det där, han är verkligen ett barn av sin (hippie)tid och har en feministisk syn på världen även om han nog aldrig skulle kalla sig just feminist. Mamma däremot… Hon kommer nog från en rätt förtryckt bakgrund och det har speglats väldigt mycket i hennes kvinnosyn. Det är tråkigt, men det är å andra sidan aldrig försent att "omvända" någon. Speciellt inte en person som mer än gärna vill bli omvänd.

Vi har ju inte presenterat vår graviditet personligen för speciellt många utan de flesta fick veta genom Facebook så hos oss har alla inte hunnit fråga än. Tyvärr.

Jag blir så anti också, att det säkert slutar med att jag knappt vill avslöja könet på barnet när det väl är fött. Till den nivån kommer jag aldrig att gå, men jag kommer nog vilja.

#7 Jo problemet är ju när man har folk runt sig som inte vill omvändas eller ens förstår att man kan omvändas.

Vi har väl inte heller presenterat graviditeten personligen för mer än släkt och närmaste vänner som ju alla kommenterat. Sen när man dumpat RUL-bilden på FB så vet alla om det, och då när man träffas så blir det ju såklart återigen en våg med alla dessa frågor. Men nu har det lugnat sig lite igen. Men så fort man träffar "nya" som man inte pratat med om graviditeten än så kommer det såklart upp.

Jag går också och känner så, tänk om man bara kunde låta bli att avslöja könet, så får barnet själv berätta sen när det kan ><. Nä, så kan man väl inte göra, men känner så ibland. Att jag vill inte ha könsindelade saker och jag vet att jag kommer att få det oavsett vilket könet blir.

Jag stör mig oxå oerhört mycker på att små bebisar ska hetsas in i en könsroll så snabbt det bara går men jag har ändå en viss förståelse för att just frågan " Vet ni vad det är för kön?" kommer upp så ofta. 

Man vill ju nämligen verka intresserad när någon berättar att de väntar barn och då är att fråga efter kön en lätt sak att ta till. Man kan ju inte gärna fråga om den gravida vet vad barnet har för hobby eller liknande. Många vill inte heller fråga om hälsan, varken barnets eller moderns efetrsom det kan vara en känslig fråga, om något är på tok. 

Så jag tror att det väldigt ofta är någon folk kläcker ur sig i ett försök att vara artigt intresserade av ens graviditet och är därmed mer ett tecken på dålig fantasi än på inskränkthet.

#8 Det är ett gissel.

#9 Det är ändå en värdelös fråga eftersom den trycker in både förälder och barn i något slags genustänkande. Det är konstigt också för det är bara jag som får just den frågan. "Åååhh, vad myyyysigt, vet ni vad det blir?" låter det när man frågar mig, gärna med en kommentar på att jag kommer bli såååå tjock om det är en tjej som frågar… När man frågar pappan låter det "Åh, fasiken vad kul, grattis! Hur känns det? När kommer den? Du måste vara stolt! Mår [Praefatio] bra?" När jag nämner ultraljudet frågar man om vi vill ta reda på könet, när pappan nämner det frågar folk om det ska bli kul att se pyret osv. Så oerhört uppdelat.

Jag fattar att man kan ha dålig fantasi men det finns standardfrågor som är sååå mycket bättre. "När kommer barnet?" eller "Hur långt gången är du?" eller för all del "Hur känns det?" är jättefina jag-vill-vara-artigt-intresserad-men-känner-dig-inte-så-väl-frågor.

Enda anledningen till varför jag frågar om de vet vad för kön det blir är för att jag egentligen inte bryr mig, och måste hitta på något att fråga. Då blir det något vanligt, som att fråga om de vet vad för kön det blir.

Det kanske är fler som är som jag?

#9 Ja men en sak hade väl varit om det räckte med "nej, vi önskar ett friskt barn" som svar på frågan. Om då diskussionen tagit slut där (vilket den ibland, dock ytterst sällan gör) så hade det varit ett tecken på en sådan vanlig artighetsfras. Men när man hör att vidare kommentarer är direkt genusbetingade så skapar det frustration. Frågan i sig bryr jag mig nog inte så mycket om utan det är just diskussionen som alltid uppstår och hur otroligt inskränkta folk är i sitt genustänk. 

#10 Där slog du verkligen huvudet på spiken. Känner mig så otroligt särbehandlad. Sambon får så trevliga kommenterar och det låter så mysigt. Men jag får så konstiga kommentarer om vikt, storlek, tjock, tungt, och jag får alla dom här jobbiga idiotikommentarerna som tar upp jobbiga/svåra förlossningar, förlossningsskador osv. Har folk ett extremt behov av att skrämmas eller vad handlar det om?

#11 Några finns det som är som du, men dom flesta går då på vidare i kommentarerna och ska gå på om kläder, saker osv. Som om det är så otroligt viktigt att veta vad det är som ligger där inne för annars kan man inte förbereda något. Man kan inte inreda rummet, köpa saker och "kläderna går ju iof att köpa neutrala" (svart/vitt/grått). Så jo, det finns ett grovt genustänk som för många är viktigt att ta upp. Dom flesta sådana kommentarer man får handlar knappast om att ha något att fråga om.

#11 Tja, jag har ingen aning, jag har aldrig upplevt det själv.

#12 Att vara gravid och även få ett barn är en så stor upplevelse. Det är så lätt att det triggar igång en massa tankar och minnen som man vill dela med sig. Det är inte meningen att skrämmas eller ta över, men visst kan det bli för mycket.  Det kan vara svårt att förstå att bland det störta och kanske värsta man varit med om inte är speciellt intressant för en annan kvinna som precis har det framför sig.

Det som är så sjukt är att vi är mer könsstereotypa när det kommer till barn än till vuxna. En kvinna kan ha manliga kläder, och en man en rosa skjorta (det är mer begränsat för män men) men gud förbjude att pojkar skulle ha något annat än traktorer på tröjorna för att mamma och pappa behöver visa att det är en pojke och rosa och prickigt om det råkar vara en flicka.

Fast det börjar ändras mer och mer nu när 80-talisterna blir föräldrar tycker jag :)

Jag förstår inte heller varför folk har så svårt för det här med att man inte ser på barnet vad det har för kön. Det är ju därför föräldrar klär sina barn i könsindelade kläder, för att dom blir upprörda när främmande inte ser vad det är för kön.

Jag har en hund som ser väldigt söt ut, alla tror att han är en hon. Men vad gör det? Jag förklarar bara att det är en han så vet ju folk det. Sen finns det ju dom som fortsätter att säga fel, men vad gör det? Varför är det så viktigt att veta vilket kön en individ tillhör?

Sen brukar det där synas med tiden ändå ;P

#15 Ja, vi är oftast mer förlåtande mot vuxna i det sammanhanget. Jag tror att det hänger ihop med det #16 skriver, att barn ju kan se helt könsneutrala ut om man inte "kodar dem". Och hujeda mig, så kan man ju inte ha det 😛 Vuxna har oftast ju åtminstone vett nog att ha bröst, adamsäpple, höfter, skäggväxt…

#16 Visst är det tokigt. Har också en hanhund som jämt uppfattas som tik, delvis för att han är liten för rasen och väldigt söt och delvis för att han har ett ryskt namn som slutar på a. Jag förstår inte alls problemet i att svara "Visst är han!" när någon piper "Åh, vad söööt hon är!" och kommer knappast ta illa upp med barnet heller.

Tänker inte undvika frågan om kön när barnet väl är fött, det är lite för hardcore för mig, men folk får fråga rakt ut om de vill veta. "Vad är det?" kommer besvaras med "Ett barn." "Vad är det för sort?" kommer besvaras typ "….ett svenskt/friskt/sovande/hungrigt barn?" medan "Är det en pojke eller flicka/Vad är det för kön?" kommer besvaras korrekt. Det är förhoppningsvis tillräckligt för att få någon att tänka efer i alla fall…

#17 Kommer inte heller att undvika att svara på frågan om kön när barnet är fött. Det förstår jag inte anledningen till ens. Då vet man ju könet och barnet har ju trots allt ett kön, det är ju inte könlöst.

Jag blev oxå extremt störd av den frågan eftersom det i min värld var totalt ointressant, en icke fråga.

Jag brukade slippa fler frågor när jag svarade: En hermafrodit.

#19. Undrar vad reaktionen skulle bli om en svarade: "jag vet inte ännu, barnet har inte bestämt sig".

#20 Det borde fungera lika bra, eller bättre.

Jag kan också tycka att det kan vara svårt att veta vad man ska säga när någon berättar om en graviditet, men min standardfras är "har ni några namn ni tycker om?" istället för "vad är det för kön?". Då kan föräldrarna själva bestämma om de vill dela med sig av kön eller inte. Dessutom är jag inte ett dugg intresserad av vilket kön deras barn har, namn är iallafall lite mer intressant.

Vi kommer antagligen inte heller ta reda på kön när vi väntar barn. Det är inte heller något "man gör" i min familj, ingen har gjort det hittills i någon generation.