Hur vore det om man inte generaliserade? För just nu låter det så.

Detta kändes nästan som att man drar alla 'svenska' kvinnor över en och samma kam? 🤔
Blir nästan lite stött faktiskt. 😕

#0  att sätta sig i offer rollen löser ingenting, jag håller fullständigt med. Vi är starkare än vi tror och behöver stötta och peppa varandra att hitta till vår egen styrka och fokusera på lösningar istället för att gräva i det som är/ har varit mindre bra.  

Sen är ju som sagt , inte alla feminister så som du beskriver.

När man uttrycker sig så som du gör ignorerar man de som inte har samma förutsättningar som en själv. Bara för att du kan och har möjlighet att ha ett jämställt hem betyder inte det att det är så för alla. Det har dykt upp trådar på iFokus där någon har bett om råd för hur hon ska göra för att få sin man att hjälpa till. För vad gör man om ens partner vägrar?

Det handlar inte om att göra människor till offer, det handlar om att inte alla människor är lika starka som en själv. Det handlar om att hjälpa de som är i behov av hjälp.
Fördelningen i hemmet är onekligen en privat fråga men som slagorden på 70-talet "Det privata är politiskt". Att du inte kan bli lagligt våldtagen av din man och att du inte får slå dina barn är ett resultat av de resonemanget. Dagens politik handlar inte om att lagstifta kring jämställd fördelning, det handlar att få föräldrar att dela på föräldraledigheten. Något som är extremt viktigt för kvinnors jämställdhet på sikt. Det är också viktigt för att ge kvinnor en vettig levnadsstandard när de går i pension. Att det inte blir mamman som går ner i deltid och tar all vab.
Det är när ett par får barn som risken för att arbetsfördelningen blir ojämn ökar.

När det gäller dagens feminism är fokus mycket mindre på direkt politiska åtgärder. Huvudfrågorna politiskt handlar främst om samtyckeslagstiftning och idén om att pappor ska ta ansvar för sina barn.
Utanför den konkreta politiken finns ett annat fokus som handlar om attityder och könsroller. Att bryta och förändra normer. Det handlar om att uppvärdera kvinnors arbete, erfarenheter och kunskaper. Att släppa in en mångfald av könsuttryck och att erkänna att skillnaderna mellan könen inte är så stor som normerna utmålat.

Att erkänna att det finns en maktobalans är inte att kalla sig för ett offer. Det är att se verkligheten så som den är och bestämma sig för att göra skillnad.

Den här artikeln kan också vara värt att ta i beaktande: http://www.aftonbladet.se/wendela/article20221892.ab

Vad skulle hända om männen slutade hävda sin rätt tilla att inte bara tjäna mer, slå mer, och konsumera mer, utan till och med avstod från att definiera hur kvinnor* bör agera i den feministiska kampen?

Jag skulle dessutom vilja fråga vad du menar med "anständighet". Det kan betyda väldigt olika säker beroende på kontexten.

Intressant också hur en man hävdar att det är kvinnans* ansvar att hävda sig själv(så länge don gör det på det sätt som mannen tycker verkar bäst).

Jag misstänker nättroll. Kontot skapades endast för att skriva det här inlägget.