Objektivitet går egentligen inte helt att uppnå, men det går att sträva efter. Det handlar ofta om att presentera många sidor, eller i annat fall inte presentera åsikter kring det alls.

Man kan försöka se på saker utan att ha någon fördom kring det innan. Om man nu lyckas med det.

Det är det jag ser lite som problemet, om man tror att man studerar något objektivt märker man förmodligen inte vilka förutfattade meningar man lägger på det man studerar. Om man istället är medveten om sin subjektiva roll så kan det vara lättare att kompensera för sina förutfattade meningar.

Det beror på. Det är svårt, och det är rätt komplicerat, men det är inte helt omöjligt. Och precis som du säger. Om du är medveten om din egen subjektiva syn på saker kan du kompensera för den.

Om man i förväg sätter upp regler för hur resultatet ska tolkas, och följer dem, skulle det kanske kunna bli objektivt.

Finns det inte då en risk att resultatet i sig påverkas av att man redan har bestämt hur det ska tolkas? Om resultatet går utanför de regler man satt upp kommer man då se hela resultatet eller bara den del man har bestämt sig för att se?
En svår fråga helt klart.

Om resultatet går utanför reglerna har man kanske inte gjort förarbetet tillräckligt bra. Reglerna bör täcka alla tänkbara möjligheter. Får man ändå ett resultat som ligger utanför dem har man antingen inte tillräckligt bra fantasi eller är på väg att göra nya spännande upptäckter.

Svår fråga som sagt. Jag läste för ett tag sedan på Genusflödet att det har visat sig att biologer har tolkat sina studier av djur med förtecken som är mänskliga och tolkat djurens agerande utefter mänskliga könsroller. Det visade sig ju då att det fanns en högre grad variation än man först hade tillskrivit dem.

Man ser väl allt ur det biologiska, kemiska, fysiska, etc faktan när man är objektiv?

Jag skulle inte vara hundra, det finns massor av saker som man har sagt är biologiska tills det visat sig att de är sociala. I andra fall har man sagt att biologin fungerat på ett sätt bara för att upptäcka att den låg en tolkning så att biologin egentligen fungerade på ett annat sätt än man sagt.
För mig är det tveksamt att det går att lägga ifrån sig sina erfarenheter och studera något helt objektivt.

Nog går det inte att vara helt och hållet objektiv om något men vetenskapen är väl det närmaste man kan komma eftersom man rättar sig efter resultat. Man beprövar ju resultat flera gånger så man kan fastställa att det resultat man fått är korrekt.

Men som du säger är det väldigt svårt att formulera något bra kring objektivitet.

Personligen tycker jag att jag är väldigt objektiv och tittar på allt när jag är utanför hemmet :3 Jag kan utan tvekan studera eller undra över något som andra inte ser något i alls eller rent ut av äkligt ut av det.

På något slags filosofiskt plan kan man så klart säga att det inte finns någon objektivitet, men det är en ren spetsfundighet utan några praktiska konsekvenser.

På ett praktiskt plan går det absolut att vara objektiv. Om ett experiment har egenskapen att det får samma resultat oavsett vem som utfört det kan man kalla resultatet för objektivt. Det är så klart olika svårt att formulera experimentet så att det får den egenskapen beroende på vad det är man vill studera.  Om det visar sig vara omöjligt har man helt enkelt valt fel ämne att studera 🙂.

Underskatta inte filosofi, den finns vetenskaplig filosofi också. Faktum är att frågan om objektivitet faller under området Vetenskapsteori/kunskapsteori och handlar mycket om hur kunskap produceras.

Problemet är inte resultatet, det är tolkningen och du presenterar alltid ett resultat med tolkning. Det är därför som påståendet om objektivitet blir så problematiskt. Vi är subjektiva varelser, vi får intryck, har åsikter och upplevelser. De påverkar oss i allt vi gör. Man kan få fram samma resultat en massa gånger, det ändrar inte det faktum att man lägger på en tolkning när det är dags att beskriva resultatet.
Det går helt inte att borträkna den mänskliga faktorn, den är liksom alltid där!

Filosofi är historia och måste inte baseras på något, alltså bara tankar och ideer om allt och inget (fick inse det genom att påbörja en filosofi kurs på universitetet)

Det kommer alltid finnas faktorer bortom det vi kan påverka i nuläget men det betyder inte att våra intryck måste blandans in i resultat det är ju därför vetenskapen rättar sig när nya upptäckter görs istället för att hålla fast vid gammla regler eller teorier som det inte längre finns något stöd/fakta för.

Den männskliga faktorn är inget som brukar komma ivägen för resultat, det man får ut ur experiment och har testat så det stämmer kan inte ändras av vad vi tycker men det kan däremot tolkas olika av människor. Bara för att man tolkar något olika betyder inte att ens hypoteser är rätt det är därför man måste finna fakta för att lägga stöd för sina teorier.

…hur kan filosofi vara historia när det finns moderna filosofer? Jag ser mig själv lite som en filosof (filo=kärlek, sofi=kunskap/vishet). Jag tänker alltså är jag.

Visst, vetenskapen måste rätta sig efter nya upptäckter. Det betyder inte att en del av den upptäckten kan vara att man tolkat resultaten på ett omedvetet subjektivt sätt. Jag tycker att påståendet att det finns objektiv kunskap är problematiskt eftersom jag inte anser att det finns något sådant som objektiv kunskap.

Nej, den mänskliga faktorn är inga problem för resultatet, den är problematisk för tolkningen. Plus att man idag inte kan forska utan att behöva stödja sig så enormt på vad andra redan har sagt…

#14 "Jag tycker att påståendet att det finns objektiv kunskap är problematiskt eftersom jag inte anser att det finns något sådant som objektiv kunskap."

Det var inte riktigt en förklaring på varför det är problematiskt, andra halvan av meningen är bara en upprepning av den första 🙂. Varför anser du att det inte finns någon objektiv kunskap? Hur definierar du subjektivitet/objektivitet?

Jag håller hur som helst inte med dig. Alla logiska system inklusive matematik innehåller objektiv kunskap, för att ta ett viktigt exempel. Men även utanför logiken så kan man ha en praktisk definition av objektivitet som är användbar. 

En liten fotnot: Det är roligt att diskutera med sanningsrelatvister för jag kan säga att de har fel, men om de säger att jag har fel ger de mig automatiskt rätt 🙂 (eftersom grundpelaren i sanningsrelativism är att det inte går att ha fel).

Mycket läsvärt om ämnet: http://www.krlnett.no/art/menyadm/stat1/0049_Relativism.html

Det problematiska med objektiv kunskap är att man förutsätter att det går att komma fram till en absolut sanning som är helt opåverkad av människors upplevelse.

Logik är inte enbart en matematisk förmåga. Att kunna tänka logiskt handlar om att kunna räkna ut det mest troliga svaret och om att kunna ta en sak och se att den går att applicera på något annat. Logik kan också vara språklig. Matte är inte heller en absolut kunskap. Det är något som folk har bestämt ska vara på ett visst sätt och sedan rättar vi oss efter det. Hur kan folk annars komma på nya formler och algoritmer hela tiden?

Jag tycker väl att relativ sanning handlar mera om att det inte går att garantera att man har rätt. Du tycker en sak och jag tycker en annan och det finns inget som kan garantera att någon av har rätt. Däremot kan vi anse/tycka och uppleva att vi har rätt.

#17 Objektivitet är inte en sanning, det är bara objektivt:p Vad man gör med te.x. objektiv information sen är upp till var och en. Alla bildar ändå en egen uppfattning kring saker.

#17 "Att kunna tänka logiskt handlar om att kunna räkna ut det mest troliga svaret och om att kunna ta en sak och se att den går att applicera på något annat."

Ordet logik används i lite olika sammanhang. Det du talar om vet jag inte om jag skulle kalla logik, du tänker på "logiskt tänkande" typ och problemlösning och så vidare?

"Matte är inte heller en absolut kunskap. Det är något som folk har bestämt ska vara på ett visst sätt och sedan rättar vi oss efter det."

Anser du att det andra påståendet styrker det förra? Varför?

"Hur kan folk annars komma på nya formler och algoritmer hela tiden?"

Så är det inte riktigt. Man bevisar formler, men själva formlerna är eviga och existerar oberoende av om människor känner till eller använder dem.

Det härliga är ju att formlerna är 100% objektiva. Om en person bevisar ett matematiskt teorem så finns det ingen personlig åsikt i det. En dator kan mekaniskt bekräfta att beviset är korrekt, så det kan omöjligen vara en konsekvens av mänskliga sinnen.