Privilegierat ignorans
"Om man inte upplevt det själv så vet man inte hur det är", brukar det ju gärna hetta när man diskuterar olika frågor. Det handla om allt från att uppleva rasism till att leva med en sjukdom. Till visst del stämmer det ju. För den som själv inte har vart om något är det givetvis svårt att föreställa sig hur det känns. Men omöjligt är det ju inte. Eftersom de flesta människor är utrustade med empatisk förmåga så kan vi tänka oss in i en annans situation.
Sedan finns det grupper av människor som har privilegiet att kunna blunda fullkomligt för andras situation. Majoritetsgrupper kan ignorera minoritetsgrupperna. Översittarna kan ignorera de förtryckta. De privilegierade kan ignorera de underprivilegierade.
Tills de drabbar dem själva det vilja säga.
En vanlig orsak till att män gör en kovändning och plötsligt blir feminister är att de får en dotter. Inte att de får en flickvän/sambo/fru utan när de får en dotter. Plötsligt så får de syn på alla normer och strukturer som drabbar och en dag kommer att drabba deras dotter. (Det finns givetvis många män som blir feminister ändå och många män som får döttrar blir inte feminister.)
Som dessutom bara gäller när det är en dotter som föds. Inte om det är en son. Så hur kunde de ignorera allting? Samhället förändrar sig inte för att man får barn, även om samhället kan förändra sig när man får barn. Så vad är orsaken?
Svaret är enkelt. Män, särskilt vita män, är en privilegierad grupp. De har med stor sannolikhet aldrig upplevt resultaten av att vara underprivilegierad. Eftersom det inte drabbat dem så har de haft valet att kunna strunta i det. Ett val som kvinnor inte har. Var än en kvinna står i förhållande till feminism så har hon garanterat blivit påverkad av att vara underprivilegierad. Om hon är medveten om saken eller inte är en annan fråga.
Så de flesta män struntar i att det finns en obalans mellan könen. Tills de själv får en dotter. Då kan de inte längre strunta i saken. För de har plötsligt nåt en punkt där det drabbar dem själva.
//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här
#0 "Så de flesta män struntar i att det finns en obalans mellan könen. Tills de själv får en dotter."
Vänta nu, "de flesta"? 🤔 Överdriver du inte det här fenomenet ganska rejält nu?
"Då kan de inte längre strunta i saken. För de har plötsligt nåt en punkt där det drabbar dem själva."
Det där är en otroligt illvillig tolkning måste jag säga. Exempel på mer välvilliga tolkningar är att byta ut "struntar i" mot "uppmärksammar inte" eller "medger inte", eller att byta ut "drabbar dem själva" mot "drabbar någon de älskar" (det är dessutom vettigare, för det drabbar ju inte dem själva).
Om det finns en massomvändning bland nyblivna fäder (vilket jag misstänker att du grundar helt på ett par enskilda fall du hört talas om) så skulle jag gissa att det beror på att könsrollerna blir så vansinnigt synliga när man får barn.
Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism
#1 Du vet, jag skulle uppskatta om du kunde sluta bryta ut enskilda meningar ur mina resonemang och sedan argumentera mot dem. Två meningar representerar inte mitt resonemang överhuvudtaget och är väldigt dålig stil i en diskussion. Jag för ett relativt brett resonemang och förklarar mina tankar vilket du ignorerar när du väljer ut två åtskilda meningar.
Faktum är att jag skulle vilja att du slutade göra så alls, inte bara mot mig utan även mot andra på sajten. Du skapar en motsättning och argumentation som inte finns. Det finns ingen orsak att göra halmgubbar på det sättet.
Antingen argumenterar du mot hela argumenten och resonemanget eller så kommer inte jag diskutera med dig. Alls.
//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här
#2 Jag citerar bara för att visa tydligt vad jag syftar på. Gör man inte det får man ofta missförstånd istället.
Jag citerade just de bitarna eftersom det var dem jag inte höll med om. Ifall du anser att de från början var illa valda så är det inte mer med den saken, du säger ju liknande saker innan fast utan så olyckliga ordval.
Jag tycker man kan diskutera både helhet och enskilda detaljer. Jag ser ingen anledning att helt bortse från enstaka felaktigheter bara för att se till helheten. Rör det sig bara om att man skrivit lite förhastat går det oftast lätt att reda ut (om man inte startar sidospår med anklagelser om dålig diskussionsstil).
.
Angående helheten, du talar om det här som om det vore något väldigt vanligt. Är det verkligen det? Jag tänker mig att det är en av många anledningar till att människor (säkert även kvinnor) blir feminister, och en anledning lika god som någon.
När du kategoriskt anklagar den sortens nyblivna feminister för att tidigare ha blundat för andras situation och så vidare, är det verkligen rättvist? Jag kan tänka mig att de uppfattar det som dubbel bestraffning.
Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism
Starta ny diskussion