Nu är ju inte jag en kvinna så därför kan jag bara skriva vad tjejerna/kvinnorna i min närhet tycker. Vi diskuterar feminism ganska frekvent.

De väljer att distansera sig från feminism då extremfeminism har fått mycket uppmärksamhet i media och internet. T.ex kvinnor med många följare på t.ex twitter som skriver att de önskar att de hade en machete och kunde hugga ihjäl alla män, att deras bästa drömmar har varit då de drömt att de avlivade alla män eller bara så enkelt att de hatar män.

Det är inte vad feminism handlar om, och de kvinnor som kämpade för frihet, rösträtt etc… hade vänt sig i graven om de sätt vad de sysslar med. 

Också när media drar upp åsikter som att vissa vill ha omskolning för män, manskatt och såna skumma grejer gör att många kvinnor blir avskräckta från allt vad feminism innebär.

De få feminister jag har diskuterat med verkar även tro att män kan få alla jobb de vill ha, har megalöner, kan kring gå lagar, gå ute ensamma i mörker utan att oroa sig, är immuna mot misshandel, mord, rån, våldtäkter etc… Men så är det verkligen inte.

Och ingen kvinna som jag känner har mindre lön än sina manliga kollegor. Iallafall inte här vi bor. Så jag tror att det hade behövts t.ex föreläsningar i skolor så att människor får höra vad feminism verkligen går ut på, och kan pusha bort alla extrimister. Och få höra att feminism inte innebär hat mot alla män. Då hade både fler kvinnor OCH män fått upp ögonen för feminism.

Feminismen känns som att kvinnor mer och ska ta över makten över männen, det känns som att det är målet med feminism och det är inte heller rätt. Varför inte bara nöja sig med är nu, är allt verkligen så fel? Är det så orättvist fördelat mellan könen i sverige… ne jag tycker inte det. Jag som inte är feminist tycker bara att det är massa gnäll och feminister känns bara som en hög bittra typer i mina ögon och förmodligen i många andras så jag tycker inte alls att det är konstigt att folk vänder ryggen till.

Ja, okunnig hatpropaganda mot feminism är säkert en stor orsak. Som inte blir bättre av att det finns ett marginellt fåtal osympatiska feminister, som givetvis är de som är tacksammast att lyfta fram när man har den agendan.

Bortskämdhet och okunnighet är väl tyvärr ett annat svar. Samma sak som att arbetarrörelsen har lyckats så bra att arbetarnas barn har blivit borgare. Man tar friheten för så given att det blir mer spännande med något annat, samtidigt som man bygger hela sitt liv på den utan att veta om det.

#1 Alla former av extremism är ett problem, det är inget snack om saken. Jag tror att det största problemet feminismen dras med är just okunskap. Kombinerat med historielöshet och ointresse att ta reda på något själv så köper många de extrema attityderna. Utan att se vad som finns innanför extremismen.
Ser man till skolan så får eleverna inte lära sig något om kvinnokampen och samhällskunskapen nämner sällan feminism som ideologi. Det är väldigt olyckligt. Men även utanför skolan så skulle människor kunna lära sig mer om de bara ville. Wikipedia kan visserligen vara tveksamt med det är en bra första källa att gå till om man vill veta mera om de olika feministiska inriktningarna.

#2 Om det inte fanns något att kämpa för så skulle ingen föra kampen. Jag önskar att du hade rätt och Sverige redan var jämställt. Tyvärr är så inte fallet. Det finns både statistik och forskning som gör detta uppenbart. Vi har kommit långt men vi inte i närheten av att vara framme.
Bara så sent som för ett år sedan friades sex killar från gruppvåldtäkt eftersom det inte stod bortom allt tvivel att tjejen inte hade vart med på det. Trots att varje tänkande människa kan förstå hur osannolikt det var.
Kvinnor som syns i offentligheten utsätts för hot om våld och våldtäkt. En ung kvinna fick klänningen uppdragen på krogen på grund av ett vad mellan ett killgäng. Istället för att få stöd blev hon påhoppad. Hon hade haft "fel" kläder på sig och fick skylla sig själv.
Varje år dödas en kvinna av en man hon lever eller levt med. I Sverige.
En sexuellt aktiv kvinna är en slampa men en kvinna som håller på sig är pryd.

Jag skulle kunna skriva en jättelång lista, jag skulle kunna gå från att tala om mycket konkreta saker till att beskriva normer och strukturer som tvingar in män och kvinnor i rigida mönster. Jag skulle kunna diskutera hur vi könar uppfostran och hur vi har könskodat visa uttryck och utseenden till det ena eller andra könet. Med hjälp av SCBs jämställdhetspraktika skulle jag kunna dra fram en massa statistik. Jag skulle kunna referera till mängder med forskning inom genus.

Det finns nog inte en feminism som tycker om kampen. Det är en kamp som man önskar ska en dag ta slut. När man ser vad feminister möter för sin kamp så kan man fråga sig; Om inte kampen var verklig, vem skulle stå ut med vad som kommer av den?

#4 Nu är du ju inne på det där jäkla snacket om kvinnor! Man kan inte se till statistiken då jäkligt få män vågar söka hjälp när de utsätts för våld utav kvinnor och det är ju fruktansvärt det med. Ändå tjatar du bara om hur synd det är om kvinnorna. Män utsätts också för hot våld och våldtäkt. Det här stör mig så jäkla mycket, feminister säger att dom kämpar för jämdstäldhet men när argumenten kommer fram så handlar det aldrig om män och deras rättigheter vilket är jäkligt konstigt

#5 Män är givetvis också påverkade i hög grad av patriarkala normer och strukturer. Jag räknade inte upp allt som tyder på att det finns en obalans och jag förnekar på intet vis att män inte blir drabbade. Däremot är det viktigt att komma ihåg orsaken till att rörelsen kallas för just feminism.
Överlag är kvinnor missgynnade i förhållande till män och maktobalansen som råder mellan könen är till männens fördel.

Jag har faktiskt just ikväll gjort trådar om just manliga feminister. Du kanske ska läsa dem?

Män drabbas av manlighetsnormer som begränsar dem. Det är det få feminister som förnekar och de allra flesta feminister vill se en upplösning av de normer som binder både kvinnor och män. Den tredje vågens feminism är i hög grad existentiell och handlar mer om att upplösa rådande könsnormer helt.

Däremot ska jag rätta dig på en sak. Män blir också utsatta för hot om våld. De blir också utsatta för våld. Däremot blir män inte utsatta för hot om våldtäkt och andra sexuella hot när de syns i media. Mekanismerna bakom våldtäkt mot kvinnor och våldtäkt mot män ser inte likadana ut.
Vare sig det gäller våld mot kvinnor eller våld mot män så är majoriteten av förövarna män. Majoriteten av alla som våldtar är män.
Givetvis drabbas också män. Men den som försöker påstå att det ligger på samma nivå som för kvinnor, ljuger.

#6 kvinnor är ju inte bättre än män om kvinnor var av naturen lika starka som män så skulle det nog finnas lika många kvinnor som våldtog. Kan det vara därför statistiken ser så olika ut, för att mannen är av naturen starkare

Ingen har sagt att kvinnor är bättre än män. Och det spelar heller ingen roll. Den yttre verkligheten ser ut som den gör oavsett hur det ligger till med det.

Radikala feminister har inget intresse av att förändra köns normer utan dem finns inget underlag för feminism som ideologi. Genom att påstå att skillnaderna är större än de är i verkligheten förstärks motsättningar.

#7 Män procducerar mer testosteron, vilket ökar muskelmassa, stimulerar hårväxt och ökar agressivitet. Sen har traditionella könsroller spelat en viss roll; kvinnor är "snälla och blida", män är "starka och kapabla". Vilket givetvis är helt åt h*vete fel.

#0 Feministhatare har funnit så länge feminismen gjort det. Även de som åtnjutit fördelarna av det som "de rabiata feministfittorna" slagits för tar sig frihet att spotta på dem. Men tack vare den rörelsen har kvinnor nu rätt till sin egen kropp, har en lag som förbjuder hustrumisshandel och mycket annat. I och med feminismen och allt prat om jämlikhet har nu män lagstadgad rätt till att få vara hemma med sitt barn och det är inte lika självklart att kvinnan ska få vårdnaden vid en eventuell tvist och annat som är under utveckling.

Som jag ser det är det hela under utveckling(som nämnts ovan), och för varje generation blir det bättre, met tar ett par decennier innan det klart och tydligt kan sägas ha förändrats ordentligt.

Varför folk är så anti tror jag till viss del kommer av att en del är rädda att bli kallad något så negativt betingat och "extremt" som feminist, andra ogillar att "manshatare" tar sig friheten att företräda det som egentligen är en frihetsrörelse för alla, och några kanske gillar saker som det är och tycker feminismen är överflödig. Svårt att säga egentligen.   

Dock är f! helt fel ute enligt mig med sin mansskatt och vad mer för underliga saker de hade föreslagit. 🤓

#11: vad beträffar mansskatt och "mer underliga saker" kan det vara juste att först gå till källorna och sedan tänka efter innan man instämmer i hatkören. Bara i min första googleträff nyss (http://www.sydsvenskan.se/sverige/schyman-vill-ha-mansskatt/) säger Schyman själv att det är fråga om kompensation för förmåner män som grupp redan har och att det viktiga är att de strukturella orättvisor det gäller kommer upp till bearbetning.

(Givetvis är hon också medveten om att gruppsaker alltid blir orättvisa mot vissa individer, det ska man vara makalöst dum för att inte begripa om man är såpass insatt i politik överhuvudtaget. Men det är ju inte unikt för feminismen utan gäller all politik. Orättvisor mot vissa individer är priset vi betalar för att ha samhällen större än att alla känner och litar på alla. Det vi kan göra är att försöka minimera dem. Men för att kunna göra det måste sådana här strukturella problem som "snopptillägg" och kvinnors ingrodda rädsla upp i ljuset.)

OT, men eftersom hatpropagandan har blivit den offentliga sanningen till och med bland många feminister tycker jag detta bör påpekas.

I övrigt håller jag med.

Eller kanske är det inte OT förresten. Propagandan mot FI (och liknande) är ju en anledning för många kvinnor att ta ställning mot feminism.

#12 Det känns ändå fel av FI att lägga på en skatt pga kön, det säger ju sig själv att det är diskriminering, vilket faktiskt tyvärr arbetar mot FI själva. En orättvisa för att jämna ut en annan orättvisa är kotraproduktivt. 

Som Schyman sa i artikeln är det fortfarande mycket våld mot kvinnor, men en skatt löser ju inte problemet. Istället borde man se till vad som orsakar det. Den som mår bra och har haft en våldsfri uppväxt slår inte, den som fått lära sig att respektera kvinnor som män gör också det, den som blivit uppfostrad att alla är lika brukar behandla folk därefter. 

Vad kan man då göra? Försöka se till att alla mår bra. Hur skulle man exempelvis kunna göra det? Mindre klasser i skolan, fokus på arbetsplatser att man ska trivas, och ur genustänk har jag ett förslag på något som folk brukar vråla högt av förfäran åt; gemensamma duschar. Om alla ser varandra nakna redan som små så blir kroppen avdramatiserad. Givetvis kommer nog vissa bete sig illa, men då får man som vuxen försöka förebygga det och kanske prata med föräldrarna. Sen att media är duktig på att dela ut komplex borde man nog också ta en närmare titt på.

Men ja, sånt här tar tid, och det har tagit oss årtionden att komma så långt vi är nu, och kommer ta flera decennier till innan nästa etapp kan sägas vara nådd. Information och diplomati, inte skatt, ändrar folks sätt att se.

Mitt syfte här är inte att försvara Schymans idéer utan att påpeka vikten av att vara rättvis och gå till källorna i stället för att tro på skitsnack.

Men ska jag ändå säga något om det du skriver ovan kan det väl bli

– att jag inte har uppfattat Schyman som bunden i de här frågorna; som jag skrev vill hon framför allt ta upp dem till diskussion (och komma fram till effektiva åtgärder, mindre viktigt vilka). Sedan är det uppenbarligen så att hennes språk, och hela FI:s, är för drastiskt och akademiskt för många nutida läsare – en brist som jag tror kan ha kostat FI flera procentenheter i valet. Men skilj språk från sakinnehåll.

– att även dold strukturell diskriminering är diskriminering; vore det inte så skulle vi inte behöva vare sig feminismen eller någon annan rörelse för social rättvisa.

– att de andra åtgärder du nämner inte behöver utesluta att man tar upp det strukturella och, som Schyman gör, ställer frågor som "hur skulle du reagera om det vore tvärtom?" eller "skulle du tycka att det vore rättvist att ens försöka kompensera för den diskriminering som redan äger rum? Om inte, varför?". 

Dessutom, som vanligt i politiken, finns det folk (även barn) som lever nu och inte har tid att vänta på en eventuell framtid då alla är mycket bättre människor. Vi måste alltså även parera för de brister vi faktiskt har.