Utdrag ur en av böckerna jag håller på att skriva. Följande är ur kapitel 3 från "Mystreda" (boken heter så). Bara för skojs skull. Allt kan inte vara allvarligt jämnt.

_________________________________________

Dörrarna slogs upp och Kirian stegade in.  Scientisterna och de båda männen vände sig förvånat om. Kaptenen rynkade på ögonbrynen, Anderian höjde på dem. Hon styrde stegen målmedvetet mot dem båda.
 ”Jag vet var Eldens Pärla finns!” tillkännagav hon.
Scientisterna började skratta, först bara ett par stycken, sedan föll ett par stycken in tills hela salen var fylld av skratt. Kirian rörde inte en min.
 ”Den finns i Lunaticaskogen.” fortsatte hon. Skratten tystnade tvärt.
 ”Lilla vän, varför tror du det?” frågade kaptenen vänligt.
 ”I natt drömde Jehster en dröm om en stor skog där det inte gick att se slätten. Han minns tydligt att han såg Pärlan i drömmen.” svarade hon.
 ”Men det skulle kunna vara var som helst!” sade kaptenen, några började skratta igen. Anderian hade inte skrattat någon gång hittills, han var alltför väl medveten om bredden på Kirian kunskaper.
 ”Han mindes också att månarna på himlen varken var fulla eller skäror utan tomma cirklar. Den enda plats där detta fenomen förekommer är i Lunatica!” sade hon.
Nu blev det tvärtyst. Ingen vågade säga något. Vissa såg på varandra lite osäkert. Kaptenen var den som först bröt tystnaden.
 ”Lilla vän, tror du inte vi skulle få rapporter om det brann i en skog?” frågade han lite överlägset.
 ”Inte om skogen i fråga är Lunatica! Ingen människa bor i dess närhet!” svarade hon och blängde på kaptenen. En scientist harklade sig och tog till orda.
 ”Jehster kanske tänker för mycket på Pärlorna?” sade han. ”Han kan ha varit där och blandat ihop allting tills det blev en konstig dröm som fick honom att se omen överallt.”
Kaptenen nickade instämmande.
 ”Det skulle faktiskt inte vara så konstig, Kirian. Han är säkert trött från pressen och därför drömt så konstigt!” sade han.
 ”Han har aldrig varit där”, sade Anderian tyst.