Något jag ibland stöter på när jag rör mig på nätet är diskussionen om just små eller stora problem. Mer specifikt. Vilka problem som är viktigast. Oftast så handlar det om en person eller en grupp som känner sig frustrerad över att feminister fokuserar på småsaker istället för på de stora frågorna. Ibland så uttrycker de även åsikten att feminister inte bryr sig om riktiga problem.

Det är nu i min värld som det uppstår ett problem. Ingen kan nämligen bestämma vad någon annan ska tycka är viktigt. Vad som är ett litet problem för en person är ett stort problem för någon annan.

Det är också så att enligt mig så hänger de stora och små problemen ihop. De existerar inte separerat ifrån varandra. De stora problemen är de som vi kan se tydligt och uppenbart. Det är de problem där alla kan instämma att de utgör ett problem. Ibland blir de därför lite för stora, vi klarar då inte längre av att se dess påverkan på oss i vår vardag.

Ett exempel är våldtäkt. Våldtäkt är ett problem. Det finns inte någon som anser att våldtäkt är en acceptabel handling. Det är bland det lägsta och mest kränkande du kan göra mot en annan människa.
Det är det stora problemet.

Vad som finns under det stora problemet är de små problemen. Små problem tenderar att vara sådant människor inte riktigt tar på allvar. Det här folk börjar hitta på ursäkter för det beteende som till sist leder till det stora problemet. Här handlar det om människors rädsla, om deras nonchalans och om bortförklaringarna. Trots att de var för sig utgör ett litet problem så är de symptom på det större problemet. Det är här kvinnor undviker att röra sig ensamma ute sent på natten. Det är här vi talar om för andra "att det inte var så farligt" när någon har känt sig trängd eller trakasserad. Det är här vi hör ursäkterna, "vad hade hon på sig", "vad gjorde hon på festen", "han är ju en sån trevlig kille". Det är här vi hör "Hon ljuger."

De små problemen är oftare svårare att sätta fingret på för de kräver i högre grad att man har en personlig upplevelse för att kunna erkänna att problemet existerar.

Det finns också ett rent demokratiskt problem när vi säger till människor att det de kämpar för att inte tillräckligt viktigt bara för att det verkar banalt i förhållande till det stora problemen. Vad många inte inser är att de som kämpar för att fixa de små problemen försöker ändra något mycket mera djupgående. De försöker förändra samhället i grunden. Hur vi ser på andra och oss själva. Hur vi bemöter andra människors upplevelser.
De försöker göra ett samhälle där kvinnor och män har samma värde och bemöts med likvärdig respekt. Då blir plötsligt de små problemen viktiga.