Det är lite så med leksaksaffärer också. En lång hylla med dockor från golv till tak i rosa och rött. Och en lång hyllrad med "pojkleksaker" i svart och blått.

#1 Jag skyddar inte könsuppdelningen på något vis, men jag vill bara tillägga att den uppdelningen räddade mitt liv när jag jobbade sveriges största leksaksbutik, hahaha. Det var så galet svårt att hitta i den, så den hemska uppdelningen hjälpte!

Men nu är ju inte leksaker till för att jag ska hitta bland dem! Man tycker ju att det inte ska vara så svårt att ha Dockor på ett ställe, Bilar på ett ställe, Klossar på ett ställe osv, var i sig det är rosa eller blått.

Folk påstår att det blivit mer subtilt med könsuppdelningen, att det mest är "Rosa eller blått" istället för "Tjej eller kille", men dom som påstår det kan inte ha sett reklam riktat till barn på länge…

Det är otroligt svårt att inte bli formad till pojke/flicka. Även om pappan köpt den rosa hoven så finns det fortfarande minst hundra olika sätt att "förstöra" och forma honom till en pojke under en enda dag. Precis som #1 skriver, det räcker med med att gå in i en leksaksaffär eller klädaffär, titta på TV, spela spel m.m.  

Men jag vet att man i förskolan jobbar mycket med genus så hans pedagoger kommer säkert att kompensera för pappans okunnighet. Att pojken blev förvånad över pappans uttalande är ett gott tecken och förhoppningsvis gör hans förskolefröknar ett bra jobb eller någon annan som pojken har i sin omgivning. Jag tror inte att det så synd om den här pojke, inte mer än någon annan "vanlig" pojke.

#3 Fast det är ganska stor skillnad på att "bli formad till kille" och att inte själv få göra valet att välja en rosa håv…

Så otroligt ledsam läsning, #0.
Att en vuxen man vill förstöra för sin egen son är bara så konstigt och dumt att jag blir mållös.
I samhället finns det så otroligt mycket som förstör och manifesterar genusstereotyperna att man kunde önska att åtminstone föräldrarna kunde vara med och hjälpa sina barn på rätt väg. Detta är tyvärr bara ett exempel på att det inte är så.

Jag blir dock jätteglad över den lilla pojkens reaktion, då han ifrågasätter pappan att rosa är för flickor. Tyder ju på att den lilla pojken på ett sätt ju är mer mogen (fast inte medvetet, såklart) än sin gamla pappa 🙂
Sen är det många gånger så att det är mer acceptabelt att flickor tillåts vara "pojkfickor",  gilla bilar och kläs i blått medan det inte alls är lika okej att vissa pojkar kan vara känsliga, gråta lätt, inte gilla att slåss eller gilla rosa nagellack. Varför?
Suck blir så upprörd och uppgiven på samma gång över att vi inte kommit längre i dagens samhälle. Och detta t.o.m av människor som säger sig stå för jämlikhet

Jag jobbar som avlösare/ledsagare till en femårig pojke. Vid ett tillfälle skulle vi köpa glass, han trodde jag skulle gilla den rosa glassen för att tjejer gillar rosa. Nu råkar det vara så lyckat att jag aldrig har på mig rosa. Så jag frågade helt enkelt "Har du någonsin sett mig i rosa?" svaret var ju nej. Därefter förklarade jag helt enkelt att människor kan tycka om olika saker oavsett om man är en pojke eller en flicka.

Oerhört sorgligt att pappan reagerade som han gjorde, tyvärr så är det ju vanligt. Det trots att från början var rosa en manlig färg och blå en kvinnlig. Det är inte ens hundra år sedan det var så.

Vilken dalig forebild till pappa:( Visserligen finns massor av negativa attidyder I samhallet, men att ens pappa ytterligare bidrar ar botten. Foraldrar brukar anda ha stort inflytande i den aldern.

Som liten kommer man ihåg alla dessa könsnormer. Flickor skulle vara flickor och pojkar skulle vara pojkar. Men hos vissa existerade inte könsnormerna, plus att man hade ingen könsroll på den tiden jag var barn. Som barn sket man i vilka saker man lekte med bara att man  förstog attmånga föräldrar ville forma sina barn på det sätt dom ville ha. Klädsel blev min könsnorm, men inte resten. Däremot är man inte relaterad till något av dessa synonymen. (Dvs att jag inte försöker bete mig som varken en flicka eller pojke ska vara.)

#3: Tyvärr tror jag inte genuspedagoger kan göra så mycket åt det här på kort sikt. Ens bortsett från hur utskällda de blir. Vem har störst resurser liksom, de eller allt och alla andra, leksaksindustrin och alla andra industrier som tar vid senare i åldrarna, de som bestämmer vad man som tonåring ska tycka är häftigt eller ska känna sig tvungen till för att inte bli utanför. Det lömska är ju att sådan här påverkan sker omedvetet, det är inget man kan försvara sig mot genom att säga sig att man skiter i det. Kan man skita i det så är det för att man redan är udda, och det är det få som är. (Inte ens normala vuxna är ju särskilt bra på att värja sig mot reklam och flockmentalitet, tror någon på fullt allvar att et barn kan det?)

#5: "Sen är det många gånger så att det är mer acceptabelt att flickor tillåts vara "pojkfickor",  gilla bilar och kläs i blått medan det inte alls är lika okej att vissa pojkar kan vara känsliga, gråta lätt, inte gilla att slåss eller gilla rosa nagellack. Varför?"

För att det som är manligt kodat har högre status. Om en flicka eller kvinna anammar något sådant sträcker hon sig uppåt i status. Om en pojke eller man anammar något kvinnligt kodat sänker han sig i status, och det är svårare och socialt riskablare. (Det är också en av orsakerna till att pojkar halkar efter i utbildning, blir fast i hålor där allt läggs ner och sådant: kvinnor kan erövra utbildning och yrken som förut var reserverade för män, men då blir de också mer kvinnligt och mindre manligt kodade och sjunker i status, samtidigt som män har mycket svårare att göra "förnedrande" inbrytningar i kvinnoyrken.)

Vilken tråkig händelse =( Stackars den lilla killen.

Jag skulle aldrig kalla en flicka för pojkflicka, även om hon skulle gilla det pojkar gillar. Jag tycker att den här variationen är en bra sak lika som att få pojkar att leka med dockor. På det sättet kan man få flickor och pojkar förstå varandra. Icke dömande , se varandras lika värde. Mycket mer.

Tragiskt när människor begränsas utifrån vad dom har mellan benen! Rekommenderar er alla att läsa denna artikel som Claes Schmidt skrivit. http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article19878485.ab

Var på marknad för ett tag sen, och en liten pojke ville ha en Hello kitty mössa, men fick den inte. Mamman pekade på en blå mössa och sa du får den här istället…

Då hoppas jag innerligt att den här pappan inte läser sportbilagorna. De är ju ofta rosa, så de är bara för flickor. Jag hoppas också att han inte äter jordgubbsglass, för det får bara flickor göra.

Mina barn får ha vilka färger de vill. Varför begränsa dem?

Sånt här gör mig ledsen när jag läser. Jag har själv en so på 4 år och han får ha vilka färger han vill ha. Då jag själv gillar tv-spel och serier o.s.v. blir det många sådana kläder till min son då han också fått det intresset men han även kläder med djurtryck, glada roliga färger. Ett exempel är den gången vi var i en klädbutik och han sa att han ville ha rosa byxor, men han ville också ha en batman tröja och den gången vi var på liseberg och han såg en grön frisbie och skrek av glädje att en sådan ville han ha men fick sedan syn på en rosa och ville ha den. Låt barnen vara barn istället för att kategorisera dem i fack.

#15 Håller med.