Jag och min sambo har varit ihop i sex år. Han kallar sig också feminist.

Vi är inte jämställda i vår relation. Vi delar på mycket, men huvudansvaret för hemmet ligger på mig. Jag får "be" honom göra saker som jag tycker han borde göra av sig själv. Vi har dock en öppen dialog om problemen och jobbar på att det ska bli bättre.

Jag är ju äldre (53 år) och har levt med min man sedan jag var 18 år. Vi har alltid varit väldigt jämställda trots olika perioder i livet.

En period var jag hemma och då var det ju naturligt att jag gjorde marktjänsten men rollerna har även varit ombytta och då har det inte varit några problem heller.

Han sköter den mesta städningen och jag lagar mest mat men det beror snarare på att vi gillar de uppgifterna bäst.

Vi delar automatiskt på resten av sysslor. Det har aldrig varit några problem alls.

Nu anser jag inte att fördelning av hushållssysslor är det som gör ett förhållande jämställt, utan snarare att det är en självklarhet att båda tar ansvar över hemmet och plockar ur diskmaskinen utan tjafs eller annat.

Men ja, jag är feminist, min man är väl lite kluven till hurvida han vill kalla sig det men det är inte det viktiga. Vi har det så bra så vi kompenserar verkligen för det den andre ogillar/inte är bra på. Så det ser ungefär ut såhär: Jag tar matlagning och till stor del planering av den och tvätt, han tar disk, dammsugning och det mesta av katterna. Småplockande hemma gör vi båda när det behövs, dottern tar båda hand om, just nu mest han eftersom jag är sjukskriven pga gravidrelaterade besvär, annars är jag föräldraledig och då blir det en självklarhet att jag har barnen (som snart är två stycken) om dagarna.

Vi pratar väldigt öppet om hur vi fördelar ansvar i vårt förhållande och det blir aldrig något tjafs om vem som gör vad.

Jag ser att vårt förhållande är jämställt på det viset att vi i vår relation båda ger och tar. Ingen av oss eftersträvar jämlikhet på det viset att vi skall göra lika mycket, typ hushållssysslor. Vi gör helt enkelt olika grejor! 5-6 dagar i veckan är det jag som gör middag, diskar några ggr i veckan, tar hand om trädgården, lagar och fixar med huset, bilen m.m. Min sambo är den som oftast städar, tvättar, sträcker och mycket mer. Vi diskuterar i stort sätt aldrig kring detta och har aldrig behövt.

Jag och min kille har varit tillsammans i 4 år nu till sommaren och bott i hop i 3,5 år ungefär. Jag är absolut feminist och han ser sig också som en feminist.

Vi delar på alla sysslor, fast utan att tänka på saken. Man fyller maskinen automatisk, dammsuger när det behövs, osv. Inget liksom att diskutera. Laga mat gör vi ihop och känner vi att den ene inte hjälpt till nog på sistone pratar vi om det och löser det utan vidare problem. :)

jag har varit sambo 2 gånger, och vet inte kanske haft otur men känns som vi kvinnor vet mer hur man sköter ett hem?

#6 Ja, eller kanske bryr oss mer om hur det ser ut?

#7 ja precis, lite så jag menade!

Den person som påstår att kvinnor naturligt är mer ordningsamma har aldrig träffat mig… Jag är definitivt motsatsen.

en av mina bästa vänner är kvinna och en riktigt ickepedant och hennes man en extrem pedant. Jag är mera av en pedant än min man men min man är en hejare på att städa köket. Blir kliniskt rent. Sen brukar min man tjata på mig att faktiskt ge sjutton i att plocka upp och städa efter honom och vår son. Han gör det nämligen bara jag väntar en stund…

Min man är definitivt mer ordningsam än vad jag är och jag gissar att det inte är särskilt könsbundet.

Skulle sätta mitt huvud på ordningsamhet inte är könsbundet. Handlar snarare om djupt rotade normer och könsroller som man automatiskt anammar pga den omgivning som ständigt indikerar hur personer av varje kön ska vara.

Ser mitt förhållande som jämställt. Den som tycker det är stökigt får städa, den som behöver tvätta sina kläder gör det osv. Min partner kallar sig feminist, vilken är lite utav en big deal för mig personligen då jag har väldigt svårt att förstå människor som vägrar kalla sig feminister men delar samma värderingar.

Min sambo är så lat.. haha så jag gör det mesta! men det är för att jag är mer effektiv gällande sånt. Jag skulle absolut inte säga att våra hushållsysslor är orättvist fördelade, jag har själv valt att göra det jag gör ;) även om min sambo kräver en spark i röven ibland för att städa lite han med!

Vi delar hushålls sysslor och mer handgriplkiga saker som bilvård och renovering lika ungefär vilket jag ändå tror att majoriteten gör idag? 

Dessvärre verkar det ju vara väldigt vanligt att det är kvinnan som står för allt planerande i heteroförhållanden, särkilt de med barn.  Mannen är sällan den som listar ut att om det ska finnas torra rena kläder till utflykten om två dagar måste man börja tvätta nu eller att det måste köpas en present till personen som fyller år nästa vecka osv. 

Detta har även varit våran svaghet på jämställdhetsplanet. Men jag funderar en del kring detta och har väl egentligen inte kommit helt fram till vad jag tycker. Å ena sidan tycker jag det är självklart att båda ska ta ansvar för planeringen för det är två vuxna människor. Å andra sidan tycker jag man ska göra det man är bäst på för att maximera lyckan för de inblandade. Jag t.ex är bra på att planera och komma i tid medans min sambo är kass på det men han är i gengäld jättebra på att veta vart prylar är och är den som har koll på det materiella i tillvaron.

Jag tar hand om katterna och min flickvän lagar mat, annars gör vi det mesta tillsammans. :)

Jag och sambon har ett väldigt jämställt förhållande, vi pratar om allt och delar på allt. Vi är väldigt öppna med varandra och trivs med att ha det så. 
Jag tänker t.ex byta däcken på bilen nu när det snart är dags då jag finner det roligare än vad han gör. (+ att jag kan göra det) 

Sen kan sånt gå i perioder också, beroende på hur min Fibromyalgi beter sig. 
Ibland får han ta mer ansvar helt enkelt men det har han ingenting emot.

Vi kompletterar varnadra rätt bra. Han gör det jag hatar (tvätta 🤮) och jag gör det han missar^^ Jag är mer för att småplocka lite hela tiden medans han ser till att större grejer blir av, som storstädningar och däckbyten. Räknat i minuter gör han nog snäppet mer än mig.

Vi är två feminister som är precis lika dåliga på att ta tag i hushållssysslor 😃 Vi  trivs rätt okej med att leva i kaos. Vi städar gemensamt om vi ska ha besök och tvättar alltid tillsammans. Oftast diskar min man medans jag lagar mat. Det enda vi gör på rutin på varsitt håll är att rensa kattlådor, men vi har delat upp veckodagarna så att vi gör det lika ofta 🙂

Vi är feminister. Men jämställt i hushållet är det inte just nu.

Jag är sjukskriven och mår dåligt, och anser att det inte gör något med lite skit i hörnen då jag just nu inte har orken att snygga till runt mig hela tiden. Han vantrivs med det så han städar mer. Han sköter maten och den mesta tvätten, småplockar oftare än mig. Jag gör det jag orkar, vissa dagar klarar jag hur mycket som helst och vissa dagar ligger jag bara i sängen. 

Handlar och storstädar gör vi tillsammans. Ofta hjälper jag till med tvätten. Djuren sköter jag, men han hjälper till ibland. Ofta är det jag som ser till att saker blir gjort, byta sängkläder och sånt. Så jag håller koll och påminner så gör vi det tillsammans.

Det funkar för oss. Men jag strävar självklart efter att orka hjälpa till mer.

Jag är 54, min man 55.
Jag tar helt klart mer av badrum o kök, vi tvättar våra egna kläder (men jag tar lakan och handdukar), plockar i och ur diskmaskinen lika mycket, handlar varannan vecka var (men oftast jag som skriver listorna), äter på vardagarna oftast var för sig.

Å andra sidan tar han nästan allt med huset o bilarna, fixar med hantverkare o liknande, har koll på våra investeringar, pensioner och skatt (jag kan, men han är betydligt bättre på det). Jag tar mest i trädgården, men det var jag som ville ha en jätteträdgård, så där får jag skylla mig själv.
Så det är ganska  traditionellt på sitt vis, men inget vi tjafsar om. Om han inte städar upp efter sig i köket (typ slänger förpackningar, sätter in sin disk  i diskmaskinen) så sätter jag det på hans skrivbord.  

Båda hatar att dammsuga, så vi köpte en robot.

Min man är borta halva året så då hänger det på mig. Jag sköter allting med ekonomin Jag håller honom uppdaterad men han säger att det är bra. Han litar fullkomligt på att jag gör det bästa av allting oavsett om det gäller bredband eller banker. När han är hemma så gör han nästan allting utom att tvätta. Bakar och städar och sköter bilarna och allting annat.

När vi kommer till inredning och renovering så gör han allt arbete med själva renoveringen ,medan jag väljer de saker som vi ska inklusive möbler. Han avskyr att gå i affärer, för att inte tala om att behöva välja gardiner.

Bilar köper jag också. Fast ibland så  frågar jag honom om han vill att den ska var svart eller röd.  Men de allra flesta gånger så har jag bytt när han inte varit hemma. Han är ingenjör och jag är samhällsvetare.

Jag är sjukpensionär och tjänar inte så mycket på det men vi har gemensamma konton och gemensam ekonomi. Vi prioriterar samma saker. Vi röker inte och dricker väldigt lite alkohol och går ut och äter någon gång i halvåret.

Kläder köper jag åt honom för  annars får han aldrig några nya. Det köper jag också till mig och han säger aldrig att jag slösar med våra pengar.

#0 "Hur anser du att du och din partner delar på hushållssysslorna?" 

Det varierar. För tillfället ganska ostrukturerat men utan särskilt mycket friktion. 

"Har ni öppna diskussioner om hur er relation kan bli mer jämställd?"

Ja. 

"Ser du ditt förhållande som jämställt?" 

Det skulle jag inte säga. Jag tror det vore ett misstag att lita på sin egen bedömning i en sådan fråga. Bättre att säga att vi anstränger oss för jämställdhet i så fall.

Det är ju inte heller en ja/nej fråga direkt eftersom det finns ett spektrum av jämställdhet och att nå ytterkanten på det är kanske inte särskilt realistiskt.