Byt ord till slaveri
Ord gör stor skillnad för hur vi ser på saker och ting. Just därför är det så sjukt att vi valt att kalla tvångsgifte för tvångsgifte. Tvångsgifte låter inte alls lika illa som slaveri, eller slavhandel. Slavhandel stämmer mer in på vad det faktiskt handlar om. En kvinna säljs till en man av sin pappa. Han får pengar eller boskap för kvinnan. Den gifta kvinnan är därefter livegen och har ingen rätt till sin kropp eller sitt liv. I vissa länder får hon inte gå ut utan mannen, hon får inte klä sig som hon vill, hon måste tillfredställa honom sexuellt, han får slå henne, hon ska laga mat, städa, ta hand om barnen och serva honom. Varför i all världen kallar vi det inte för vad det är? Det är ett jädra slaveri vi pratar om, men eftersom det gäller kvinnor så avdramatiserar vi det och kallar det för något mindre extremt "tvångsgifte".
Händer även i Sverige idag. Något feministiska rörelser inte vågar ta i med tång. Skamligt är vad det är.
Avstängd från Feminism iFokus. Rätt nöjd med det.
Jag ska från denna dag, kalla det för slaveri.
Att kalla det slaveri är att förenkla problemet rejält, utöver att man tar fokus från sådant som trafficking där handel med människor är verklighet.
Det är inte bara kvinnor som drabbas av tvångsgifte. Även unga män drabbas, de har inte mycket mer att säga till om. Det handlar inte så ofta om pengar som om heder och i vis mån makt. För att kunna motarbeta tvångsgifte måste man förstå hur mekanismerna fungerar. Det finns så många aspekter så om man förenklar det hela och kallar det slaveri så kan det faktiskt bli svårare att göra något åt.
En tanke att ha med.
//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här
#3 Jag håller inte riktigt med. Kvinnorna har inga rättigheter och blir underordnade mannen och säljs inte som brud. Mannen kanske inte får välja, men han får en del av kakan, kvinnan är själva kakan som männen hushåller med.
#4 Det är därför jag säger att du förenklar för mycket. Dels så är det olika problem i Sverige och i resten av världen. Talar vi om till exempel Saudiarabien så har kvinnorna inga rättigheter alls från början men där jobbar man redan på att försöka förändra. Sen har stora delar av Asien en tradition av engagerade äktenskap men där båda är likvärdiga. I Sverige är det största problemet att det är väldigt unga människor det handlar om men även där finns det insatser som försöker hjälpa dem. Det går inte att kalla det slaveri och sedan vara nöjd. Problematiken är mer komplex än så. Och som jag sa, det tar fofokus från människor som befinner sig i verkligt slaveri. Typ trafficking och tvångsarbete. Även om du säger att männen får del av kakan så förändringar inte det att unga män också blir tvingade. Ska man kunna göra något åt problemet måste man gå från båda hållen. En del män är också homosexuella och riskerar att drabbas lika hårt av den kulturen som kvinnor. Jag säger inte att det inte är ett problem. Bara att jag tycker det är att förenkla om du kallar det slaveri. (Dessutom så finns det kulturer med mer handelsliknande avtal som inte är muslimska. Ändå är det bara muslimer man kritiserar. )
//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här
Okej, men jag håller inte med.
Vi tycker helt olika helt enkelt.
Det finns goda skäl till att vi har specifika termer. Till att vi inte kallar fotboll för "idrott", musik för "konst", slaveri för "arbete", könsstympning för "amputation", feminism för "kamp mot förtryck" – och tvångsgifte för "slaveri".
Och jag kan inte se att det är en åsiktsfråga. Det är en fråga om kunskap (i viss detalj om de problem det gäller) och insikt (i att det behövs särskilda analyser och särskilda verktyg för att vare sig få syn på eller åtgärda problem som är specifika för det område det gäller).
Precis som man inte använder en hammare till allt från att sy kläder över att dra i skruvar till att byta däck på bilen. Man har särskilda verktyg till var och en av de sakerna, och de verktygen måste vara konstruerade av någon som har tittat efter exakt vad som behöver göras i just det momentet.
Hade tvångsgifte kallats "slaveri" från början hade vi aldrig fått syn på det. Eller vi hade fått syn på det, men uppfattat det som mycket mindre än vad det var och med mycket mindre specifika problem, som skiljer det från annat "slaveri" och kräver sina egna åtgärder, än vad det har.
För vi hade inte haft ord till att beskriva det.
******
Förstår du hur jag menar, postmortum91?
Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.
Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.