Jag har funderat en del över det där, och jag är inte riktigt klar över varför det skulle betraktas som feministisk planering.

Problemet som beskrivs är till stor del importerat. Det hänger ihop med ett kulturellt mönster som i viss mån kan ha funnits i vårt samhälle tidigare, men som till stor del har varit utplånat under senare delen av förra seklet. Den typ av social kontroll av kvinnor som vi ser i utanförskapsområdena är främmande här.

Det handlar också om en brist i framsynthet hos arkitekterna för miljonprogrammets bostadsområden, där kommunikationslederna för gående har förts i skymundan, vilket är en grov arkitektonisk miss. Men att kompensera de mellanmänskliga bristerna med att i högre grad göra vägarna synliga är inte en lösning på grundproblemet av otrygghet, och även om kvinnor drabbas hårdare, är det hela samhällets problem.

Strängt taget borde man kunna röra sig fritt var som helst utan att behöva utsättas för sådant som främst män från mellanöstern riktar mot kvinnor, men också från våld av sådant slag som hela tiden har funnits i samhället. Överfallsvåldtäkter är ju inte någon ny företeelse, inte heller andra former av våld, utan inslag av sexuell karaktär.

Det som beskrivs i artikeln är inte heller någonting som gäller alla invandrare. Jag har under flera decennier haft väldigt mycket kontakt med latinamerikaner, och jag har inte under hela den tiden stött på sådant som att kalla kvinnor "hora". Det är någonting jag först kom i kontakt med under åttiotalet, från folk i områdena i miljonprogrammet; Fisksätra, Rinkeby, Alby, Fittja, Hallunda och Norsborg.

Och det som jag har kunnat iaktta av det gäller framför allt folk från mellanöstern, de som ofta sägs vara muslimer och kanske är det, men vars kvinnosyn är sådan att de anser sig ha rätten att kalla kvinnor hora. I den gruppen lever också myten stark om den orörda jungfrun och hymen, mödomshinnan.

Att ändra den fysiska omgivningen ser jag inte som feministiskt, utan mer som en anpassning av liknande slag som att uppmana kvinnorna att inte "klä sig fel". Att inte vara på fel plats vid fel tillfälle och fel klädd.

Hur man skulle kunna lösa problemet mer reellt är något jag inte kan svara på. Det första är väl att uppmärksamma problemet, men hur man skulle kunna få män i de här grupperna att ändra hela sin världsbild, och därmed sitt beteende, det vet jag inte. Långsiktigt kanske utbildning och jobb kan leda framåt, men själva grunden till problemet ligger antagligen djupare. Vi har ju set hur talibanerna tar sig tolkningsföreträde, och att de därvid fullständigt struntar i elementära mänskliga rättigheter, som är djupt rotade i våra västerländska samhällen. När de försökte döda Malala visade de djupet av deras förakt gentemot kvinnor, och det är avläggare av samma kulturella mönster som möter främst muslimska kvinnor i våra utanförskapsområden.

Jag tror att vi måste gå hårt fram mot kvinnoföraktande fundamentalism, inte erkänna den, och vara vaksam på och påtala den, var den än uppträder. Vi måste sätta kraft bakom förbudet mot "korrigerande" oskuldskirurgi, och visa att vi inte kan godta kulturella mönster som trycker ner kvinnor. 

Och ingen ska behöva kallas hora. Det finns faktiskt lagar som förbjuder det, och de borde tillämpas. Det ska kosta att öppet visa förakt på det sättet.