Det finns inget systerskap. Vissa kvinnor känner systerskap med vissa andra kvinnor, men det finns inget speciellt som förenar alla kvinnor utan undantag.  Kvinnor är inte mer "systrar" än män är "bröder". Vi är alla individer, med olika agendor, åsikter och kärlekar.

Det som behövs är inte högstämda tankar om något fint och ädelt och orealistiskt systerskap - det resonemanget förstör för feminismen lika mycket som tanken att "kvinnor" är speciellt goda eller resonabla eller hänsynsfulla av naturen. Det som behövs är hyfs och öppensinnighet i alla läger, bland alla individer, antingen man definieras eller definierar sig som man, kvinna, ingendera eller något annat.

Män känner generellt sätt inte brödraskap med alla andra män, så varför skulle alla kvinnor känna systerskap till alla kvinnor?

Om kvinnor lärt sig tävla med varandra och se ner på varandra så har ni väl uppnått jämställdhet på den punkten. Det är ungefär så det ser ut överallt i samhället idag.

Det blir enighet när det inte är spridda mål och spridda satsningar. När alla har samma mål får man det.

#1 Jag tycker nog inte du kan avfärda den kvinnliga gemenskapen på det sättet. På samma sätt som det finns en manlig gemenskap så finns det en kvinnlig. Det är inte så länge sedan man pratade om broderskap, det var ett av slagorden under franska revolutionen till exempel.

Den konkurrens som skapats mellan kvinnor är skadlig. Det stänger dörren till andra möjligheter och uttryck. Jag själv har aldrig passat in formen för en kvinna och under min uppväxt gjorde det att jag blev utstött, framför allt av andra tjejer. Som vuxen i mer estetiska och kreativa kretsar är det inte lika allvarligt men i andra kretsar fungerar det inte alls.

Systerskap handlar inte om att tro att alla kvinnor har samma upplevelser eller åsikter. Det handlar om att finnas till för andra. Det hindrar inte vänskap med olika kön, det säger ingenting om kärlek eller om fördomar. Det är att hjälpa någon som blivit utsatt och erkänna att problem finns.
Om du läser kommentarsfältet till bara en enda artikel om saker som drabbar kvinnor så ser du en armé av män som förnekar att det existerar ett problem överhuvudtaget. Inte sällan bidrar de till problemet som artikeln handlar om.

Det finns inget som hindrar en person från att vara en individ i en gemenskap.

#1 Givetvis menar jag inte att vi alla ska tycka samma saker eller känna samma saker, för mig är inte det systerskap. Vi kan vara precis hur olika som helst och ändå vara förenade. 

Jag kan bredda mig också och tala om ett syskonskap, oavsett kön, det tror jag på. Jag tror att vi människor mår bäst och fungerar bäst tillsammans när vi skapar en medmänsklig atmosfär och bygger upp en gemenskap som baseras på att vi bryr oss om varandra, kan relatera till varandra och önskar varandra väl.

Jag tror inte bara det är nyttigt och önskvärt, jag tror att det är vår egentliga natur som människor. Vi känner empati, vi är sociala och vill förstå varandra. 

Men jag talade om specifikt systerskapet för att jag tror det är viktigt i den feministiska kampen och jag tror också att de problem mellan unga tjejer och kvinnor är exempel på något vi har sett i så många sammanhang, nämligen att en förtryckt grupp vänds emot sig själv av förtryckarna.

#2: "Män känner generellt sätt inte brödraskap med alla andra män, så varför skulle alla kvinnor känna systerskap till alla kvinnor?"

Om jag bortser från den orealistiska generaliseringen i en sådan formulering och tar frågan i det stora hela istället så kan ett av flera svar bli: för att kvinnor sedan årtusenden har varit en förtryckt, marginaliserad och särskilt definierad grupp till skillnad från "människan" = mannen. Jämför judar och romer/resande i den kristna världen.

"Om kvinnor lärt sig tävla med varandra och se ner på varandra så har ni väl uppnått jämställdhet på den punkten. Det är ungefär så det ser ut överallt i samhället idag."

Det de vuxna runt TS sade om kvinnors intriganta natur är inget nytt, utan ingår i den traditionella kvinnosynen. Hos både män och kvinnor själva.

Även om sådant naturligtvis också skapas genom förväntningar och genom manipulation tror jag inte man ska vara blind för att det också kan skapas av omständigheter. Lever man på grund av förtryck i ett trångt rum där man ständigt blir frustrerad för att det är så många håll man inte får växa åt så kan man nog börja gnaga på varandra, precis som andra djur. Eller på sig själv, som många gör idag, men den varianten var kanske inte så accepterad förr, eller så talade man inte om den.

#5 Poängen med första delen(eftersom du tydligen inte förstår det) är att det knappast kommer existera ett totalt brödraskap/systerskap kring saker. Varför? För att om man ska ha det ska alla ha samma uppfattning, synsätt, attityd och då samma uppväxt. Det sker ofta te.x. i starkt religiösa länder idag. Bra sammanhållning, mindre bra utveckling eller förmåga att se perspektiv.

Män har, rent historiskt, alltid krigat. Det skulle knappast vara någon skillnad om det varit kvinnor som styrt. 

Som undertryckt grupp så får man ett gemensamt mål, och därför bättre sammanhållning. När man sedan börjar nå målet så förstörs sammanhållningen då, i och med att målet börjar bli uppfyllt.

Men om jag rakt av tror att kvinnor snackar mer skit om folk än män? Absolut. Om det är en social norm eller inte vet jag inte.

Jo, jag förstår det. Vad du inte förstår är att ingen talar om något totalt systerskap.

Själv frågar jag mig om du förstod mitt svar eftersom du i stort sett upprepar det i ditt tredje stycke. Förutom förenklingen om innan och efter att målet börjar bli uppfyllt.

Skillnad om kvinnor hade styrt är en komplicerad fråga som inte heller kan avfärdas så enkelt som du gör. De samhällen vi känner till som har litet andra könsroller än de vanliga är till exempel inga spegelbilder av den vanliga sortens samhällen.

#7 Tror du tolkar det jag skriver fel, för jag ser inte riktigt likheten.

Människor är människor. Det är samma regler för båda där. Jag tror inte att kvinnor är speciellt mindre våldsamma än män, rent naturligt. Kanske bättre impulskontroll, men det är inte dålig impulskontroll som skapar krig direkt…

Möjligt att du hann läsa mitt inlägg innan jag lade till några saker i det.

En sak du inte heller verkar ta med i beräkningen är kulturnivån. Människan är en kulturskapande varelse och kulturella mönster och tillhörigheter är inget man ändrar bara för att omständigheter förändras. Det gäller oss alla, även dem (er?) som tror att vi reagerar på omständigheter bara som om man slog om en knapp och inte kan förstå när andra är "mindre rationella" än så. Därav (bland annat) min jämförelse med judar och romer.

#5: Att vara i underläge ger möjligen en känsla av samhörighet med alla som är i underläge, inte med alla som är av samma kön bara för att de också är i underläge. Det vore mer rimligt att "systerskapet" skulle omfatta alla fattiga, alla analfabeter, alla i historiskt kolonialiserade länder eller alla slavar än att det skulle omfatta alla kvinnor.

Och varför skulle folk som varit i underläge på något sätt bli förenade i syskonskap eller samhörighet? De är inte bättre än alla andra på att hålla sams och den övergripande fråga som kunde vara förenande är inte lika viktig för alla. Historiskt har många revolutioner gått i stöpet för att de revolterande grupperna råkar i luven på varandra. "Kvinnor" skiljer sig knappast från andra i detta avseende.

#4: "Jag kan bredda mig också och tala om ett syskonskap, oavsett kön, det tror jag på. Jag tror att vi människor mår bäst och fungerar bäst tillsammans när vi skapar en medmänsklig atmosfär och bygger upp en gemenskap som baseras på att vi bryr oss om varandra, kan relatera till varandra och önskar varandra väl." Det kan jag hålla med om, åtminstone så länge vi inte därmed skulle behöva umgås eller vara sociala med varandra.

"Vi känner empati, vi är sociala och vill förstå varandra." Vilka "vi"? Är det din definition av begreppet människa? Det stämmer nämligen inte på alla. Mycket få känner empati med alla, de flesta känner empati bara med vissa och några känner den inte alls. Mycket få vill vara sociala med alla, de flesta vill vara sociala bara med vissa och ganska många vill inte vara sociala alls. Mycket få vill förstå alla, de flesta vill förstå bara vissa och en vill inte vara för någon alls.

"Men jag talade om specifikt systerskapet för att jag tror det är viktigt i den feministiska kampen och jag tror också att de problem mellan unga tjejer och kvinnor är exempel på något vi har sett i så många sammanhang, nämligen att en förtryckt grupp vänds emot sig själv av förtryckarna." Många har den där inställningen till kvinnor som grupp, och det är en av de mest nedsättande och förminskande metoderna som finns att beskriva "kvinnor" som icke-individer som saknar kapacitet att göra annat än att slita sönder sina likar och fjäska för sin överhet. Så länge man talar svepande om grupper och systerskap i stället för om individuellt agerande och ansvar så sitter alla i "gruppen" och blänger på varandra och väntar på att någon annan ska börja. Och om någon faktiskt börjar, så blänger man än värre. Det är inget som "förtryckarna" behöver organisera, det sköter de "förtryckta" utmärkt själva - men inte ens det kan man tillerkänna dem, utan de måste vara offer även i detta avseende.

Ännu värre är att den frustration, de motsättningar och den helt naturliga dynamik som finns inom den "förtryckta" gruppen inte ens får kallas vid sitt rätta namn, utan ska beskrivas som något slags specifikt kvinnlig sjuka som inte skulle behöva uppkomma om kvinnorna bara var lite godare och lite med kvinnliga och lite mer systerliga. När det är mer troligt att man får vara rätt glad här i livet om man hittar två personer som man klickar med, och om de två dessutom klickar med varandra så har man extrem tur - och även om det händer är man inte alltid på samma våglängd med dem båda. När dynamiken skiftar mellan tre killar, så att den ene eller den andra hamnar utanför, är det ingen som ojar sig över att de är bitchiga eller empatilösa eller behöver mer systerskap - men när exakt samma helt naturliga dynamik flyter på i en grupp kvinnor så är det plötsligt förkastligt och måste bortarbetas.

#10: nej. Det du kommer med är tyvärr en abstraktion. Människan fungerar mycket mer specifikt än så – kulturskapande, som jag sade ovan – och är väldigt dålig på att generalisera från saker hon känner till till andra saker som liknar dem. 

Historien består just inte av annat än exempel på det. Sådana här diskussioner också. Finns massor med vittnesmål om hur (de självklart manliga) klasskämparna i till exempel sjuttiotalsvänstern – även demokratiska delar av den – sade åt engagerade medsystrar att gå ut och koka kaffe åt dem. Judar, som vet vad hemlöshet är, gör palestinier hemlösa. Underklassmän på nedlagda bruksorter angriper kvinnor och invandrare och ogiltigförklarar deras erfarenheter. Vissa bögar kan vara väldigt oförstående inför transfolk. Och så vidare.

Dessutom finns också vettiga och sunda skäl till det naturliga beteendet att sluta sig samman grupp för grupp. Alla erfarenheter av förtryck är inte överförbara bara för att de är erfarenheter av förtryck. Lika litet som erfarenheter av annat än förtryck, som att en som studerar insekter kanske inte för den skull är lika intresserad av alla andra djur eller att den som vill spela fotboll kanske inte gör som klokast i att gå med i en hockeyklubb och försöka få den att ägna sig även åt andra lagsporter.

Precis som när man fotograferar behövs ett visst fokus på det man sysslar med. Man måste ha detaljskärpa nog för det man vill jobba med, och då går det inte att för jämnan ta in hela världen. Man kan också behöva slutna rum – systerskap, även broderskap eller syskonskap beroende på område – för att känna sig trygg nog att ta upp vissa saker.

I övrigt verkar du precis som Geru tillskriva mig (och andra i tråden?) en svartvitsyn jag inte har och inte kan se var jag skulle ha gett uttryck för.

#9 Om vi säger såhär. Den enda tillhörighet jag har är vetenskaplig. Visst är det en kultur, det är väl, om man säger så, en kultur utan kultur.

Min moral, som jag byggt och ändrat själv, är det ingen annan som följer rakt igenom. Har aldrig träffat en, i vilket fall. 

Jag förstod din jämförelse(tror jag) men jag ser inte riktigt relevans i den just här och nu i diskussionen kring "systerskap".

Inte säker på vem #11 riktar sig till.

#12: du tillhör med säkerhet flera kulturer och subkulturer. Dock kanske ingen "vetenskaplig", för någon sådan finns inte. "Vetenskap" kan tolkas på för många sätt, men vetenskapen som sådan är självfallet färgad av både egna och omgivande kulturdrag den också. Även den vetenskapliga metoden är det. 

Jag är vetenskapligt skolad och vi är redan oense om en så här grundläggande sak.

Vi tillägnar oss alla kulturer redan (åtminstone) från det vi föds och framåt. Det vi i mer medvetna åldrar bygger upp själva bygger vi inte upp från ett vakuum.

Vet inte vad jag mer ska säga. Rätt svårt att diskutera trådämnet om man inte är ense om så här grundläggande premisser.

I #11 råkade jag hänvisa fel. Har rättat det nu.

#13 Den vetenskapliga delen är kort och gott att jag ändrar fakta direkt efter att någon presenterat att det är fel(det gäller dock inte i subjektiva sammanhang).

Helt och fullt? Nej, knappast. Kulturer för mig brukar mest leda till utanförskap, i och med att dom mer inne i det inte riktigt kan tolerera att jag kan ha ett motsättande tycke för en annan sida. Som te.x. i politik, där jag står i mitten, färgad lila. Ingen där tar i en med en tång, i och med att du inte brinner för just deras avdelning.

Bara för att du är vetenskapligt skolad så skulle det betyda att vi är ense? Pft. Nu måste du ju gjort en tankevurpa.

Jag brukar inte tycka att kulturer är kompletta. Jag tycker dom är trasiga, och ser sällan längre än näsan räcker.

Det beror ju i sådant fall på hur vi definierar att vi tillhör en kultur.

Om enstöring vore en kultur hade jag nog kunna tillhöra den. Men kulturer kräver ju ofta att många gör samma sak, i en gemenskap, alltså faller det ju platt.

Om man inte är ense så gör man sig ense. Svårare än så är det inte. Principer är lätta. Det är väl snarare så att du inte riktigt verkar förstå vad jag skriver, och inte jag vad du skriver. Vill du börja från början så får du gärna det, annars är detta nog det sista svaret i och med att vi bara glider mer i sär annars.

Spelar ingen roll hur man förhåller sig till sina kulturer och det hör inte heller till vad jag tar upp ovan. "Helt och fullt" är verkligen inget jag har skrivit. Inte heller att de skulle vara "kompletta", vad du nu än menar med det. Finns ingenting som är "komplett" – inte heller du eller jag som individer.

Men faktum är att man är färgad av sin omgivning hur man än vrider och vänder på det. Och inte enbart negativt heller, hur enstörig man än är, för då sutte man på gatan eller ett dårhus eftersom man inte hade någon som helst strategi för att hantera sin omgivning.

Vad jag ville peka på med "vetenskapligt skolad" var just precis att det inte finns någon "vetenskaplig kultur" eftersom vi, som jag skrev, är oense redan om vad det skulle innebära.

#15 Först skriver du att jag antagligen tillhör flera kulturer/subkulturer, för att sedan i en annan tråd säga att man inte borde använda antagligen som ett fakta - med det går du ju emot det du sa själv?

Sen säger du att den "kultur" eller vad man ska säga att jag använder mig av/brukar inte finns, alltså är det jag gör antingen ingenting som finns, eller någonting som är unikt. Båda två låter helt oresonliga, i och med att jag vet att andra förhåller sig till världen på liknande sätt.

Jag tror absolut att man är färgad av sin omgivning. Men finns det färg finns det blekningsmedel också, samt andra färger du kan väljer att blanda för att få en ny fin färg.

Hantera omgivningen kan ju lika gärna vara ett spel för galleriet. Te.x. så vet många människor hur man ska bete sig, men gör endast det när man måste för att inte uppröra andra.

Jag vet hur människor fungerar. Det är inte svårt att förstå människor. Och förstår man människor kan man i vilket fall passa in i någon grad.

Titta te.x. på Autistiska människor, dessa har svårt att se sociala normer och beter sig därför som sig själva, eller vad man nu ska säga. Dessa människor kan lära sig att bete sig som andra för att smälta in perfekt i en omgivning med "normala" människor.

Kulturer är lätta att kopiera, lätta att härma, och lätta att hitta fel i. Jag kan passa in lite överallt om jag vill passa in. Jag kan också göra raka motsatsen.

Så kort och gott. Om jag tillhör en kultur? Säkert, lika mycket som att en som röstar blankt tillhör det politiska systemet.

Jag tror det är väldigt viktigt att man slutar mata unga flickor med ideer som att tjejer snackar skit hela tiden, de kan inte hålla sams etc. Kommer ihåg att jag som yngre föredrog att hänga med killar just för att jag trodde de var mycket mer avslappnade, tills jag insåg att de kunde vara precis lika irrationella som tjejerna jag kände. Jag kunde också känna en viss rivalitet med andra tjejer, särskilt i sammanhang då jag tidigare varit ensam tjej. Jag var liksom alltid fientligt inställd mot den personen från början eftersom "tjejer skapar ju alltid så mycket drama" (oklart varför jag trodde att jag själv var undantaget från detta.)

Numera umgås jag mycket med både män och kvinnor och den enda skillnaden jag upplever är att män uttalar sig sexistiskt oftare än kvinnor gör. Jag känner oerhört sällan någon rivalitet med andra kvinnor, utan tycker snarare att mina kvinnliga vänner alltid är väldigt uppmuntrande och schyssta. Gissningsvis har det att göra med att vi alla är mognare och självsäkrare nu, samt att vi faktiskt kan tänka för oss själva. Som jag nämnde ovan är unga människor sällan särskilt rationella och jag tycker det är väldigt ansvarslöst av vuxna människor att då pracka på dem massor av fördomar. Det gynnar inte någon och det är faktiskt ganska ledsamt att se så många unga tjejer ha en sådan negativ uppfattning om sitt kön.

När det kommer till systerskap i helhet är jag tveksam. Jag tror på ett systerskap mot patriarkatet då det är en kamp som bör föras av kvinnor, men jag tror också på att vi måste kunna kritisera varandra och stå på olika sidor ibland.

#10 När jag talar om människans förmåga att känna empati osv till varandra så pratar jag om "oss" som i människan, i sin grund och natur. Sen finns det olika anledningar till att vår empatiförmåga varierar från individ till individ, samma sak med hur sociala vi är osv. Men faktum är att människan i sin natur är en varelse som kan relatera till andra människor, har behöv av att göra det och dessutom är social. Sen kan vi alltid diskutera vad som vad som påverkar dessa saker i oss samt huruvida vi tex har mer empati eller mindre idag än vi hade från början. Men det är en annan diskussion. 

När jag säger att kvinnor är en förtryckt grupp så förminskar jag inte kvinnor, jag talar inte om kvinnor som svaga eller oförmögna människor, jag konstaterar att det i tusentals år har skett ett förtryck baserat på kön. Det är ingen generalisering, jag har inte sagt att alla kvinnor blir förtryckta på exakt samma sätt eller upplever förtrycket på samma sätt, det är du som tolkar in saker i min text som jag inte har skrivit.

Gällande syskonskapet, det är helt orimligt att jag som en människa ska umgås med alla människor på den här jorden eller tycka och tänka som alla. Syskonskap, medmänsklighet och empati kräver inte att vi är likadana på något sätt, det inkluderar och skapar en gemenskap bortom "vi och de" tänkandet

#16: det talade jag ju om. Tillhör man ingen kultur har man heller inget sätt att förhålla sig till omvärlden. Något sådant som en kulturellt oformaterad människa finns inte. Gäller alltså även dig.

Att det gäller flera samverkande faktorer, inklusive olika kombinationer av tvång och mer eller mindre fria val, är ju inget jag har bestridit någonstans. Snarare tvärtom, tycker jag själv. Men jag tror du (som de flesta) underskattar hur djupt det sitter i oss och hur illusoriska en del av de "fria" valen kan vara.

Vad gäller autister är de ungefär lika kulturberoende som några andra. Att ha svårt till och med i relation till sin egen uppväxtkultur skapar ju som bekant problem, det är en viktig grund för diagnosen. Visst kan en del anpassa sig, men det kostar. I många fall mer än vad man orkar i längden. Det kan också hända att man som autist har svårare med främmande kulturer därför att man då måste börja från början med en ny sådan där tolknings- och anpassningskamp som var så svår redan första gången.

Alltnog, nu tar vi plats från dem (oss? i alla fall mig) som hellre vill diskutera trådämnet.

#16 Om kulturer verkligen var så lätta att härma så skulle Sverige vara översvämmad av Japannördar som beter sig exakt som japaner, för tro mig - de försöker. Men de lyckas inte. Därför att de inte förstår vilka underliggande normer och strukturer som utgör själva kärnan i det japanska samhället. Även jag som studerat både språket, historien och samhället på universitet och vart där vet ändå väldigt lite om hur samhället fungerar i verkligheten.

Som jag nämnde i en tidigare tråd behöver vi inte ens åka så långt. Till USA räcker. Filmen Män som hatar kvinnor är väldigt svensk. Hela filmen genomsyras av svenskhet. Ljussättning, ton, scenval, utformning av scen, karaktärernas agerande och utstrålning. Filmen Girl with a dragon tatoo är väldigt amerikansk. Filmen genomsyras av amerikanskhet. Båda filmerna utspelar sig i Sverige. Båda filmerna är filmade i Sverige. Boken är skriven av en svensk och beskriver svenska miljöer, svenskt agerande. Ändå skiljer de sig så mycket åt. Och det som skiljer sig mest är karaktäriseringen av Lisbeth Salander, där svenska filmen är mer trogen boken. För så lätt var det inte att kopiera svensk kultur.

#20 Jag säger att jag tycker det är lätt. Inte att alla tycker det. En nörd är inte en som har assimilerat en kultur och förstår den. Du får ju ta dig tid och lära dig allt om du ska imitera det. En imitation är ju inte bra annars, och är inte ens en imitation.

#18: "När jag säger att kvinnor är en förtryckt grupp så förminskar jag inte kvinnor, jag talar inte om kvinnor som svaga eller oförmögna människor, jag konstaterar att det i tusentals år har skett ett förtryck baserat på kön. Det är ingen generalisering, jag har inte sagt att alla kvinnor blir förtryckta på exakt samma sätt eller upplever förtrycket på samma sätt, det är du som tolkar in saker i min text som jag inte har skrivit." Jag kan inte se att jag har skrivit något om "generalisering", varken i #10 eller någon annanstans, så det  är snarare du som "tolkar in saker i min text som jag inte har skrivit". Om du inte förstår en text är det bättre att du frågar (om du är intresserad av svaret, förstås), eller att du talar om vad du själv tycker i frågan, än att du försöker berätta för andra vad de menar. På så sätt kan diskussionen föras vidare.

#11: "nej. Det du kommer med är tyvärr en abstraktion. Människan fungerar mycket mer specifikt än så – kulturskapande, som jag sade ovan – och är väldigt dålig på att generalisera från saker hon känner till till andra saker som liknar dem." Vad i mitt tämligen långa inlägg är det du avvisar med din negation? Vad däri är det du kallar abstraktion och människan fungerar mycket mer specifikt än vad? Du följer upp ditt avvisande med att andra en rad exempel på just vad jag påpekat.

#19: "Tillhör man ingen kultur har man heller inget sätt att förhålla sig till omvärlden." Vad du därvid missar är att alla tillhör samtidigt många olika kulturer och en kultur som omfattar en enda individ. Det finns inte två individer som har exakt likadan kulturer. Och det räcker med ett medvetande för att man ska kunna förhålla sig till omvärlden. En nykläckt fisk förhåller sig till omvärlden, men kan knappast sägas vara speciellt kulturellt utvecklad. Den så kallade kulturen är något som byggs upp som följd av att man förhåller sig till och interagerar med omvärlden.

#19: "Vad gäller autister är de ungefär lika kulturberoende som några andra. Att ha svårt till och med i relation till sin egen uppväxtkultur skapar ju som bekant problem, det är en viktig grund för diagnosen. Visst kan en del anpassa sig, men det kostar. I många fall mer än vad man orkar i längden. Det kan också hända att man som autist har svårare med främmande kulturer därför att man då måste börja från början med en ny sådan där tolknings- och anpassningskamp som var så svår redan första gången." Ännu en väldigt svepande formulering, den här gången kring autister. Många autister "anpassar" sig aldrig till det som andra ser som deras "uppväxtkultur". De blir mer eller mindre välfungerande i samhället till ganska liten ansträngning genom att skapa en egen kultur som fungerar som en tråd i den stora massa av parallella trådar som utgör "uppväxtkulturen", och som består av alla individers enskilda uppfattning om vad som är "uppväxtkulturen". Precis som alla NT-personer gör, möjligen med skillnaden att autisten vet att det är en avsiktlig konstruktion, medan NT-personen tror att det finns något slags given och självklar "kultur". Det kan hända att autister har lättare med främmande kulturer, eftersom man redan vet exakt hur man gör för att tolka och anpassa sig och vet att "kulturen" är en egen konstruktion, ingenting inbyggt och självklart.

#19 Fast jo. Man kan förhålla sig till världen ändå. Om du skulle växa upp helt ensam, utan någon annan, så betyder inte det att du automatiskt skulle vara en vilde eller någon utan kultur.

Låt säga att färger representerar kulturer. Den färg jag har är vit. Samlingen av alla kulturer, i sådant fall. Samtidigt är det ingen färg, alltså är man kulturlös.

Jag kan ha en åsikt som någon tycker sig tillhöra sin kultur, men det är icke-relevant i min värld där jag tar en åsikt från någon, ändrar den och gör den till min. Jag kan tycka om jämställdhet, men det betyder inte att jag tillhör den feministiska kulturen bara för det. Dom kanske säger det, men jag står inte för feminismen som helhet, och kan därför aldrig tillhöra dom. Samma sak gäller på en lång rad saker i mitt liv.

Poängen är inte att jag är kulturlös. Poängen är att jag har bara min egen kultur. 

Om vi säger såhär: Igår var jag på min praktik. Dom två som jag jobbar med där har väldigt olika intressen. Den ena gillar gamla amerikaner(bilar) och den andra är en ölfantast. Ingen av dom delar dom intressen jag har, och då så automatiskt intresserar jag mig för deras intressen och frågar runt, delar åsikter och mina egna erfarenheter om just deras intressen. Båda dom två tillhör specifika kulturer. Jag gör det inte.

Det som du skriver om autism stämmer tyvärr inte. Dom har sitt eget beteende, och sin egen kultur, precis som jag. Skillnaden är att deras sinne för sociala normer är väldigt dåligt för det mesta, vilket gör att dom inte kan smälta in.

Dom flesta människor tillhör uttalat en kultur. 

Som exempel tillhör ju Ikajo & CarolinaF religiösa kulturer. 

Jag gör helt enkelt inte det.

Visst, vi kan gå tillbaka till trådämnet. Jag ville bara förklara noggrannare hur jag ser på det.

#24 Jag skulle vilja påstå att jag tillhör ganska många kulturer eller snarare sammanhang. Sverige bygger mycket på kristen moral även om landet i sig är sekulärt.

#24 Det tror jag absolut. Men den kulturen och den feministiska är dom jag, till 100%, vet att du tillhör ^^

Det var som sagt ett exempel :)

Jag tror ju då inte att man kan lägga över moraliska värderingar på en religion, och säga att dom kommer där i från. Det är människan som skapat religionen ^^

Och rent krasst hade vi inte varit lika HBTQ vänliga om vi haft kristen moral kvar…

#22 & #23: det jag säger mot är "Att vara i underläge ger möjligen en känsla av samhörighet med alla som är i underläge, inte med alla som är av samma kön bara för att de också är i underläge."

Är inte det rätt uppenbart?

I övrigt: sluta tillskriva mig en massa förenklingar jag inte gör. Jag vet att det finns fler än man tror på nätet som inte fattar självklarheter, men man kan ändå inte gardera sig mot att folk inte fattar att man fattar varenda enskild en av dem. Det är självklart att folk är olika, när jag skriver "kan hända" betyder det inte "måste hända" eller "händer alltid" och så vidare.

Men 

– jo, det jag skriver om autister stämmer. På det sätt jag skrev det, och som jag just antydde syftade jag inte på alla, bara till att vidga den ensidiga bild du gav.

– nej, vi är inte fiskar, vi är flockdjur med en (empiriskt uppenbart) förhållandevis enorm kulturell (således inlärningsberoende) variationsbredd.

– nej, kultur kan inte reduceras till något så ytligt, eller till bara något självvalt, eller till att amerikanarälskare inte har del i någon annan kultur eller till att autister, för det första skulle vara den enhetliga massa du verkar tro, eller för det andra skulle ha enbart en egen kultur i splendid isolation från allt annat omkring dem. Kultur kan också ha sådana beståndsdelar, men vi har den alla i oss på många fler och framför allt djupare sätt än så. Läs #20 för att börja få en aning.

Eller tycker du jag förenklar vad du säger? Inte lätt att veta och inte värre än som du läste mig.

#26 Kultur är självvalt om du väljer att det ska vara det. Att du själv som person inte vågar/orkar/kan/vill stå ensam så är det ditt val.

Jag håller inte alls med om den beskrivningen som du gav om Autism. Att anpassa sig beteendemässigt efter något är inte att tillhöra det.

Jag säger bara att dom allra flesta med autism har svårt att anpassa sig till samhället. Dom är, helt ärligt, funtade på ett annat vis. Och det är inget fel med det. Men du kan inte trycka in en sådan människa i samma form som alla andra, och förvänta dig att det passar, eller att den då tillhör den formen.

Jag har aldrig heller sagt att alla autistiska har samma problem, eller att alla är likadana. Jag säger dock att svårigheten är en del av diagnosen, och att du sällan kan få diagnosen utan den svårigheten.

Jag tror aldrig jag sagt att kulturer inte skulle ha beståndsdelar. Om jag gjort det får du gärna länka till var, så ska jag editera det om jag kan.

Jag har läst #20. Jag förstår vad hon menar. Men jag tycker inte det hon skriver om filmen stämmer, i och med att dom tar någonting som är bra i svensk media och amerikaniserar det för att det ska passa deras folk istället. Det är inte så att dom faktiskt rakt av försöker kopiera filmen. Dom skriver om den satt den säljer bättre hos dom.

Jag kan omöjligt se att du har fattat #20 om du kan skriva rakt av att "Kultur är självvalt om du väljer att det ska vara det. Att du själv som person inte vågar/orkar/kan/vill stå ensam så är det ditt val." Ledsen, men så skriver man inte om man har fattat hur djupt redan vår blotta varseblivning är kulturbetingad. Vår uppfattning av och gränsdragning mellan färger, för att bara ta ett exempel.

Att det finns nivåer som är självvalda, i stil med subkulturer, är en annan sak.

Autister: eh, det finns autister som inte alls begriper att kulturer är avsiktliga konstruktioner och det finns "neurotyper" som begriper det alldeles utmärkt. Det finns autister som trivs i samhället och det finns NT som inte gör det. Ordet "anpassning" blir ju i mycket vad man lägger in i det; eftersom den mänskliga variationsbredden är vad den är lägger jag i det här sammanhanget in en mycket vid betydelse i det. Att anpassningssvårigheter är en viktig grund för diagnosen skrev jag ju själv. Men var skrev jag att man ska trycka in folk i något som inte passar? Om det inte finns vinster att göra som är större än vad det kostar, och där har ingen rätt att sätta sig till doms över någon annans val; å andra sidan kan det också bli en fråga om hänsyn till andra. Och "funtade på ett annat vis"? Tja, man kan ju alltid börja diskutera vad autism beror på, men det kanske bör tas i Bokstavsfolk.

#28 Det är ett val. Tro det eller ej. Du väljer din tillhörighet i världen, och skriver om din person därefter.

Visst är det så att man kan känna sig tvungen. Men folk byter ju kultur hela tiden.

Jag tror helt enkelt att jag antingen uttrycker mig dåligt, och det blir missförstånd, eller att du inte förstår riktigt vad jag skriver.

Maila mig ang. autism delen, så kan vi ta det via PM istället för i tråden :p

"Kan känna sig tvungen"? Nej, beklagar. De flesta av oss vet överhuvudtaget inte om att eller hur de är kulturformaterade. Det kommer bara upp till medvetandet när de ställs inför någon annan kultur som är radikalt annorlunda i just den del de gäller, och även då krävs det därutöver att något får dem att överskrida den vanliga första reaktionen av typ "vad knäppa de är". Det är sådana nivåer de stora och grundläggande delarna rör sig på.

Tack för erbjudandet om PM, men jag avstår. Ser ingen vits med att försvara saker jag vet om folk jag känner på det sättet, och är det människans (inklusive autisters) variationsbredd det gäller har jag inga problem med den.

#30 Men jag sa ju att JAG väljer fritt. Om andra inte har egen insikt att se saker så kan jag inte hjälpa det.

Visst gör många så när dom stöter på saker som dom inte förstår. Det var lite poängen det med.

I slutändan är det fortfarande dock ditt val. Det är ditt val om du skaffar dig självinsikt, och ditt val då om du väljer att ändra dina normer eller inte.

Okej.

Jag är av åsikten att tjejer är svårare att umgås med generellt och tycker att det märks redan på små barn, alldeles för små för att kunna hävda att de endast är produkter av hjärntvättande föräldrar och omgivning. Något "systerskap" flickor/kvinnor emellan har jag aldrig varken sett eller upplevt och jag tror ärligt talat inte att det någonsin existerat.

#32 Där kan jag nog inte hålla med dig. Majoriteten av mina vänner är kvinnor, även om jag har och haft manliga vänner så har jag alltid umgåtts mer med tjejer. Visst det finns tjejer som jag inte alls kommit överens med och sådana jag helst undviker. Det går inte att säga att tjejer är svårare att umgås med generellt. Skulle du frågat mig för tio år sedan hade jag sagt detsamma om killar. Idag har jag manliga vänner men jag blir fortfarande vän lättare med andra tjejer. Jag tycker inte ena eller andra könet är lättare att umgås med, det handlar mer om personlighetstyp och där kan definitivt samhälle och uppfostran ha en stor inverkan.