Har inte läst hela inlägget, men ville bara påpeka att det heter könskorrigering och inte könsbyte. :) Väldigt många transpersoner vill att man ska säga det, eftersom att dem inte byter kön utan återställer kroppen till det man känner att man är inombords, om du förstår hur jag menar? Så att det "inre könet" ska stämma överrens med det yttre.

Du skrev " Ser transperson personer det som att det är fel på dem själva, det är de som måste ändra sig för att passa in." Förstår faktiskt inte riktigt hur du menar här, dem byter ju inte för att passa in i samhället? Jag förstår att man inte vill leva i en felaktig kropp i resten av sitt liv, utan för att man vill må bättre i själen.

Detta är hur jag har uppfattat det, genom att ha frågat transpersoner. Jag är inte trans men är öppen för att lära mig nytt då jag inte visste mycket om ämnet tidigare.

Testa att skriva detta på HBT ifokus(?) du lär nog få fler svar där :)

Fast nu utför ju inte (de flesta) transpersoner könskorrigering för att passa in i samhället, de gör det för att de själva ska må bättre. 

Jag får för övrigt liiite dåliga vibbar av att du kallar din kompis för hon, trots att hans önskat pronomen är han. Jag tycker du ska tänka på det. Använd alltid korrekt pronomen till en transperson. Även om du beskriver något som hände förr i tiden. 

Jag förstår ditt resonemang och jag skulle kunna hålla med: Men det är alldeles för många saker som är sådär .. lösa ändar. Det är alldeles för mycket i din text som gör helheten extremt lullig, om du förstår hur jag menar.

(Jag hänvisar också till HBTQ iFokus för övrigt, jättebra folk där. Här också, men du förstår.) 

Sen vill jag klarogöra en sak:
Alla transpersoner hatar inte sin kropp. Alla transpersoner utför inte könskorrigering. Jag vet inte vad statistiken är, men jag har för mig att det är ganska många som faktiskt skippar all form utav operation. De kanske nöjer sig med hormoner eller dylikt.

Könsidentitet är ett spektrum. Det är inte svart på vitt. Nästan alla transkillar jag känner, är extremt feminina. Nästan alla transkvinnor jag känner, är också extremt feminina. Sen finns det de som inte är det, självklart. För alla är olika.

När jag tänker på min könsidentitet (Som för övrigt är genderfluid) så tänker jag inte "åh idag gillar jag rosa och hästar" ena dagen och "åh idag älskar jag öl och fotboll!" andra. Det är något som jag känner inom mig. En känsla som inte går att beskriva. Precis som ens läggning. jag kan inte beskriva varför jag dras mer till ett kön än ett annat. 

Många som känner att "Jag gillar inte pojk/flicksaker, jag måste vara trans" kan känna mer än vad de uttrycker till andra. Därför kanske det låter ytligt för en CIS-person (En person som föds i "rätt kropp"). 

Hoppas du förstår hur jag menar, är lite trött.

Jag  skulle nog snarare säga att, vad jag upplever det som, om vi nu ska ta i din kompis fall som exempel, att hans snippa och bröst "berättar" för andra om att han inte passar in. Just dessa delar kan ju blir som en förbannelse för en eftersom de "berättar" en historia för alla andra om att man inte hade lika tur som majoriteten av oss hade, att födas i rätt kropp. Sedan påminner ju alla andra, genom blickar och ev. konfrontationer, en om att man inte passar in. Men visst, mycket handlar om att man som transsexuell vill passa in, men det är ju för att man inte vill ses som ett cirkusdjur utan som en helt vanlig människa, som alla andra, men att vägen dit är tyvärr ofta väldigt lång och plågsam.  

Sedan finns det ju såklart de transpersoner som upplever att de varken är man eller kvinna, eller är både och, eller något bortom dessa två kön. Men trots detta så uppfattar jag det som att majoriteten av transsexuella faktiskt vill "byta" kön, inte hitta något "annat". Konstiga ordval men vet inte hur jag ska formulera mig annars. Minns som exempel en dokumentär jag såg om någon som hade forskat lite inom ämnet transsexualism och visade då att kvinnor och män har olika hjärnor (tydligen?) och att transsexuella då föddes med en hjärna som inte matchade kroppens utveckling. T.ex. att man då föddes med en kvinnas hjärna, men att man fick en mans kropp.

Jag är själv genderfluid vilket innebär att jag ibland identifierar mig mer som tjej, ibland mer som kille och detta på en flytande skala - därav ordet genderfluid. För mig har det aldrig handlat om samhällsnormer eller förväntningar utan på något mycket djupare än så. Det handlar om det kön jag identifierar mig som, som jag innerst inne känner mig tillhöra. 

När jag identifierar mig som det kön jag inte fysiskt har, är det förenat med en ofantlig ångest över min kropp som inte stämmer överens med vad jag själv djupt inom mig känner att det ska vara.

#5 Precis! Försökte beskriva det i #3.

~Känslan~.

#6 Tycker du beskrev det bra! 👍

#1 Läs gärna igenom hela inlägget innan du säger att du inte förstår vad jag menar.
#2 Anledningen är helt enkelt för att både jag och de som läser lättare ska förstå vem jag menar om jag helt plötsligt byter. Jag och han har pratat om det här, och han tycker det är okej om jag refererar honom som hon för att förenkla för mig själv eftersom jag känt honom i 22 år som en tjej och kommer lätt av mig när jag pratar om honom. Så det har ingenting med att jag inte respekterar honom för en han. Allting måste inte alltid handla om att folk är elaka eller respektlösa.

Min vän har inte heller gjort kroppskorrigering, så jag vet mycket väl att alla inte gör det. 

Som jag skrev i inlägget så är det ju helt omöjligt för mig att veta hur ni känner, men detta är bara mina spekulationer.

Jag har aldrig passat in normerna kring kvinnlighet… Det gör jag fortfarande inte. Nog för att min relation till mitt kön är relativt komplicerat men det är inte samhället som avgör huruvida jag känner mig bekväm med mitt kön eller inte. Det är helt beroende på min egen upplevelse av min kropp och identitet.

Det finns aspekter av vad du beskriver där en del transpersoner avvisar allt som förknippas med könet de tilldelades vid födseln trots att cis-personer kan uppvisa en mer flytande syn på samma sak. Jag syftar då på saker som är könsmarkerade, till exempel långt eller kort hår, byxor eller kjol, smink eller inte smink. Det händer att en transperson genom sitt agerande förstärker visa könsroller men det är absolut ingenting alla transpersoner gör. Bara att det förekommer.

Jag tycker nog du ska anstränga dig för att använda han när du pratar om din vän i alla fall. Han låter dig använda hon för att han vill göra det lätt för dig, för att han förstår att det är svårt och tar tid. Men det är han som anpassar sig efter dig, inte tvärtom. Så svårt är det inte. Det är fortfarande samma person, vare sig det är han, hon eller hen.

#8 Fast du måste ju ändå förstå att jag, som transperson, blir lite illa till mods när fel pronomen används till en annan människa: Vad den personen själv än säger. Men det är jättebra att du pratat med honom om det, så han är med på noterna och tycker det är ok! Sen vill jag förstärka det #9 säger, det var väldigt bra sagt.

Ja, jag vet att det är svårt (dock inte omöjligt) för dig att förstå det. Det var precis därför jag försökte förklara så gott jag kunde hur jag och många (inte alla) andra transpersoner fungerar.

Det som jag och min vän har pratat om behöver inte ni oroa er för. Det finns ingen anledning att anmärka på saker som inte riktigt var vad som inlägget handlade om. Jag har redan berättat att jag respekterar transpersoner.

#11 Så omvandla ord i handling. Det räcker inte med att säga att du respekterar dem, du måste visa det också. Jag har aldrig träffat en transperson (vilket är bättre att använda än transsexuell) men jag vet att använda rätt pronomen. Att respektera någon handlar om att möta personer på deras villkor. Först när man gör det så har man gått från ord till handling. Vad gäller ditt inlägg så är det ju flera som uttryckt att de känner sig obekväma med dina påståenden. Att det finns en del som ändrar sig efter en transition beror vanligtvis på att de inte var en transperson från början men där deras könsuttryck inte överensstämde med samhällets uppfattning om hur deras kön skulle uttryckas. I Sverige har vi en relativ öppenhet för olika uttryck men så ser det inte ut överallt. Därför är det en del som väljer att genomgå en transition och sedan ångrar sig. Till exempel män som vill klä sig i klänning och kjol men fortfarande identifierar sig sisom just män. För kvinnor är det lättare då det redan är accepterat att kvinnor bär kläder som kan uppfattas som manliga.

"Jag har redan berättat att jag respekterar transpersoner."
Ja men nu är det väldigt enkelt att säga så, utan att visa det. Att använda rätt pronomen till en människa är inte bara för den personens skull: Utan för alla transpersoners skull. Det är inte ett dugg svårt att skriva rätt: Framför att när man skriver. Det är en annan sak när man pratar, och kanske råkar säga fel, för att sedan rätta sig. 

Att några transpersoner i tråden reagerade på några saker du skrev, borde få dig att fundera på hur du kanske kunde formulerat dig bättre. Just nu låter det som att du är extremt defensiv. Det är inte du som blir kränkt/känner obehag här. Därför är det inte du som avgör om du är respektfull mot transpersoner eller inte. Lika lite som en vit person bestämmer om ord som mörkhyade blir kränkta av är kränkande eller inte. Förstår du hur jag menar?

Ibland kan man säga saker som blir fel, hur gott man än menade det som.

Dessutom: Flera personer har ju faktiskt svarat på allt annat du nämnt i huvudposten, men du har valt att bara svara på de som påminde dig om pronomen.

Jag är faktiskt lite förvirrad med vad du faktiskt vill i tråden. Transpersoner går inte genom en transition för att passa in, utan gör det endast för sig själva. Och könsidentitet handlar om så mycket mer än vad man har på sig eller gillar att göra.