Inma Cuesta utsattes för ett i mina ögon synnerligen vidrigt sätt att hantera bilder i den kolorerade pressen. Hon reagerade själv skarpt på "retuscheringen", såg det som ett övergrepp och satte ord på det: "Att se dig själv och inte känna igen dig, upptäcka att bilden av dig är i händerna på personer vars känsla för skönhet är fullständigt overklig."

Hon postade det på Instagram, och många tusen gillar hennes inlägg.
"no entiendo la necesidad de retocar mi cuerpo hasta dejarme casi en la mitad de lo que soy, alisar mi piel y alargar mi cuello hasta convertirme casi en una muñeca sin expresión."

Kanske hon överdriver en aning, men andemeningen är klar, och jag ser publiceringen av den förfalskade bilden som en kränkning. Hon uttrycker också att den kränker henne som kvinna: "sencillamente me indigna como mujer". 

På omslagsbilden till söndagsbilagan i den spanska tidningen El Periódico ligger den förfalskade bilden, där stora delar av henne har skurits bort, vilket hon uttrycker som att det är nära hälften av henne, där hon har reducerats till något som jag tycker liknar en barbiedocka. Huden har, som hon säger slätats ut, och genom att ta bort håret invid halsen ser huvudet annorlunda ut. Hennes högra överarm har delvis retuscherats bort (det som brukar kallas gäddhäng), och den kanske minst iögonenfallande beskärningen av kroppen är hennes höft, som har trimmats ner till Twiggy-look.

Jag förstår att det kränker henne, jag förstår hennes indignation, och det här är som jag ser det ett stort problem för feminismen, den falska presentationen av kroppen, i kombination med smalidealet, som gör att många modeagenturer använder överdrivet smala och ibland sjukligt anorektiska modeller, och som om inte det räckte, ytterligare putsar av deras former.

Vi ser hur bantningshystering kryper neråt i åldrarna, så att flickor som inte ens har hunnit bli tio år i så hög grad fruktar att bli tjocka, att de går in på toaletten och sticker fingrarna i halsen efter att ha ätit. Jag säger inte att fetma är okej eller ofarligt, men kvinnobilden som media för kvinnor presenterar är ofta genomfalsk, och pressen sträcker sig så långt som till att retuschera redaktionellt material, för att visa ett förfalskat kroppsideal som modemagasin och reklam har puffat för under många år, och som faktiskt har kostat kvinnor livet, både inom branschens verksamhet och hos målgruppen.