Att begreppet “jämlikhet” är upphöjt till en allt annat överordnad norm i ett modernt demokratiskt samhälle, anser jag vara självklart. Ingen människa skall väl särbehandlas pga. kön, ras eller religion? Eller? Att feminismen och dess paradbegrepp “jämställdhet” nu verkar ha upphöjts till en allt annat överordnad norm i alla delar av samhället är både djupt oroande och står i skarp kontrast till ett jämlikt samhälle.

- 

Feminismen, som ursprungligen och med rätta kämpade för ett jämlikt samhälle, att kvinnor inte skulle särbehandlas på grund av sitt kön, verkar nu ha övergivit tanken om jämlikhet och istället anammat den socialistiska doktrinen om jämställdhet. Här verkar tanken vara att en stark statsapparat, med feminism och jämställdhet som politiska ledstjärnor, skall omfördela samhällets resurser med hjälp av skatter och subventioner, så att ingen grupp i samhället växer sig “starkare” än någon annan.

-

Med hjälp av verktyg som Statistiska Centralbyrån, kvotering, positiv särbehandling, genusteorier mm, så försöker man genom “social ingenjörskonst” utjämna de skillnader som idag finns i olika avseenden, mellan olika grupper av människor i samhället. I feminismens fall mellan kvinnor och män. (Att pendeln sedan i verkligheten, i många avseenden, har slagit  över lite för långt, verkar man av någon anledning fullständigt ignorera).

-

 Här kan man bara konstatera att feminismen idag, har vänt ut och in på den ursprungliga tanken om jämlikhet, genom att anamma det socialistiska begreppet jämställdhet, vilket i verkligheten, i sig själv förutsätter att människor särbehandlas på grund av just kön, ras eller religion. Att man sedan har lyckats driva denna feministiska tes om jämställdhet, så långt att den upphöjts till en allt annat överordnad norm i hela det svenska samhället, kanske tyder på att den faktiska “könsmaktsordningen” är en annan än den feministerna hävdar.