Halloj!
Min pappa, är speciell…
För att ni ska få en bakgrundsförståelse för honom kan jag börja med att säga att _han är född på tidigt 50-tal, missbrukare och återfallsförbrytare. 
När jag var 11 år åkte han in 3,5 år för bl.a våldtäkt och kvinnofridsbrott, efter det har han åtaliga gånger åkt in för misshandel på sitt kk. 

Den gången jag var 11 år, hävdar han bestämt att han var oskyldig, och hela samhället är på hans sida. Jag vet inte vad jag ska tro, spelar egentligen inte roll. Kvinnan det gällde då verkade ha psykopatiska drag och hade även gett sig på mig som 11 åring, så visst är det möjligt att han var oskyldig den gången. 
Han avskyr denna kvinnan, och hon har flyttat. 
Hon ska ha försökt tagit livet av honom vid ett tillfälle och även slagit honom så ingen av dem verkar ha varit någon ängel och allt detta hände när de var påverkade.

Kvinnan han har nu har också dängt honom, och han dängt henne. Hon försökte elda upp hans lägenhet, och smällt till honom med en stekpanna i huvudet, och en glasflaska. Pappa kommer från en konstig kultur där det är dåligt att anmäla, så därför har han aldrig gjort det "man tjallar inte på varandra" har hans uttryckt flera gånger, trots att dessa kvinnor anmält honom åtaliga gånger. 

Jag tycker både han och hans kk är dumma i huvudet, som umgås när de är fulla. De vet att det inte fungerar, och jag har inget agg mot denna kvinnan. Dock är jag typ ensam om detta, för hela samhället (vi lever i ett litet) hejar på min far, han är nämligen en ängel och denna kvinnan är satan själv enligt dem. Han har ALLTID åkt in oskyldigt när det gäller henne, hävdar både han och alla de känner. Jag köper det inte.
_Detta var bakgrunden.

Enda sedan jag var liten, låt säga 11 årig flicka så har min pappa lagt mycket tyngd på att jag ska lära mig en av många saker. Vad kan då det vara, som anses viktigt att berätta för en liten tjej på 11 år? Att hon ska vara rädd om sig? Inte bli dåligt behandlad av män?
NEJ!
Det han har gått och tryckt in i mitt huvud sedan barnsben är: Anmäl aldrig en man för våldtäkt om han är oskyldig. 

Detta är ju en självklarhet, men just att min far har tuttat i mig att det värsta jag kan göra är att anmäla någon för våldtäkt om han är oskyldig. Han nämnde aldrig något om någon FAKTISKT våldtar mig. Vad sätter man in för tankar och värderingar i en flickas hjärna när man säger så? Speciellt när han åkt in som skyldig flera gånger och sagt till sin dotter att ALLA gånger har han varit oskyldig, trots att kvinnan haft blåmärken i ansiktet. 

När jag var 15 år, så blev jag våldtagen av en kille. Vi hade sex (vi var kk) och under akten så kom han får långt in under en specifik ställning så jag fick säga till honom att sluta. Istället höll han fast mig och fortsatte, trots att jag sa att det gjorde ont och jag inte ville längre. När han var klar, så fortsatte han att hålla fast mig, och ville tillfredställa sig ännu en gång, vilket han gjorde. Jag fick ligga och pinas under vad som kändes en väldigt lång stund. Efteråt slutade jag träffa honom, men jag berättade inte för någon och jag anmälde inte. 

Idag som 24 år kan jag inte sluta bli arg på händelsen, på killen och på min pappa. 
För det var faktiskt min pappa som lade grunden för hur jag skulle se på min egen kropp och min vikt av rättvisa och trygghet. Han hade aldrig någonsin lyft fram vikten av att en kvinna inte ska behöva utstå sex utan hennes medgivande. Om min pappa hade stått upp för mig och kvinnors rättigheter och inte låta mig bli offer för hans orättvisa, så hade jag kanske vågat skrika efter hjälp, eller berättat för någon, eller till och med anmält honom. 

Än idag när jag berättar för pappa att Sverige är ett av de länder där flest våldtäkter sker, så svarar han "Ja, men det är väldigt många kvinnor som anmäler oskyldiga män". Jag hatar min pappa för hans kvinnosyn, han har låtit mig falla offer för det.